Konsum Värmlands bageri och Värmlandschark ska läggas ner. Kvar ska endast bli kondis, smörgåstårtor och majonnäsbaserade sallader. 126 kollektivanställda varslas om uppsägning.

Konsum Värmland har som fristående konsumentförening haft det tufft. De senaste åren har präglats av röda siffror. Ansträngningar har gjorts, inte minst från fackligt håll, men den 12 januari kom dödsstöten för den egna charkfabriken och bageriet.
En timme efter beskedet råder en mycket tryckt stämning. Även om många misstänkt vartåt det barkade så har man ändå hoppats att det inte skulle vara fullt så illa. Det är ju inne med lokalproducerade livsmedel, är det många som påpekar, och med rätt marknadsföring borde det inte vara några problem att få snurr på försäljningen.
Ja, det såg länge ljust ut, inte minst våren 2015 då det stod klart att den egna produktionen skulle flytta från centrala Karlstad då marken där blivit för värdefull, se Mål & Medel nr 6/2015. Förväntningarna var högt ställda. Att en flytt skulle bli till det bättre var de flesta överens om, att få nya lokaler såg de som ett lyft. De anställda uttryckte genomgående stolthet över de egna produkterna som var Konsum Värmlands signum. Arbetsgrupper skulle tillsättas och utredningar göras för att ta fram beslutsunderlag för hur det hela skulle gå till.
Resultatet är nu känt i och med att det stora varslet lagts. Livsklubben på charkfabriken och Livsklubben på bageriet har bestämt sig för att under dagen hålla separata medlemsmöten.
De har ett nära samarbete, delar även matsal, men har olika produktion och drabbas olika av varslet.

Först ut är charken. Klubbstyrelsen har samlats på klubbexpeditionen för att förbereda mötet som ska hållas klockan elva.
– Det hade varit ärligare om ledningen sagt från början att de inte ville ha en egen produktion. Jag upplever inte att de på allvar velat undersöka varför vi blöder. Jag är väldigt besviken på ledningen. Det är själva själen som de nu gör sig av med när man avvecklar den egna produktionen, säger Per-Åke Wikström, klubbordförande.
Han är förbannad och också ganska så bitter. Det är hans medlemmar också, berättar han.
De flesta har jobbat mycket länge på fabriken, i snitt i 25 år. De vet att de gjort ett bra jobb. I trapphallen hänger rader med diplom, det handlar om oräkneliga SM-guld, silver och brons som charkfabriken kammat hem för sina produkter under årens lopp.
Per-Åke Wikström berättar om det fina stöd de fått från Livs sedan nedläggningshotet blev känt. Det har varit en hektisk tid.Mobiltelefonen ringer nu oavbrutet, massmedia vill ha kommentarer. Konsum Värmlands framtid engagerar många. Det är en förening som har 155 000 medlemmar och ett starkt stöd bland värmlänningarna.

