Vad är det för samhälle vi lever i?

Nr 11/2016

Jag börjar bli orolig och tänker att vi måste börja agera. Hur kan vi i detta land, där vi har det så bra, sitta och säga att människor på flykt inte är välkom-
na? Helt iskallt sitter vi och pratar om att det inte kan vara så farligt runt om i världen, att de som flyr bara försöker få människor att tycka synd om dem.
Jag tycker det här är vansinne, ingen människa hade gett sig ut på flykt och riskerat sitt och sin familjs liv om de inte hade behövt det. Den som inte har varit nära ett krig och aldrig behövt fly ska inte yttra sig på ett sådant sätt om den här frågan, tycker jag. Det är självklart att de som flyr behöver hjälp, annars hade de aldrig flytt, så lägg av!

Alla människor är lika mycket värda. Vi som lever i Sverige har bara haft extremt mycket tur, då vi sluppit krig. Men vad hade hänt om det var krig här? Eller blir krig här i framtiden?
Ska ingen ta emot oss då heller? Vad gör vi om de andra länderna där det är fred stänger sina gränser för oss? Eller om de först låter oss komma in för att sedan utvisa oss igen med risk att vi blir dödade i vårt hemland?
Det är precis så här vi beter oss idag, men det folk glömmer bort är att en dag kan det faktiskt vara vi som behöver hjälp.
Att vissa säger att det inte finns plats i Sverige är också en ren lögn. Visst är det bostadskris i vissa delar av landet, det kan man inte sticka under stol med. Det ska vi se som en möjlighet för Sverige – det vi måste göra är att bygga mera. En sak som är bra sedan vi bytte regering är att vi ser en stor skillnad i byggandet och det bådar gott för framtiden.

Jag är så trött på att dagligen få höra rasistisk propaganda. Att man ska se ut på ett visst sätt för att vara svensk. Så vitt jag vet var inte de första männi-
skorna i Sverige blonda och blåögda. Vi måste börja tänka ett steg längre innan vi börjar tala, för dit samhället är på väg, dit vill inte jag.
Jag vet att vi är många som är emot de rasistiska krafterna. Vi måste bara våga höras mer, våga säga ifrån när vi hör saker som vi inte tycker är okej.
Vi i Sverige har sådan tur att vi är ett mångkulturellt land. Vi kan lära oss så mycket av varandra, med alla olika kulturer och språk. Tänk vad mycket god mat vi har fått och vad mycket kunskap från andra delar av världen som vi fått ta del av. När jag säger vi menar jag alla som bor i Sverige, alla är vi svenskar. Vi har byggt upp det här landet riktigt bra tillsammans och det ska vi fortsätta med. Tillsammans är vi starka och kan övervinna rasismen.
Till slut, till alla er som varit ute på flykt och överlevt: All heder och kärlek till er! Till de som tyvärr inte överlevt skänker jag en massa tankar och kärlek till deras familjer! Kärlek till er alla!
Madelene Kohut,
tobaksarbetare på Skruf snus