Nelson Galeano: ”Den tid som jag får över går till dans”

Nr 7-8/2017

Det var på en kryssning för medlemmar under 30 år, som arrangerades av Livs region Öst, som det blev känt att Nelson Galeano var väldigt duktig på att dansa. Han imponerade på dansgolvet och lärde gärna ut steg.

– Jag älskar att dansa och jag brukar samla ihop folk för att göra det. Att dansa är något som verkligen gör mig glad, berättar Nelson Galeano.
Det är fredag eftermiddag i början av juni och han har precis sjunkit ner i soffan på region Östs kontor i Solna. Om ett par timmar ska han lära ett gäng tjejer i Livs att dansa, se sidan 18. Det är inte vilken dans som helst som han lär ut. Det är kizomba och semba som dansas i hans gamla hemland Angola.
– Det är dans med mycket glädje som dansas överallt i Angola men som också är populärt på många andra håll i världen, förklarar han.

Till vardags arbetar Nelson Galeano på Kopparbergs bryggeridepå i Örebro. Han kör truck och plockar ihop beställningar till utlandet. Det har han gjort i ett och ett halvt år.
Innan arbetade han som elevassistent på högstadiet. Men han kände efter ett tag att han ville göra något annat.
– Jag började söka nytt jobb genom att knacka dörr. Jag presenterade mig och visade mitt CV. Jag tyckte att det var både roligt och spännande. Det funkade också.
Det var så han fick jobb på Kopparbergs depå i Örebro. Han var först provanställd och blev sedan fastanställd. Han gick ganska snabbt med i Livs och efter det har han blivit mer och mer fackligt aktiv.
Ombudsmannaaspiranten Jessica Hellström tänkte direkt på honom när de satt och planerade för en tjejträff för medlemmar i region Öst och Mitt. Det skulle bli en perfekt avslutning om han kunde tänka sig att lära tjejerna att dansa och Nelson Galeano nappade direkt när han fick frågan.
– Jag gillar att träffa nya människor. Ett uppdrag som detta passar mig perfekt.

Han är precis så entusiastisk som han låter. Det är inte själva dansandet som han talar entusiastiskt om, det är också det sociala. Han är visserligen på Facebook, men tilltalas inte av idén att ha hela sitt sociala liv på nätet.
– Jag gillar att träffa folk och ha folk omkring mig. Jag har körkort men gillar att röra mig bland folk, som att åka buss eller cykla, säger han och fortsätter:
– Det är därför det passar mig så bra att dansa eller som idag att lära ut dans.
Han är uppväxt i en familj där alla dansar, det har de alltid gjort så länge han kan minnas. Han har tidiga dansminnen från det att han var liten och bodde i Angola.

Han kom till Sverige med sina föräldrar när han var elva och bodde länge i Skellefteå. Det var på den tiden då han spelade mycket basket vilket ledde till att han kom att flytta till Örebro. En knäskada gjorde att han tvingades sluta. Istället började han dansa. Det som han hittills lärt sig när det gäller dans har varit av landsmän som bott i Sverige. Han har inte besökt Angola sedan han flyttade hit.
– Det har inte blivit av men till hösten planerar jag att resa till Angola för att lära mig att dansa på plats. Jag hoppas kunna
lära mig nya steg och uppdatera det jag kan.
Han både undervisar i dans och dansar själv. Han har även börjat tävlingsdansa med en partner från Eritrea. De gånger som han ställt upp och tävlat har det gått bra.
– Jag har kommit på andra plats i både nationella och internationella tävlingar. Men egentligen är inte kizomba en tävlingsdans. I Angola dansas den av alla, musik sätts på och så dansar alla.
Han berättar att det som bedöms är rytm och rörelse, hur den som dansar översätter musiken via kroppen, det är portugisisk musik som gäller och mycket trummor.
Han säger att det inte är helt lätt att få tiden att räcka till allt som han vill hinna med.
– Jag jobbar heltid så det blir inte mycket tid över. Dessutom är jag fackligt aktiv. Men den tid som jag får över går till dans, det kommer jag aldrig att sluta med.

Relaterade artiklar