– Det är alltid en svaghet när LO-förbunden inte kan enas. Ensam är aldrig stark. Jag beklagar detta djupt och vi har verkligen gjort allt för att nå fram till en samordning. Det uppnår man inte utan att göra eftergifter för egen del och det har vi gjort. 

Så kommenterar Gerald Lindberg, Livs andra ordförande och avtalsansvarige, att LO-samordningen spruckit. Det stod klart den 21 oktober då LO:s representantskap fattade beslut om att avtalsrörelsen 2016 ska bedrivas som enskilda förbundsförhandlingar. Det är första gången på mycket länge som så sker.

– Tyvärr kunde inte förbunden komma överens om en gemensam låglönesatsning samtidigt som kvinnodominerade grupper även skulle få en jämställdhetssatsning. Olika intressen för olika förbund gjorde det omöjligt att enas, förklarar Gerald Lindberg.

Enligt flera säkra källor så var det IF Metall, GS och Kommunal som röstade emot LO:s slutförslag till samordning. Livs tillhörde de förbund som ville ha en samordning och som ställde upp på slutförslaget, även om det för Livs del skulle ha inneburit eftergifter.

– Om alla ska komma överens måste så ske. I slutändan innebär det vinster för alla förbund med ett gemensamt starkt LO. Osämja bland oss gör att arbetsgivarna vädrar morgonluft och spelar ut oss mot varandra, säger Gerald Lindberg.

• Vad innebär detta för industrins möjligheter att sätta märket?

– Det kan i värsta fall innebära att industrin inte sätter ett normerande märke på svensk arbetsmarknad. Risk finns för att det blir vilda västern i förhandlingarna och att svensk exportindustri därmed tappar marknad, svarar han och fortsätter:

– Det kan också innebära att det kommer att bli många konflikter i nästa års avtalsrörelse. Mycket beror på hur Medlingsinstitutet agerar nu med ny ledning.

• Vad innebär det konkret för Livs medlemmar?

– Våra medlemmar gynnas alltid av en samordning, såväl inom LO som Facken inom industrin. Men vi kommer inte att göra avkall på våra avtalskrav. Vi vet att vi har medlemmarnas stöd, svarar han men tillägger:

– Vi måste däremot vara beredda att slåss mer nu när arbetsgivarna tror att de kan söndra oss. Vi kommer därför att stärka vår konfliktorganisation så att vi är väl rustade och kan ta fajten om så behövs.

Han berättar att förberedelserna inom Facken inom industrin fortgår som vanligt och att utgångspunkten är att nå fram till en gemensam plattform för industrin.

Det är i slutet av mars nästa år som Livs avtal löper ut. Men redan nu har Livsmedelsföretagen, Li, varit ute i pressen och pläderat för låga löneökningar vilket innebär att Li kan tänka sig att frångå inflationsmålet på två procent. Det är Gerald Lindberg mycket kritisk till. Han vill samtidigt inte kommentera hur höga löneökningar det kommer att krävas för att klara inflationsmålet. Han vill inte heller kommentera Riksbankens prognos: att det skulle krävas totala löneökningar på tre procent vilket fått industrin att slå bakut.

– Man kan laborera med olika siffror, säger han och fortsätter:

– Det är penningpolitik som gäller, det måste bli fart på hjulen och på konsumtionen.

Att lönerna måste hållas nere, som Livsmedelsföretagen framfört i media, håller han inte alls med om.

– Vårt mål är reallöneökningar och att uppfylla inflationsmålet, det kräver löneökningar på mer än två procent, så mycket är klart.

Att arbetsgivarna går ut och säger att det är viktigt att hålla nere lönerna är inget nytt.

– Jag har aldrig varit med om att de sagt att det finns pengar. Det är ”same, same, but different”, konstaterar Gerald Lindberg.

Något som också arbetsgivarna brukar framhålla är att lägstalönerna är för höga. Det gör de även nu.

– Jag anser inte att vi har höga lägstalöner. Det är nödvändigt att ha en lön som man kan leva på.

Det har också från arbetsgivarhåll anförts att höga löneökningar riskerar att spä på arbetslösheten. Det håller han inte heller med om.

– Det är farligare med för låga lönelyft än för höga, för det försvårar Riksbankens jobb att nå inflationsmålet.

Det kommer att vara bråda dagar för honom som förbundets avtalsansvarige, inte minst efter att LO-samordningen spruckit. I november kommer Facken inom industrins plattform att läggas fast. I november sker också siffersättningen. Samtidigt ska såväl plattform som siffersättning förankras i respektive förbunds beslutande organ. I slutet av december är det sedan dags för Livs att utväxla krav med Livsmedelsföretagen.

Nästan ett 100-tal avtalsmotioner har inkommit från klubbarna till Livs. Dessa har förbundsstyrelsen hänskjutit till förhandlingsdelegationen.

Samma dag som Mål & Medel trycks, den 2 november, kommer Facken inom industrin att presentera sina konkreta avtalskrav. I slutet av förra veckan blev en del av kraven kända. Förutom ettårsavtal och ökade reallöner handlar det om fortsatt utbyggnad av deltidspension, en ny partsgemensam modell för systematiskt jämställdhetsarbete och åtgärder för en förbättrad arbetsmiljö.