Bild:

Det primära är inte att värva medlemmar utan att etablera fackets närvaro. Om vi gör det på ett bra sätt kommer de oorganiserade att ansluta sig, säger Linus Ekegren som är en av fem spindlar som håller i Plan 2017 i region Öst.

Linus Ekegren kommer från Cloettaklubben i Ljungsbro och jobbar fackligt i regionen med Plan 2017.
Som spindel i det arbetet har han kontakt med de fackliga förtroendevalda – som kallas inspiratörer – och är ute på arbetsplatserna för att dra igång fackligt tänkande och olika aktiviteter. Terminologin låter kanske överpedagogisk men det verkar fungera för de inblandade.
– Det är inspiratörerna som gör grovjobbet. Jag ska bara lyssna, ge goda råd och vid behov föra saker vidare till ombudsmännen som förhandlar, säger han.

I dag är han på det nya regionkontoret som ligger i Folkets hus i Linköping. Mitt i samtalet blir vi avbrutna av Ingrid Karlsson, administratör på regionkontoret, som säger att hon blivit uppringd av en tjej på ett bageri som frågat hur det går till att gå med i facket och bilda klubb.
– Jag tog alla hennes uppgifter. Tänk att vi missat den arbetsplatsen. De är omkring 20 personer på tjejens bageri och de vill få igång facklig verksamhet, säger hon.
– Fantastiskt, säger Linus. Det är jättekul. Jag åker dit med information och inträdesansökningar efter lunch.
Det måste nog sägas att situationen inte är typisk för arbetet med Plan 2017. Så lätt går det inte att starta facklig aktivitet på arbetsplatser och värva medlemmar, men det är ett uttryck för en ny facklig anda. Det finns en entusiasm på Linköpingskontoret som skapar ringar på vattnet.

Linus säger att inspiratörerna är utvalda för att de passar till uppdraget, det är ombudsmännen som väljer dem. Ombudsmännen väljer också de företag som de ska jobba mot, det är arbetsplatser med 15-30 anställda där facket inte varit tillräckligt synligt.
– Målet är att öka närvaron på dessa företag. Inspiratörerna åker dit var tredje eller fjärde vecka, de arbetar två och två. Kikar man på statistik så är det på dessa företag som det kommer nya medlemmar.
Han berättar om ett företag som inspiratörerna besökt. Medlemmar undrade vad som hände med den avtalsreglerade löneökningen. Den skulle ju fördelas som en pott. Vem var de som förhandlade för dem? Någon måste ju ha gjort det? Förmodligen hade arbetsgivaren bara bestämt själv.
– Den typen av frågor kommer ofta. Det här är arbetsplatser utan facklig tradition.
Linus Ekegren tycker att demokratin utvecklas, även om det kan vara svårt att mäta. Facklig närvaro gör att folk blir intresserade och börjar bli delaktiga.
– Ett problem som jag tycker att vi fortfarande har är hur vi ska få med arbetsplatsombuden. Det är sällan de går kurser. Jag leder både kärnutbildning och medlemsutbildning, men det är sällan man ser förtroendevalda från arbetsplatser utan klubb.
•Hur viktigt är det att bilda klubb?
– Jag tycker att det är jätteviktigt. Det är då medlemmarna känner att facket finns på deras arbetsplats. Även om man har bildat en klubb så är det ju inte så att de ska sköta alla förhandlingar själva. En klubb ska använda sig av ombudsmannen.
Linus blev fackligt aktiv på Cloetta 2002. Det var fyra år efter att han hade börjat på arbetsplatsen. Då blev han tillfrågad om han ville bli kontaktombud på sitt skift. Han sa ja och åkte på kurs.
• Vad är det roliga med det fackliga arbetet?
– Det är svårt att svara på. Det är nog att göra skillnad. Att vara med och förbättra saker på jobbet.