Andréas Frögren: HR – någon som vet?

Nr 3/2018

När jag började på fabriken sommaren 2004 träffade jag personalchefen relativt tidigt, det talades om att hon var personalchef. Jag vet att hennes titel något år efter detta var Human Resources Manager, (HRM).
På den tiden hade vi två stycken som jobbade med vad vi idag kallar ”HR-frågor”. En som stod på personalens sida och skulle bistå de fackliga parterna och en som förhandlade och bistod företaget. Det tog bara ett par år tills vår HRM hade ersatts av vad de senare skulle kalla en HR-konsult och när jag började mitt fackliga arbete var konsulten ensam kvar, hon hade ersatt systemet med två stycken personer som skulle bistå varsin part.
Som många andra som tar ett fackligt uppdrag visste jag väldigt lite om hur systemet fungerade i början. Jag reagerade tidigt på att samma människa som inte bara bistod företaget, utan också hade tilldelats hela förhandlingsmandatet i vissa ärenden, var samma person som vid inledande samtal med utsatta arbetare försäkrade dem att hon var kontaktpersonen att vända sig till.
Då kändes det som att rollen till slut blev klarlagd i mitt huvud. Konsulten var vår motpart och det kan väl sägas att vi var väldigt sällan eniga i några frågor.
Efter ytterligare omorganisationer byttes titeln ut igen till HR- business partner. Varför vet jag inte, och vad deras roll är vet jag än mindre.
Vi har på kort tid gått från ett klimat med förhandlingar till diskussioner och ”processer”. I det här läget känns det som att HR:s roll har blivit att smeta ut skarpa frågor och trötta ut båda parterna. Troligast en taktik för att trötta ut fackförbunden, men hos oss är det många ledare och chefer som också ställer sig frågande till HR-rollen.
Det är bra att chefer och ledare utbildas i frågor som rör deras underställda personal. Det är självklart att den som är ansvarig ska ha bättre koll på lagar, avtal, och arbetsmiljöfrågor, men att de förväntas ta över och sköta långdragna rehabiliteringsärenden helt och hållet utan HR:s medverkan hade jag inte förväntat mig.

Att chefer ska lämna in dokumenterade rapporter på vad som sades i medarbetarsamtalet med den anställde till HR är för mig också helt befängt. Jag tror inte jag är ensam om att känna mig förbannad över att en tredje eller fjärde part ska ta del av ett konfidentiellt samtal där man kan prata om mer än bara personliga mål till företagets vidareutveckling och framgång. Historiken säger mig att det som tas till HR en dag kan dyka upp i ett samtal om uppsägning. Human Resources Manager är en titel jag förstår, en som ansvarar för den mänskliga resursen. HR- Business Partner säger mig ingenting, Human Resources heter det ju fortfarande, men det är sällan jag känner att arbetarna ses som en resurs.
Andréas Frögren,
teamleder på Pastafabriken Lantmännen Cerealia

Relaterade artiklar