”Så länge det sparar kroppar måste vi
vara positiva”

Verkstaden är ett fascinerande virrvarr av prylar, maskindelar och verktyg. På väggen hänger till och med almanackan med en naken brud som revirmarkör: det här är min värld och den är manlig.

[Ur nummer: 02/2005] I en sådan värld hör reparatören hemma. Men hur är det med rummet en trappa upp, som också är Niclas Kågebäcks, och som är ett typiskt tjänstemannarum? Här finns också kreativitet. Här finns också en maskin, som blivit allt vanligare i korv- och skinktillverkning, nämligen datorn. Här uppstår en massa frågor.
Maskiner, datorer, skinkor och korvar brukar inte bindas ihop. Och varför ska en och samma person ha två rum? Svaret är att personen, Niclas Kågebäck, är ganska ovanlig. Han har i ren entusiasm gett nytt innehåll åt det utdöende charkuteristyrket.
När vi går förbi rök- och kokskåpen i Gamlestadens charkfabrik säger Niklas att han kan se på datorn när något går fel.

Inte riktig rök
– Tidigare tog man en smakbit, men det gör jag inte längre, utan nu tittar jag på värdena på datorskärmen. Röken styrs av mikroprocessorer kopplade till temperatur- och fuktmätare.
Och dessutom är det inte riktig rök, utan rökämnen som bundits i vatten och som sprutas på. Fusk! Fusk! Fusk! tänker den som vuxit upp med besök på Skansen.
– Jag gjorde blindtester med min tjej. Vi smakade på korv rökt med ved och med flytande rökarom och vi kunde inte smaka någon skillnad. Det sitter bara i skallen att det ska vara det. Att ved är mer äkta.
Det säger Niclas, klädd i blå verkstadskläder, och utan minsta känsla för det gamla hantverket. Och han borde veta för han har själv tagit fram en skinka som vunnit pris i Chark SM 2002. Black and white heter den och har en extra fyllig röksmak.

Stort yrkeskunnande
Jag provsmakade den själv för en stund sedan i fikarummet och jag gillade den.
– Det var inspirerande, säger han. Det svarta är papper och så satte jag en vit etikett på. Men det är inte jag utan de som jobbar i produktionen som ska ha erkännande. De har ett stort yrkeskunnande. Vi har väldigt lite returer.
Han menar att det är viktigt att kunna hela produktionskedjan från invägningen av råvaran till paketeringen och försäljning och det lärde han sig när han jobbade på Goman i början av 90-talet. Han gick då KF:s charkskola. Han har under årens lopp gjort det mesta: styckat, stått vid hacken, stoppat korv, packat.
* Kan man i en modern, medelstor charkfabrik som Gamlestadens, med ett 40-tal livsmedelsarbetare, tala om yrkesstolthet?
– Ja, det tycker jag. Charkuterist är ett fint yrke, även om det fortfarande finns kvar tunga arbetsmoment. Men arbetsmiljön har blivit mycket bättre.
– Vi jobbar i fina, ljusa lokaler och det är inte längre så mycket buller.
Det går åt rätt håll och det kommer hela tiden nya maskiner som underlättar jobbet. Man måste säga att det är bra, även om inte alla blir glada när en maskin ersätter deras kunnande, men så länge det sparar kroppar måste vi vara positiva.

Brinner för maskiner
Yrkeskunnandet har självklart förändrats och mycket har försvunnit. Utvecklingen har gjort charkuterister till maskinskötare, men de måste, säger Niclas, ändå kunna livsmedel så att smak och utseende blir det som efterfrågas. Det finns ett speciellt charkuteristkunnande.
Det är maskiner som han mer och mer brinner för. Det är dem han gillar att plocka ner, rengöra och sätta ihop igen. Han berättar att han använder digitalkamera och fotograferar hur det såg ut från början och så för han noggranna anteckningar vid varje moment. De flesta maskiner i charkfabriken kan han och han gör så gott som allt själv.

Mänskligt att misslyckas
– Jag kollar med instruktionsboken. Det roligaste är när det kommer en ny maskin som jag ännu inte plockat ner.
* Du blir inte nervös?
– Nej, inte för att göra fel. Då skulle jag inte orka hålla på med det. Man måste tänka att det är mänskligt att misslyckas, men jag vet att det går bra. Det har det gjort hittills.
Och om inte annat så kan det ju vara som med moppen, när man var liten.
Efter att den blivit nerplockad och ihopsatt finns några skruvar över. Men, vad då? Den funkar ju för det.