Topp i Brålanda är en medelstor producent av frysta livsmedel. Det är en tuff bransch där handelns egna märkesvaror tar en allt större andel av marknaden. Något som de anställda på Topp har fått känna av in på bara huden.

[Ur nummer: 05/2004] Fabriken ligger omgiven av åkrar och det blåser snålt den dag jag gör mitt besök. Lönsamheten har varit dålig. Frågan är hur man ska komma till rätta med problemen.
Det är en luttrad skara som arbetar här. Många har varit med om inte bara en utan två konkurser. Under fabrikens glansdagar var de 220 anställda, idag är de cirka 80.

För inte allt för länge sedan såg det dock rätt ljust ut, mycket tack vare den åländske ägaren Chips OY.  Hos denne ägare finns all den kunskap om livsmedelsproduktion som Topp tidigare saknade. Men ibland hjälper inte det. Topps varumärken har förlorat marknadsandelar i takt med att handelns egna märkesvaror ökat.
Tillsammans med Roger Skoog, Livs klubbordförande, gör jag en kort rundvandring i fabriken. De producerar djupfrysta grönsaker, potatisprodukter och färdigrätter och arbetar tvåskift. Ärtorna är basen. Utan dem så skulle inte fabriken existera. Det är ärtorna som ger pengar, en dålig ärtsäsong sätter djupa spår i bokföringen.

Roger Skoog är förtegen om vilka produkter som tillverkas åt vem. Dagen innan har klubbstyrelsen informerats om att sträng sekretess gäller produktionen av handelns egna märkes-varor.
– Det här var helt nytt för mig. Det är tydligen så att det står i avtalen med handeln att vi inte får lämna ut några detaljer, berättar han.
Vi slår oss ner på klubbexpeditionen. Tommy Rosti, Livs vice klubbordförande, ansluter.
De betonar att det fortfarande är Topps egna märken som är viktigast. Men för att överleva måste de producera mer och mer under handelns egna varumärken. Fackligt är detta inte alltid så lätt att hantera. En konsult ser just nu över hela verksamheten för att se var besparingar kan göras. De kan inte tala i klartext om vad som är på gång, läget är känsligt.  
 
Det de kan säga är att en rad åtgärder planeras för att produktionen ska bli mer effektiv. Det är också klart att det kommer att bli uppsägningar. Men hur många som kommer att sägas upp är en förhandlingsfråga.
– Problemet med EMV är att de ger lägre förtjänst. För att klara detta krävs att färre anställda producerar större volymer.
– Det tvingar fram rationaliseringar och våra medlemmar förlorar jobb, säger Roger Skoog.
–  Till slut når vi dock en punkt där det inte går att dra ner mer på antalet anställda. Vi kan aldrig konkurrera med jättefabrikerna ute i Europa. Vår styrka är flexibilitet, när det gäller både produktionslinjer och personal.

Lönerna på Topp är låga, runt 86-88 kronor i timmen. Lönernas storlek styrs av vad som förhandlas fram centralt i avtalsrörelsen. Lokalt finns inga pengar utöver vad avtalet ger.
– Får vi mindre betalt för det vi producerar blir det mindre pengar till lön, mindre till underhåll och mindre till investeringar. Men det måste vara en balans. Det hoppas jag att vi i facket kan bidra med.
*Vad säger ni om ledningens positiva hållning till handelns egna märkesvaror?
– De vill verka positiva och inte måla upp någon negativ bild för det vore inte bra för företaget. Och jag tror att mycket av det som de säger stämmer, säger Tommy Rosti och tillägger:
– Vi kan inte klaga på öppenheten. Vi får tala om vad vi tycker. Det är ändå så att vi som arbetar på golvet tydligare ser vad besparingar innebär än vad ekonomer gör. Båda sidor får tala för sig och sedan gäller det att jämka ihop det hela.

* Är ni oroliga för framtiden?
– Inte direkt. Men de anställda har oroats av alla rykten som cirkulerar. Informationsmötet som hålls idag ska sammanfatta sådant som vi i klubbstyrelsen redan fått del av. Vi har fått ingående information och känner ingen större oro. Det blir förändringar men inte till det sämre som jag ser det. Det blir dock negativa effekter för enskilda individer, det går inte att komma ifrån, säger Roger Skoog.
De anställda är som sagt luttrade. Majoriteten har arbetat här sedan 1980-talet.
– De drabbas inte av panik utan lever på tron att det ordnar sig. Det har det gjort förr. Eventuellt är detta en falsk trygghet men faktum är att vi hittills överlevt, säger Roger Skoog.

  Påföljande dag, den 8 april, gissar lokaltidningen Elfsborgs läns allehanda att 30 av de 80 anställda kommer att varslas. Företagets vd vill inte säga något. Den 22 april inleds förhandlingar med Livs, men parterna kan inte enas om hur många som ska varslas. Den 3 maj, samma dag som mål&medel trycks, fortsätter förhandlingarna.