Jag sa att det här året skulle bli mitt år. Jag som inte brukar ge några nyårslöften lovade mig själv att det skulle bli så. Det året har snart gått.

Det har varit ett långt år. Ett händelserikt och på många sätt tufft år som inte alls blev så som jag trodde att det skulle bli. Människor som har försvunnit, det ständiga försöket att mitt i allt kaos hitta tillbaka till sig själv och nu senast en kropp som sade ifrån efter att ha tvingats hantera alldeles för mycket under alldeles för lång tid.

Ändå kan jag inte låta bli att le när jag tänker tillbaka på det. När jag tänker på de bra sakerna som visserligen inte tar bort de andra men som för några ögonblick kan göra dem uthärdliga. När jag tänker på hur mycket jag har vuxit, hur mycket jag har insett och hur mycket jag har att vara tacksam för. Att det jag har vunnit betyder mer för mig än det jag har förlorat.

Jag har haft många dåliga dagar det här året. Jag har haft många bra dagar också. Nu när det börjar bli dags att summera de tolv månader som varit väljer jag att tänka på dem. På att de dagarna väger tyngre än de andra, att dagarna då jag har skrattat får påverka mig mer än dagarna jag har varit ledsen. De dagarna går inte att komma undan i alla fall. Förr eller senare kommer livet att sätta krokben för en och hur mycket man än anstränger sig för att hålla sig uppe kommer man att snubbla och falla ändå. Det är precis som det ska vara. Det är så man lär sig, så man kommer tillbaka lite starkare än förut.

Jag har lärt mig en hel del i år. Jag har kommit långt i år också och jag måste tänka på det när jag tittar tillbaka. På var jag var när jag började och var jag är nu, hur mycket jag har åstadkommit och hur glad jag är för allting jag har fått. Det här till exempel. Det har varit en ära att få skriva det här, att få dela mina tankar med er och att få ta del av den fantastiska respons jag inte hade en aning om att jag skulle få.  Om det är något jag har upptäckt så är det vilka underbara människor jag har i min närhet och den senaste tiden har jag börjat inse att de människor jag har i mitt liv är de människor jag verkligen vill ska finnas där.

Det här året är snart slut. Det börjar bli dags att se fram emot nästa, som kanske inte kommer att bli som jag har tänkt mig men där de bra dagarna med säkerhet kommer att göra de dåliga lite lättare att hantera. Saker och ting blir aldrig som man har tänkt sig trots allt, men faktum kvarstår ändå att livet, de dåliga dagarna till trots, är ganska så fantastiskt. Och när det kommer till allt det andra så tja, som min kompis brukar säga: Det löser sig.

Sarah Larsson, bageriarbetare på Fazer i Eskilstuna