Bild:

– På ett möte i fackklubben fick jag frågan om jag ville vara tolk. Det lät roligt tyckte jag. Eftersom jag hade varit det på ett tidigare jobb och visste vad det innebar, så anmälde jag mig, säger Mohamed Zyada som är kylarbetare på Malmömejeriet.

Några timmar innan eftermiddagsskiftet börjar träffas vi över en kopp kaffe på Malmö Central. Han säger att den klassiska arabiskan är som rikssvenskan, det är ett skriftspråk och inte något som man talar.
Det man talar är dialekter och skillnaden mellan talspråk och högspråk (eller skriftspråk) är mycket större i arabiskan än i till exempel svenskan som förändras hela tiden.
– Jag kan tala alla arabiska dialekter, säger han med en portion stolthet, men tillägger att han har lite svårare för de dialekter som talas i Tunisien och Marocko, eftersom de innehåller många franska ord som kommer från den tiden när länderna var franska kolonier.

Det är samma språk som man läser och skriver över hela arabvärlden, samma skriftspråk, men det är som sagt mycket annorlunda än dialekterna.
– Jag vet inte riktigt, men jag skulle tro att den arabiska som talas i länderna kring Gulfen ligger närmast den klassiska. Nyheter på teve är på högarabiska, men vi som är uppväxta i Europa har tappat jättemycket av det klassiska språket. Vi läser inte arabiska böcker eller tidningar.
Orsaken är mycket enkel. De flesta vill hänga med i det som händer där de bor, arbetar och roar sig. I Malmö läser man Sydsvenskan som handlar om det som händer i staden. Följden blir att många – framförallt unga – tappar det arabiska skriftspråket.
Det här är en ny situation som är ett hinder för högarabiskan, men samtidigt har något annat hänt.
– I Europa finns de olika arabiska dialekterna samtidigt. Här i Malmö där jag växte upp talar man irakiska, egyptiska, syro-palestinska, ja alla olika geografiska dialekter. För oss som växt upp här blir det lättare att förstå varandra. Som barn blev man bjuden hem till kompisar och där talade man en arabisk dialekt som gick att snappa upp.

För Mohamed Zyada är de egyptiska dialekterna enkla. Men han insåg, när han besökte Egypten, att det som verkligen var enkelt, det var att tala med annan person som också var tvåspråkig på samma sätt som han, alltså som har både arabiska och svenska som modersmål.
– Då byter man automatiskt språk när man pratar om olika saker, det går utan att man tänker på det. Jag märkte det när jag var utomlands och talade med personer som inte hade det svenska språket, då gick det trögare.
• Vilken dialekt är din?
– Palestinsk. Min familj kommer från Gaza.
• Kan du åka tillbaka dit?
– Nej, det är för oroligt.
• Vad talade ni hemma?
– Vi talade palestinsk arabiska. För mina föräldrar var det viktigt att bevara rötterna och språket är betydelsefullt. Min pappa har ett speciellt förhållande till arabiskan, han är poet och har fortsatt att skriva och publicera sina dikter i Sverige. Det är möjligt med internet. I arabiska länder är poesi något som har hög status. Det är fint att vara poet.
• Skriver man på dialekt?
– Nej, skriftspråket är riksarbiskan, men om man chattar så är det klart att man använder lite slang.

För Mohamed Zyada har det blivit allt viktigare att lära sig klassisk arabiska. När han var liten hade han hemspråk i skolan i Malmö, men det var bara en timme i veckan. Det blev mest ett sätt att träffa kompisar
• Har du lust att skriva själv?
– Nej, jag har ingen känsla för det. Det är inte min begåvning.
• Hur kommer det sig att du anmälde dig till att bli tolk?
– Det var klubbordförande som frågade om jag var intresserad och jag tyckte att det var roligt. Jag har haft ett jobb på ett fängelse tidigare och där var jag den enda arabisktalande bland personalen, då fick jag tolka en del. Jag märkte att det var uppskattat.
Han har inte varit i skarpt läge än. Men han kan tänka sig att tolkning kan vara bra inom den fackliga verksamheten för att tala med medlemmar med invandrarbakgrund på små företag. Det gäller också arbetsgivare som kommit till Sverige nyligen och inte vet hur lagar och avtal fungerar.
– Det gäller att informera på den nivå som personen befinner sig, det är också en fråga om mentalitet. Det är som att vara utomlands. När jag är utomlands och träffar någon som talar svenska känner jag gemenskap med personen, jag får förtroende, fast jag inte har en aning om ifall personen är bra eller inte. Att ha ett gemensamt modersmål är viktigt.