”Är du missnöjd ska du engagera dig”

Nr 12/2017

Är du missnöjd med facket kan du gå ur. Det konstaterar Mirjana Momiroska som gick ur Livs för tio år sedan och sedan med igen. Nu är hon klubbordförande på Kavli i Eslöv.
Kavlis anläggning i Eslöv ligger ett stenkast från tågstationen. Det är ett anrikt företag som funnits här sedan 1874 och som har hunnit byta både namn och ägare ett antal gånger. Mirjana Momiroska var 23 år när hon började här. Först jobbade hon på linjen och senare i tillverkningen av majonnäs där hon arbetar nu.
– När jag började gick jag direkt med i Livs. Det var en självklarhet men efter ett par år gick jag ur då jag kände att jag inte fick något för mina pengar. Det var efter att jag vänt mig till klubben med frågor som jag hade och inte fått någon hjälp.
Mirjana har nu jobbat tolv år på företaget och är i dag klubbordförande. Hon har med andra ord valt att gå med i facket igen och även att engagera sig. Hur det kommer sig berättar hon om på klubbexpeditionen en solig dag i mitten av november. Hon har precis kommit tillbaka från ett möte med arbetsgivaren om behovet av mer facklig tid, vilket i sig är ganska så illustrativt.
– Det som fick mig att som ung lämna facket var mycket okunskap. Är du missnöjd ska du ju engagera dig. Tyvärr var det en ganska så sovande klubb på den tiden som inte gjorde mycket väsen av sig.
Åren gick och Mirjana jobbade på samtidigt som hon då och då påtalade saker som hon tyckte borde förändras. Det ledde till att en arbetskamrat försökte få med henne igen.
– Jag förstod inte varför jag skulle göra det. Jag svarade att jag inte hade tid.

Det som kom att få henne på andra tankar var när hon kom tillbaka från att ha varit barnledig i två år vilket gjorde att hon såg på sin arbetsplats med nya ögon.
– Jag undrade varför ingen reagerade på saker som jag upplevde var fel. Jag fick svaret att det alltid varit så. Jag frågade varför det var så. Varför ingen gjorde något? Varför ingenting hände?
För henne blev det också uppenbart att de accepterade saker innanför grindarna som ingen utanför grindarna skulle acceptera.
– Då beslöt jag mig för att jag måste gå med i facket igen. Jag kände att jag måste göra något.
Problemet var bara att det inte längre fanns någon klubb, den var nedlagd, vilket gjorde att hon inte visste hur hon skulle gå tillväga för att få en ändring till stånd. Men så såg hon ett anslag om att Livs lokalombudsman Jan Zelinski kallat till medlemsmöte. Då gjorde hon slag i saken och gick med i Livs.
– I slutet av mötet undrade Jan Zelinski om vi inte skulle bilda klubb. Jag som satt längst fram vände mig om och frågade mina kamrater om vi inte skulle ta och göra det. Det var flera saker som kom upp på mötet som vi borde ta tag i och inte bara låta vara.
Arbetskamraterna var inte så entusiastiska till att börja med, men hon gav sig inte. Det hela slutade med att tillräckligt många ställde sig bakom idén att återigen bilda klubb och ta på sig uppdrag, däribland Mirjana.

I april är det två år sedan klubben bildades. Lika länge har Mirjana varit klubbordförande. Hon konstaterar att det varit en mycket lärorik tid och att en förutsättning har varit den hjälp som de fått från regionens klubbstödjare Andreas Papamoshos och Markus Landgren, även stödet från Jan Zielinski har varit betydande.
– De har varit helt fantastiska. Utan dem hade vi inte kommit så långt som vi har gjort. Överlag tycker jag att Livs är ett bra fackförbund. Det finns de som klagar på avgiften, men vi får mycket för pengarna om jag jämför med andra förbund.
Ett uttalat mål är att få fler arbetskamrater att gå med i facket. Idag är de ett 40-tal anställda, drygt hälften är medlemmar.
– Det märks att fler blir intresserade att gå med när de ser att det händer saker, att klubben är aktiv. Det känns också bra att vi äntligen fått igång facklig introduktion på vår arbetsplats.
Klubbstyrelsen gör sitt bästa för att fånga upp de frågor som medlemmarna vill att klubben ska driva. Hon berättar att prioriterade områden är arbetsmiljön, bemanningen och närheten till arbetsledarna.
– Det här går igen inom hela livsmedelsindustrin. Det har jag märkt när jag pratat med andra som är fackligt aktiva inom Livs.

Det som är positivt i Kavlis fall är att företaget går bra. Så här före jul är det senapsproduktion som dominerar. Det är ett lite speciellt företag som är stiftelseägt och som låter en del av överskottet gå till forskning, kultur och humanitär verksamhet som de anställda får vara med om att rösta fram, vilket Mirjana uppskattar.

Relaterade artiklar