Bild:

– Flyktingmottagning, arbetslöshet, organiserad brottslighet och växande sociala klyftor skapar mer oro hos LO-grupperna än hos befolkningen som helhet. Det är min slutsats, säger Sara Håkansson, maskinoperatör på Santa Maria i Mölndal.

Sara Håkansson har skrivit en rapport för LO-distriktet i Västsverige, och den finns utlagd på deras hemsida, den heter ”Oroad”.
• Kan man säga att individens samhällsoro är klassmässigt bestämd?
– Ja, säger Sara, men jag formulerar det inte så i min rapport. Inom statsvetenskapen talar man om social position, yrke och utbildningsnivå.
Men hon skulle gärna utforska klassbegreppet både för att förstå det som händer just nu i samhället, typ oro, och för att förstå sig själv.
Efter tre års studier i statsvetenskap på Göteborgs universitet har hon gått tillbaka till kryddfabriken i Mölndal, där hon jobbat som städare i två år. Nu är hon maskin-operatör vid en glaslinje för kryddor, det är mycket cayennpeppar och gurkmeja som bland annat innebär att hennes fingertoppar färgas gula.
Hon är anställd av Studentconsulting som är ett bemanningsföretag som Santa Maria använder sig av.
– Självklart skulle jag helst vilja ha ett jobb som statsvetare, det är ju vad jag utbildat mig till, men jag trivs bra på Santa Maria också.

Hon menar att klass fortfarande är viktigt, precis som kön (genus) och etnicitet som blivit självklara referenspunkter i det offentliga samtalet.
– Vi blir ju allt mer medvetna om vilka normer som har patriarkal grund. Feminismen har ju haft betydelse för hur man som tjej uppfattar sig själv. Det har till exempel gjort att man kan ifrågasätta varför man ska raka benen. Samma medvetenhet borde finnas om klass.
– Men klass är svårare, tillägger hon.
Hon tror att hennes situation idag beror på hennes klassbakgrund, att hon varit klassresenär på universitetet och nu återkommit till fabriken, men det betyder inte att hon ser sig själv som arbetarklass.
– Jag har inte identifierat mig själv som det. Min pappa ser mig som lite småborgerlig. Arbetarklass känns som någon som jobbar på varvet och försörjer en hel familj.
• Hur ser du dig?
– Som en klassresenär på väg mot ingenstans. Jag ser mig som prekariat, vilsen ungdom.
När hon tänker på systemet med inhyrd arbetskraft utifrån klassbegreppet, så framstår det som ett uppenbart sätt att splittra arbetarklassen.
– När jag är inhyrd känner jag inte samma tillhörighet. Det är färre som är med i facket och vi som är med har en annan arbetsgivare, andra arbetskläder, andra löner. I bemanningsföretaget är det folk med olika bakgrund, några är mer som frilans, jobbar olika mycket och på olika kundföretag.

Det finns ett begrepp som myntats av Guy Standing som täcker denna flytande tillvaro; det är begreppet prekär (osäker, utsatt, ömtålig). Att höra till prekariatet är något annat än att vara en del av arbetarklassen som är ett subjekt med en egen politisk vilja ihop med arbetarrörelsen.
Hon har inte själv varit fackligt eller politiskt aktiv, men var nyfiken på hur den svenska modellen fungerar och tänkte att LO-distriktet vore en bra praktikplats om man vill lära sig det. Det kändes som rätt miljö. Hon hade 20 veckor på sig och använde sig av SOM-institutets undersökningar av svenskars vanor, beteenden, åsikter och värderingar vad gäller samhälle, politik och medier.
Hon presenterade sin rapport för styrelsen i LO-distriktet, där det satt representanter för LO-förbunden, bland annat Lena Jenemark från Livs, och de var mycket entusiastiska och la ut rapporten på hemsidan.
• Hur var det?
– Det var jättenervöst. De sa att min rapport var välskriven och tyckte att det var förvånande att det fanns så pass mycket oro för miljön.
I rapporten kommer hon fram till att LO-grupperna känner mer oro än befolkningen som helhet och delvis oroar sig för andra saker och att det beror på utbildningsnivå och social position. Det gäller till exempel oron för flyktingmottagningen.
• Varför tror du att sympatierna för Sverigedemokraterna ökar bland LO-grupperna?
– Jag tror att det handlar om vår välfärd. Det är inte självklart att vi ska ta hit folk och låta dem få del av den. Vad SD säger är att det är okej att inte vara solidarisk, fast det är en sådan extrem situation. Det är åsikter som funnits i skuggan, men som nu kommer fram i ljuset. Sossarna har tvärvänt och det råder förvirring om hur man ska hantera flyktingpolitiken.