Konsum Värmland är en del av Coop men också ett av de sista egenägda kooperativen. Vi har egna transporter, eget bageri, charkfabrik, frukt-, frys- och specerilager samt egen koordination och drift. Alltihopa har sitt huvudcentra på mastiga 35 000 kvm i ett område som heter Orrholmen och nu ligger ganska centralt i Karlstad. När vår röda tegelbyggnad restes  år 1958 var vi ensamma i området som då låg utanför stan.

Bageriet där jag jobbar är en av de minsta avdelningarna. Vi finns på sista kortsidan av Konsum Värmlands 300 meter långa tegelbyggnad. Folk som bor eller verkar i området har levt med att vi alltid funnits här men har med största säkerhet ingen aning om vad som händer innanför väggarna. Ändå har många människor mer eller mindre levt sina liv här genom decennierna, och gör så fortfarande. Jag är en av dem som kom hit direkt efter gymnasiet och fortfarande är kvar. Även om vi blir färre och färre i vårt samhälle som gör en sådan resa, så finns vi. Förr var det fler som i sin livstid aldrig hade mer än en arbetsplats.
Tänk, vad mycket som hänt innanför dessa väggar! Jag är ännu ung jämfört med dem som varit med från början, men har ändå så många minnen att de inte går att räkna. Rykten och skrönor finns det ännu fler. Vi har haft slagsmål vid ugnarna, hångel på mjölvinden, missfall på toan och en stackars dam som bokstavligen dog på sin plats. Då har jag ändå inte nämnt alla produkt- och maskinfel genom åren. Eller misstagen på grund av den så kallade mänskliga faktorn. De är oräkneliga och i många fall obeskrivliga, men de inträffar nästan varje dag i olika omfattning. Att vada i deg eller limpor när maskinerna havererar är något som händer lite titt som tätt.

Men nu ska hela rasket rivas. Nu ska hela rasket bort. Så många gånger vi trott att  nu är det slut på grund av vikande försäljningssiffror! Eller: Hur långt klarar vi oss nu när billigare produkter strömmar in över gränserna? Vi anställda slet hårdare, fortare och effektivare för varje dag för att göra vårt för att rädda företaget. Varje gång vi trodde att det var kört, gick det att hitta lösningar som lät oss 400 anställda på detta område, varav 70-talet på bageriet, fortsätta vårt arbetsliv och vår vardag. Ända tills nu.
Det som blev vår stötesten var marknaden. Inte den fria konkurrensen mellan livsmedel, utan bostadsmarknaden. Vårt område och våra 35 000 kvm är numera attraktiv mark för bostäder och kontor. Här passar det bäst för 7-våningshus. Här finns det inte plats för någon industri. I de små rondellerna som kommunen har i sin stadsplanering går det inte att köra lastbil och släp, som vår vd sa.
Vi var här först, men vi får gå. Det är så det går när det är marknaden som styr.

Charlotte Vivungi, Bageriarbetare på Konsum Värmland