Bild:

– Hellre jobbar jag natt än går upp halv fyra på morgonen för att jobba dag, säger Belma Pejmanovic, klubbordförande på tårtfabriken Almondy.
På natten börjar hon klockan tio på kvällen och jobbar till sex på morgonen. Då är det också mycket bättre förbindelser till tårtfabriken som ligger i Torslanda.
– Jag tycker att det är så kämpigt med dessa mornar. För att hinna till dagskiftet som börjar klockan sex måste jag gå upp halv fyra. Första spårvagnen går kvart över fyra. Egentligen tar det inte så lång tid med buss, bara 20 minuter. Det är väntetiden vid bytena som tar tid.
Nu jobbar hon olika skift, morgon, kväll och natt. Just nu är hon försteman och hoppar in som ersättare för förmän som är lediga och sjuka.

Det var för två år sedan som hon bestämde sig för att pröva ett lagerjobb. Tidigare hade hon jobbat vid linjen, men efter att det hade uppstått övertalighet på grund av arbetsbrist bestämde hon sig för att göra något nytt. Hon gick en truckförarutbildning och kan köra de olika trucktyperna: låglyftande, skjutstativ, motvikt.
Arbetsbristen var en omskakande händelse på det framgångsrika tårtföretaget. 10-15 personer i produktionen varslades om uppsägning. Då – för två år sedan – var inte så många med i facket. Lokalombudsmannen Margaretha Bruhn kom till Almondy och sa att de borde bilda klubb.
På ett fackligt möte, som hölls i en konferenslokal i fabriken, ställdes frågan om vilka som ville vara med och bilda fackklubb.
– Det var en jobbkompis, Samira Akyol, som var den som var mest engagerad. Hon ställde upp och frågade om inte jag kunde bli ordförande. Hon är själv vice ordförande och vi ringer varandra och snackar om allt.

• Visste du vad det innebar?
– Nej, det gjorde jag inte, men jag var påläst på gröna boken (Livsmedelsavtalet). Den hade jag fått av ombudsmannen och när varslet kom läste jag avtalet och bollade olika idéer med de andra.
Varslet blev en ögonöppnare för många. Innan var organisationsgraden låg. Av cirka 100 anställda var bara ett 20-tal medlemmar, men nu är de ett 60-tal medlemmar. Flera av de uppsagda har också återanställts.
Belma gick med i facket när hon jobbade på Volvo i Torslanda och anslöt sig till IF Metall. Det var naturligt för henne, eftersom hennes pappa alltid varit fackligt organiserad.
Men på Volvo blev det arbetsbrist och hon blev uppsagd och började plugga för att ha något att göra. Hon läste administration på Komvux. Att bli löneassistent var inte hennes drömyrke, men hon lärde sig en hel del om lagarna som hon har nytta av.
På Almondy är de flesta i Belmas ålder, runt 30 år. Det gäller också klubbstyrelsen.
– Jag känner mig fortfarande som en på golvet. Vi är några stycken i styrelsen som sitter ner tillsammans och läser kollektivavtalet och diskuterar vad som gäller och vad vi ska göra.

• Det är ett speciellt tänkande?
– Ja, det är alltid roligt att bolla idéer. Det blir snart mitt tredje år som ordförande.

• Vad känner du till om Livs kongress 2017?
– Jag vet inte mycket om den, bara att den ska vara i Malmö och att vi har möjlighet att gå en kongressutbildning.
• Har ni några motioner?
– Nej, inte än, men den fråga som engagerar medlemmarna är arbetstiderna. Vi skulle vilja ha arbetstidsförkortning för dem som jobbar natt, minska arbetstiden med 2 timmar, alltså till 36 timmar. Men vi vill också ha högre OB, det är fel att det är samma OB på kvällen och på natten, om man bortser på fredagen, men då är det helg-OB.

• Jag tror att ni får svaret att det här är en fråga för avtalsrörelsen och inte för kongressen.
– Jag vet, men det är vad vi vill.
Belma kom till Sverige från Bosnien med sin familj när hon var 14 år. Det var år 2000. Det var en stor omställning, även om de inte flydde från krig. Sverige och Bosnien är olika samhällen. Hon är muslim, men tycker inte att det medför att hon måste leva annorlunda än någon annan svensk. Det viktiga är hur man tänker som individ.
– Så var det också i Bosnien, när jag växte upp. I skolan tillhörde vi olika religioner, muslimer, katoliker och ortodoxa, men ingen särbehandlades.