Jag har länge varit en bageriarbetare på Konsum Värmland. Faktiskt är det i stort sett min enda arbetsköpare. Ändå har jag trots att jag fortfarande inte är 40 år fyllda, snart jobbat ihop till en guldklocka. Skrämmande, men också en bedrift att vara stolt över. I dagens snabba samhälle där anställningarna är korta och tillfälliga, företag läggs ner snabbare än de byggs upp och vi bara effektiviserar mer och mer är det inte många som oavsett vad man vill själv, klarar av att jobba ihop så många timmar på ett och samma företag. 

Hur klarar man då av att jobba så länge på ett sånt här ställe? Tja, de som väljer och får möjligheten att göra något annat, är nog de som har mest svårt att förstå. Jag lyckönskar alla som följer sin dröm, gör vad de vill och blir vad de tänkte sig. Det är få förunnat, i synnerhet för varje dag som går i dagens läge. Kanske hade jag gjort något annat idag, om mitt öde eller vilja styrts åt ett annat håll. Men jag är nöjd ändå. Faktiskt är jag stoltare än någonsin över att jag är där jag lyckats hamna i livet.

Tack vare att jag alltid haft jobb och en stadig inkomst, har jag också haft tak över huvudet och bröd på bordet. Jag har egentligen aldrig upplevt att ha det knapert, fastän jag periodvis jobbat lite nu och då som de flesta gör i början av sina ”karriärer”. Nu för tiden bor jag i en villa med vovve, bil, barn och make och vi åker på semester i stort sett var vi vill, om vi vill. Det gör inte alla. Jag har ett vanligt ”kneg” som min gymnasielärare kallade det men jag tycker det är helt okej med tanke på vad det ger mig som mervärde för livet utanför arbetstid. Eftersom det är meningen att vi ska jobba för att kunna leva våra liv och inte tvärtom, är livet bortom jobbet det viktiga. 

I den verklighet vi lever i just nu i Konsum Värmland, med ett årsresultat på 60 miljoner back, butiksnedläggningar, ett högst omtalat vd-byte, flytt av verksamheter och många fler problem, är vi också stoltare än någonsin. Det är den nya och största reklamkampanjen som nånsin gjorts. Egentligen av just samma orsak som min personliga anledning till samma uttryck. För att vi har insett att vi har rätt att vara stolta över vad vi har åstadkommit genom åren, även om det är mycket som inte har gått vår väg under den senaste tiden.

Vi måste alla stanna upp och se vad vi har, istället för att önska oss allt vi aldrig kan få. Visst ska man ha mål i livet som går att försöka nå. Då kan det vara värt att satsa allt. Men vi måste också lära oss att se vad som är möjligt och välja bort det ouppnåeliga. Ibland finns faktiskt det bästa mitt bland oss. Oavsett var i livet var och en befinner sig just nu, är jag övertygad om att vi alla kan hitta något som gör oss stoltare än någonsin.

Charlotte Vivungi