”Det är mycket säkerhetstänk”

Nr 11/2016

Varför väljer inte fler kvinnor att bli elektriker, undrar Michelle Malmberg, som verkligen gillar sitt jobb på Orkla Foods i Eslöv, inte minst att ständigt ställas inför nya utmaningar.

Det är minsann ingen lätt uppgift att vara elektriker på den stora anläggningen i Eslöv som i folkmun fortfarande kallas för Felix. Här ryms inte mindre än fyra fabriker där cirka 250 kollektivanställda producerar färdigmat, inlagda grönsaker och potatisprodukter i olika former.
Vi ses på fackexpeditionen, som ligger i en egen byggnad precis innanför grindarna, efter att Michelle Malmberg jobbat färdigt för dagen. Hon är varmt klädd i fordrad knallgul jacka med reflex och under har hon flera lager med tröjor.
– Jag är ganska frusen av mig. Jag brukar vara rejält påbyltad. Jag har redan tagit fram min vinterjacka.
Hon arbetar tvåskift och denna vecka är det förmiddagar som gäller. Hon började klockan sex i morse vilket innebär att hon gick upp vid femsnåret.
Det märks att hon är rätt trött så här i slutet på arbetsdagen men hon svarar tålmodigt på mina frågor.

Hon är stolt över sitt yrkesval men vet egentligen inte riktigt varför hon valde att utbilda sig till elektriker. Det fanns ingen i släkten som var elektriker och ingen som hon kände var det.
– Jag tror att det var en fysiklektion i nian när vi fick koppla ihop dioder som väckte mitt intresse. Jag tyckte att det var väldigt roligt.
Så när det var dags att söka till gymnasiet så sökte hon i första hand elprogrammet och blev glad när hon kom in.
Hon var beredd på att det skulle vara få tjejer i klassen men inte att hon skulle bli ensam tjej.
– Det är viktigt att ha lite skinn på näsan, annars blir det lätt så att folk kör med en. Det kan också ha sina fördelar, det är fler som är måna om en och hjälper en.
Efter att hon var klar med utbildningen sökte hon sommarjobb på Orkla Foods i Eslöv, där hon också praktiserat. Efter sommaren blev hon visstidsanställd.
– Jag var det så länge man fick, sedan blev jag fast anställd.
Nu har hon hunnit jobba i fyra år på företaget, trivs väldigt bra och är även fackligt aktiv.
– Det är ett spännande jobb att vara elektriker. Jag lär mig nya saker. Det samma gäller mitt fackliga arbete.
Totalt är de åtta elektriker som tillsammans med mekaniker håller igång maskinparken på anläggningen.
– Vi jobbar oftast två och två och hjälps åt. Jag har den utbildning som krävs men har inte rätt att göra vissa saker själv. Jag måste ha med mig en chef som har en högre utbildning.
Michelle var från början ensam tjej bland elektrikerna men sedan ett tag tillbaka är de två tjejer.
– Det är roligt att vi är flera, säger hon. Jag tycker absolut att fler tjejer borde utbilda sig till elektriker.

De har fack med sina namn på, i dessa läggs arbetsorder varje dag. Dessutom ringer man efter elektriker om problem uppstår. De har ofta fullt upp.
– Det var en bra dag idag. Vi hade inte mycket arbetsorder men det flöt på ändå och det var inget allvarligt som hände.
Det är viktigt att vara noggrann som elektriker, man får inte slarva, det är ju ström man arbetar med. Michelle Malmberg har ett mantra, det är ”lock and tag”.
– Om vi inte skulle stänga av och låsa kan folk tro att maskinen är okej och börja pilla. Det är mycket säkerhetstänk.
Hon berättar om sina verktyg och den egna verktygsväskan med lite smått och gott, som hon själv uttrycker det. Spänningsprövaren är viktigast.
– Om du ska in och åtgärda något är det viktigt att mäta att där inte är ström.
Tvärtom vad man kanske tror så är det, enligt henne, ibland ett ganska så tungt jobb.
– Det beror på vad man ska göra. Vi har motorer som kan väga rätt så mycket men då har vi olika hjälpmedel att ta till.

Det gäller också att vara stresstålig.
– Det är jobbigt om linjerna står stilla länge. Det är ju råvaror vi jobbar med och produkterna får inte bli förstörda.
Produktionen har också blivit mer och mer automatiserad vilket påverkat hennes jobb som elektriker.
– Vissa maskiner är bättre än de gamla sedan finns det nya maskiner som krånglar mer än de gamla gjorde.
Det börjar skymma men än ska Michelle inte hem och vila. När vi är klara ska hon svänga förbi sin mamma för att färga och klippa hennes hår. Det gör hon med jämna mellanrum.
– Det är rött som gäller. Mamma har väldigt lockigt hår så det är svårt att misslyckas. Det brukar bli bra, säger hon och ler.