Bild:

Sofia Johansson hade nog inget val. För henne var häst det viktiga. Hon har alltid varit en hästtjej, alltid ridit. När hon var liten hade hon en ponny. Nu har hon en stor vit hingst med bruna fläckar.

[Ur nummer: 06/2004] På Fagerbjörks gård i Sörmland lever hennes häst, omgiven av hagar och sjöar. Varje dag, antingen före eller efter jobbet vid strutmaskinen på GB Glace åker hon hit.
Ior heter hästen.
– Ior är verkligen en Ior, säger hon. Han gäspar, han är lugn, funderar över livet. Man tror att han är ledsen, men det är han inte, utan bara undrande.
Han är en korsning, därav fläckarna, som kallas ”pintor”, men han kan trots dessa användas till avel. En häst till vill hon ha. Och hon ska låta Ior betäcka ett sto.
Ior har varit godkänd för avel i en månad.

I full galopp genom skogen
Hon berättar att hon hittade honom i tidningen Ridsport. Eftersom hon är en fanatisk beundrare av Ior (i Nalle Puh) fastnade hon för namnet. Hon fick en videofilm skickad till sig och blev allt mer förtjust.
Hon kan fortfarande säga det exakta datumet då hon köpte honom, det var den 14 december 2001.
– Lystrar han till namnet? undrar jag.
– Ja, säger hon. Han kommer när jag ropar. Han kommer och möter mig. Men hästar är flockdjur.
Hon tycker fortfarande att det är lika härligt som när hon var tonåring. Hon älskar att rida barbacka i full galopp. Hon ser inte djur som bönderna gör, som några som bara producerar. För henne är hästen mycket mer, det är hennes kompis.
Det bästa som hon vet är att bara sticka ut i skogen och rida, det är frihet, höra fågelkvittret, känna grönskan. Förra året badade Ior; han hoppade ifrån bryggan.
– Det var det roligaste, säger hon.

Ett dyrt intresse
Men nöjet är inte gratis. Det kostar att ha egen häst, det är stallhyra plus foder, plus försäkring, plus vaccination, plus hovslagare, var åttonde vecka. Dyrast är veterinär, 1 000 kronor bara för att han ska komma. Sofia räknar med att det kostar 2 000-3 000 kronor i månaden.
Nu är det inte lika dyrt för henne eftersom hon jobbar i stallet för att slippa hyran. Och hennes man sedan tio år, kör in hö med traktorn.
Det här är något helt annat att vara här i stallet än att jobba på GB Glace, det är det här hon gillar, men hon skulle ändå inte vilja ha det här – hästarna, stallet – som jobb, nej, det ska vara ett fritidsintresse, det ska vara det stora i livet, och inte ett jobb, att ta på sig stallkläderna.
Häst har fyllt hennes liv, hon har inga barn, och om de kommer eller när de kommer får de följa med till stallet som hon själv fått göra.
– Det är sju dagar i veckan, säger hon. Hästarna måste motionera varje dag.

Jag kan inte låta bli att ställa frågan:
* Äter du hästkött?
– Jag har ätit och jag tyckte att det var gott och jag vet allt det där om den svarta hästhandeln och tycker att den är vidrig, men jag vill ändå inte göra det, säger hon, för jag ser hästen som min kompis, och man äter inte sin kompis på en macka.

Fakta:
l Namn: Sofia Johansson l Ålder: fyller 30 i december l Jobbar: på GB Glace i Flen l Intresse: hästar l Läser: fakta-böcker. l Resor: ska till Malta med min man, syster och kompis (som är stallets ägare) för att fira att hon fyller 30 l Favorit-
semester: sol och bad på Öland l Bästa maten: mammas korv i mjölksås (stekt falukorv som serveras i redd, brun sås med mycket vitpeppar och kokt potatis l Bästa TV: Ser inte så mycket på TV, hyr mest l Bästa hästtävling: Globen Horse Show