”Jag målar för att koppla av”

Nr 1/2017

Allt fler tar chansen att få vara med på Runös Vintersalong. I år är Angelica Hellström, som jobbar på OLW, en av konstnärerna som ställer ut. Hon har alltid gillat att pyssla och på senare år även att måla.
”Skuggor av en skog” heter verket som kommer att hänga på Runö. Att hon fått med en av de tre tavlor som hon skickat in fick Angelica Hellström veta ett par veckor innan vi ses.
– Det blev jag väldigt glad över, berättar hon.
Den 16 januari är det vernissage. Då kommer hon att vara på plats förhoppningsvis tillsammans med sin syster.
– Jag hoppas det. Hon är mammaledig just nu och kan behöva komma bort lite.
De konstnärer som medverkar får nämligen bjuda med sig en person och Runö står för kost och logi om man kommer långväga ifrån.

Angelica Hellström bor i Filipstad, ett par kilometer från chipsfabriken där hon jobbar. Vi ses hemma hos henne en förmiddag innan hon ska gå på sitt skift som maskin-operatör.
Hon bor i ett trähus från 1898 som ligger utmed den gamla järnvägen. Här har hon bott sedan februari. Det har varit mycket slit med renovering av såväl kök som badrum och en hel del återstår fortfarande att göra, berättar hon.
Men intrycket är inte att så mycket mer krävs. Det är ett ombonat hem som går i vackra jordfärger. Katten Balthazar, en långhårig bondkatt, ser också ut att trivas där han ligger utsträckt en bit ifrån oss i köket.
På hedersplats invid den öppna spisen hänger än så länge tavlan som ska vara med på utställningen den 16 januari – 17 februari. Det är i stort sett den enda tavla som Angelica Hellström målat som hon har uppe.
– Jag brukar inte hänga upp det jag målar själv. Jag vet inte varför. Jag är väl för självkritisk. Ofta målar jag också med starka färger och det tycker jag inte passar in här hemma.
Istället hänger hennes tavlor hos släkt och vänner. De uppskattar hennes verk och det händer också att hon får beställningar. Hon brukar även använda sig av Instagram för att visa upp sina tavlor.
Men att skicka in sina konstverk till Runös Vintersalong var ett stort steg, berättar hon. Att hon vågade ta det var tack vare två arbetskamrater som varit på facklig utbildning och fått information om konstprojektet.
– De tänkte direkt på mig. De tog en broschyr, haffade mig på jobbet, berättade om utställningen och uppmanade mig att söka.
De fick gå på henne både en och två gånger. Efter noga övervägande så bestämde hon sig för att göra slag i saken.

Tavlorna som hon skickade in var nymålade. Hon hade äntligen kommit igång efter att ha hållit upp en tid. I somras drabbades hon av en utmattningsdepression och tvingades lägga allt på hyllan. Innan hade hon varit väldigt fackligt engagerad, haft det tufft privat samtidigt som husrenoveringen tog otroligt mycket kraft och tid.
– Jag förstod först inte vad som var fel. Jag drabbades av konstiga inflammationer som bältros och bihåleinflammation. Jag fick också allt svårare att röra mig och till slut kom jag knappt upp ur sängen.
I nästan tre månader var hon sjukskriven på heltid för att sedan successivt börja arbeta. Idag är hon tillbaka på jobbet på heltid. Hon utstrålar både energi och livsglädje.
– Det känns som jag är på gång men det räcker än så länge med att bara jobba. Fackliga uppdrag och andra engagemang får vänta.
Men målar det gör hon igen och är glad över det. Hon berättar att hon håller till på vardagsrumsgolvet.
– Jag har ett staffli men det brukar sluta med att jag lägger ner tavlan på golvet och målar. Jag använder akrylfärger som torkar snabbt. Jag har för lite tålamod för olja som torkar långsamt, säger hon och fortsätter:
– Jag målar för att koppla av. Ofta är motiven bilder som kommer upp i huvudet.
Ibland blir det som jag tänkt, ibland målar jag över så att det blir något helt annat.

Utöver målandet, som hon började med för fem år sedan, så är hon också igång med att pyssla, något som hon hållit på med hela sitt liv.
– Jag har alltid pysslat, ända sedan jag var väldigt liten. Min högsta önskan var ett eget pysselrum vilket jag så småningom fick.
Runt om i huset finns spår av hennes skaparglädje till exempel en ljusstake gjord av kopparrör. Och matbordet som vi sitter vid har hon också snickrat ihop.
– Jag gillar att jobba i olika material. Jag har även testat att gjuta i betong. Folk har varit på mig om att jag borde tillverka för att sälja men det vill jag inte, då försvinner glädjen och det blir mer press.