Har ni sett det? Ljuset är här igen. Äntligen. Som jag har väntat.
De mörkaste, tråkigaste månaderna är över och nu för första gången på länge ler folk igen. Eller åtminstone verkar det så ibland. När ljuset kommer tillbaka så här de första vårdagarna, när det inte längre är svart som i en säck på mornarna och man försiktigt och lite i smyg kan börja lätta på alla dessa kläder som man stängt in sig i i månader, då händer det något. Ljuset och den plötsliga vårvärmen får en att tycka att livet på något sätt är lite enklare, lite lättare och man blir lite gladare.
Jag läste någonstans för länge sedan att vi i Norden är buttrare, allvarligare och mer nervösa än folk i övriga Europa. I Spanien, Frankrike och andra sydeuropeiska länder tar man livet mer som det kommer, det blir lite som det blir. Jag tror att det kan bero på värmen, på solen och definitivt på ljuset. Och det är väl inte så konstigt egentligen. Jag vet ju bara själv hur jag blir när man kan byta vinterjackan mot vårens dito och dra av mig den stickade mössan.

Närmare till skratt är jag aldrig än när solen plötsligt lyser över fabriksgården i slutet på mars och klockan slår hemgång och man vet att nu får man gå hem och man behöver inte ens skrapa rutorna på bilen och när man väl kommer hem kan man gå ut. Ut, utan att frysa häcken av sig, utan att först slänga på sig täckbyxor, preparera fickorna med snorpapper och dra på sig mössan som kliar, de blöta vantarna som man sedan länge tröttnat på och halsduken som bara är i vägen och som man får ludd i munnen av om man försöker gosa ner sig i den.
Ljus gör en till en helt annan människa helt enkelt. Det måste väl också vara förklaringen till att katterna väljer att skrika som stuckna grisar tidigt på vårkanten och att varenda människa man känner går och blir nyförälskad oavsett om det gäller ens gamla eller nya kärlek.
Våren är ett underbart uppvaknande efter den här mörka vintern och jag hoppas att alla tar vara på den.
Att man sen plötsligt kommer fram till att alla fönster måste putsas och att ungarnas jackor, skor och alla deras andra kläder är för små, och att det som göms i snö kryper fram i tö, det är en helt annan femma.
Jag avslutar detta skrivande om våren med att tala om att ni just läst en utomhusskriven krönika och bara det är ett stort vårtecken. Att jag sen skrev den iklädd täckjacka,mössa och med rumpan på ett sittunderlag, förtar inte på något sätt upplevelsen, och jag vägrar erkänna att det ännu är för kallt för just sådant. Man kan om man vill. Ha en härlig vår!
Ylva Lee Lindell,
Processoperatör på Frödinge Mejeri