Denna gång var det självklart vad jag skulle skriva om och jag ska göra mitt bästa för att förmedla den känslan. Känslan av samhörighet och demokrati i Malmö under Livs 21:a ordinarie kongress. 4 maj var det alltså dags och jag startade min resa söderöver klockan 05.10. Förväntningarna var stora samtidigt som jag suckade över den långa resan från Filipstad.
Cirka 7 timmar senare var vi framme och när vi kom fram till kongressalen där vi skulle tillbringa de nästkommande fem dagarna möttes Region Mitt av resterande Livsare från resten av vårt avlånga land. Det hängde redan i luften innan det ens hade börjat att detta skulle bli något fantastiskt och tacksamheten för att just jag fick förtroendet att vara kongressombud sköljde över mig. Klockan slog om till 14.00 vilket betydde att nu var kongressen igång.

Vi fick vara med och skriva historia när Eva tog över rodret efter Hans-Olof som förbundsordförande, Jolan efter Gerald som andra ordförande och Solweig som tredje ordförande. Eva är Livs första kvinnliga förbundsordförande i historien och den känslan som spred sig i kongressalen när vi fick vara med om detta historiska ögonblick var verkligen nåt extra! Livs har alltså nu två kvinnor i toppen som ska leda oss in i framtiden vilket är otroligt inspirerande och kul att få vara med om.
Vi fick höra Johans tal om Bjuv och det lämnade ingen oberörd. Ett så känslosamt tal där han berättade om hur de alla hade kämpat så otroligt och om det tuffa att behöva se sina kamrater packa ihop och gå hem den där sista dagen innan fabriken stängdes. Vi var många som satt tårögda när han var färdig.

Av de 201 stycken motionerna som fanns var det en del som förbundsstyrelsen hade yrkat avslag på men där kongressen ville annat. En av dem var bland annat att förbundet ska se över möjligheten att utbilda våra jämställdhetsansvariga i HBTQ-frågor och den andra var att förbundet ser över möjligheterna till att utforma ett forum för de kvinnor som påbörjat eller gått klart utbildningen som Livs är ensamma om att ha, Tjejsatsningen. Även här bjöds det på starka tal som fick igång både tårar och känslor.
Energin som fanns dessa fem dagarna gav mig så mycket och för att vara lite partisk, en stående ovation till Region Mitt som peppade och stöttade alla kamrater som befann sig på kongressen och för att ni fick mig att gå upp i talarstolen. Jag hade nog inte gått upp om det inte varit för ert stöd. Ni är verkligen helt fantastiska på alla sätt och vis så tack till er och ett stort tack till er andra kamrater för att ni fanns där och gjorde denna kongress så kärleksfull och historisk.
För det var just vad denna kongress handlade om: känslor, kärlek, respekt och demokrati och att tillsammans är vi fan så starka!
Sara Dahlbeck, livsmedelsarbetare på Orkla Confectionery & Snacks (OLW)