Cecilia gillar krämig chèvre

Nr 3/2017

– Jag vet inte om jag har någon favoritost. Det skulle i sådana fall vara chèvre, men den ska inte vara för mogen, för då blir den skarp i smaken, säger Cecilia Kaye, som jobbar på Dalsspira mejeri.

Chèvre är en vitmögelost gjord på getmjölk, berömd för sin goda smak. Den lagras inte så länge, bara i tre veckor.
– Den ska vara krämig och mild, säger Cecilia Kaye.
I snart ett år har hon jobbat på Dalsspira mejeri i Färgelanda som ligger i Dalsland och hon lär sig nya saker varje dag. Att göra ost är komplicerat och på Dalsspira görs osten från start, på ett hantverksmässigt sätt, vilket innebär att Cecilia Kaye måste lära sig allt från grunden.
– Det är en helt ny värld som öppnar sig. Innan visste jag inget om ostlöpe och vitmögel.
Tidigare jobbade hon på Orkla Seafood i Kungshamn, Abba i folkmun, och det är en riktigt stor fabrik. Hon jobbade där i fem år, körde en makrillslinje. Det var fabriksarbete som mer gick ut på att kunna hantera en maskin, alltså tekniska kunskaper.

På Dalsspira är det tvärtom, där är det getosten och hantverket som står i centrum, men det har förändrats lite i och med att mejeriet börsintroducerats för att få tillgång till mer kapital, flyttat till nya lokaler och investerat i en helt ny produktionsapparat. Nu gör mejeriet både get- och komjölksprodukter, även om tyngdpunkten fortfarande ligger på de hantverksmässiga getostarna.
Den här måndagen körde Cecilia Kaye först den nya förpackningsmaskinen, Tetra Rex, för komjölksprodukter. Därefter packade hon creme fraiche-burkar för hand.
– Vi har en packmaskin som vi använder, men den är för långsam så vi letar efter en ny.
I fredags rullade hon chèvre. Den har då legat i en gryta och mognat. Därefter har ostmassan hängts i dukar, så att vätskan runnit ut. Under står en balja och fångar upp. Det är verkligen hantverksmässigt, en ost i taget görs.

Innan chèvren rullas bankar man ut luft och bubblor genom att bolla ostmassan fram och tillbaka mellan händerna.
– Första gången jag såg det tyckte jag att det såg helt rubbat ut. Måste vi verkligen göra så med varje ost? Därefter handrullar vi den. Det är en ost i taget och det är gjort med kärlek, säger hon.
Stora ysterier gör chèvren i formar, men det tycker hon inte är samma sak.
Vitmöglet blandas in redan under ystningen, det skapar en skyddande yta, när chèvren mognar. Möglet börjar växa redan efter några dagar. När det blir tillräckligt tjockt, det tar cirka tre veckor, provsmakas osten för att se om den är klar.

• Kan du göra det?
– Ja, nu kan jag avgöra det. Det är roligt. Jag lär mig gärna nya saker.

• Du har inte funderat på att själv ha getter och bli getbonde?
– Nej, det har jag inte, men det skulle nog gå, för vi bor så fint i ett hus alldeles utanför samhället. Det är gångavstånd in till Färgelanda, men det ligger ändå mitt i naturen.
Det här gillar hon. Att gå runt och vara i naturen, gärna med en kamera för att fånga bilder som hon lägger ut på Facebook.
Huset var inte skälet till att hon flyttade till Färgelanda, men det bidrog starkt.
Hon hade träffat en kille som kom från samhället och de har en dotter ihop.
– Jag pendlade i början till jobbet på Abba i Kungshamn, men det fungerade inte i längden. Det tog över en timme att köra.
För att få ett jobb närmare hemmet sökte hon upp Dalsspira mejeri som då fortfarande låg i Rännlanda utanför Högsäter. Hon hade tur. Det var i denna veva som mejeriet gjorde investeringen och flyttade till de nya lokalerna i Färgelanda. Det är i den nedlagda pannkakstillverkaren Björnerud Gårds gamla lokaler, som kommunen gjorde i ordning för att skapa ett livsmedelskluster, det kallas Björnhuset.
På ett litet hantverksmässigt företag får facket en annan roll än på den stora fabriken i Kungshamn.
– Jag tänker att det kan vara bra att ha någon som står utanför och som man kan fråga, om man undrar över något eller får något problem. Det är bra att ha någon att ringa, även om allt än så länge fungerat väldigt bra och jag trivs med jobbet, avslutar Cecilia Kaye.