Ett par dagar innan varslet var ett faktum försökte arbetarna på charkfabriken påverka förvaltningsrådet (det högsta beslutande organet inom Konsum Värmland) genom att bjuda på egenproducerad varmkorv. Det var Henrik Stenman, ledamot i klubbstyrelsen, som kom med idén:
– Jag ville se lite mer franskt blod i arbetarnas ådror, det är för mycket mellanmjölk. Alldeles för många som knyter näven i fickan och inte säger något. Genom att servera korv fick de som skulle fatta beslut se att det här handlar om människor, inte bara om maskiner och byggnader.
Korvaktionen blev mycket uppmärksammad men det räckte inte. Förvaltningsrådet beslutade i linje med förslaget om nedläggning, bara de fackliga representanterna reserverade sig mot beslutet.
Även om det ser mycket mörkt ut finns fortfarande ett visst hopp kvar att få Konsum Värmlands ledning att tänka om.
– Det skulle kunna gå att bedriva fortsatt charkproduktion med rätt förutsättningar, säger Lillemor Karlsson, vice klubbordförande.
Hon syftar på det som löntagarkonsulten kommit fram till. Han kopplades in innan beslutet var fattat och kunde genom noggranna kalkyler visa på lönsamhet i fortsatt produktion av vissa charkprodukter.
– Den charkfabriken skulle vara hälften så stor som den är idag. Vi är medvetna om att det också skulle göra ont och leda till uppsägningar. Men har man en produktion så kan den utvecklas, det är inte möjligt om den helt avvecklas, säger Per-Åke Wikström.
Det här håller Andreas Marklund, Livs lokalombudsman i region Mitt, med om:
– Vår förhoppning är att få till stånd ett möte med Konsum Värmlands ledning. Vi vill få ett erkännande från ledningen när det gäller de siffror som löntagarkonsulten presenterat. Det skulle betyda mycket för vårt agerande framåt.
Han har stöttat såväl fackklubben på charkfabriken som den på bageriet under resans gång. Han berömmer dem alla för det jobb de gjort. Han finns nu på plats för att vara med på de medlemsmöten som ska hållas under dagen. Han vet av erfarenhet att det följer många frågor efter att varsel läggs. Samtidigt kommer de att vara svåra att besvara. Mycket hänger på förhandlingarna som inleds den 8 februari.

Först ut att hålla medlemsmöte är som sagt charkfabriken. Det är fullsatt, alla är kallade, även de berörda tjänstemännen. Det är bistra miner.
Alla är de i samma båt, alla är varslade. Vad det konkret innebär vet ingen, det finns ännu inget datum för när produktionen avvecklas. Det enda som de flesta med säkerhet vet är att de har sex månaders uppsägningstid i och med att de jobbat så pass länge.
Några dröjer sig kvar efter mötet för att låta sig intervjuas, som Karin Alfredsson som har jobbat i 36 år på charkfabriken:
– Vi hade en föraning, särskilt efter att de lade ner logistik och lager, men det är verkligen synd. Vi har så fina produkter. Har du sett alla priser som hänger på väggarna? Varför har de inte marknadsfört detta bättre?
Hon får medhåll av Ingela Friberg som också jobbat länge inom Konsum Värmland, först i butik och senare på charkfabriken.
– Ja, det här med marknadsföring har vi pratat om många gånger på golvet, säger hon.
Båda har de trivts väldigt bra på charkfabriken, att sammanhållningen är god märktes inte minst under korvaktionen, då i stort sett alla arbetskamrater ställde upp.
– Det kändes bra. De hade nog redan bestämt sig men vi fick ändå möjlighet att visa vilka vi var, säger Karin Alfredsson.

En halvtimme senare är det bageriets tur att ha medlemsmöte i den stora sammanträdeslokalen. Det är Alicja Högberg,
klubbordförande, och Charlotte Vivungi, klubbstyrelseledamot, som ska hålla i mötet.
För de båda har det senaste året varit mycket tufft. De har suttit som fackliga representanter i förvaltningsråd och Konsum Värmlands styrelse. De har varit bundna av tystnadsplikt och inte kunnat dela med sig av nedläggningsplanerna. Men de har tagit strid, argumenterat och kämpat för att få ledningen att ändra sig.
– Det känns bra att få ge en närmare bild av processen. Våra medlemmar har inte varit med utan bara sett att vi varit borta och kanske också att vi varit oroade. De har rätt att få veta mer, säger Alicja Högberg.
De är båda upprörda över det beslut som nu fattats.
– Det är en katastrof och vi har reserverat oss i alla instanser, säger Charlotte Vivungi.
Bageriarbetarna som nu ansluter är sammanbitna även om det ser något ljusare ut för deras del än för charkarbetarna. Samtidigt sitter de i samma båt då de alla är varslade.
Det bageriarbetarna vet är att en del av bageriets produktion kommer att finnas kvar i egen regi: kondis och smörgåstårtor men även sallader som charken tillverkar. Men det är få tjänster det handlar om. Den uppskattning som ledningen gjort är att det totalt skulle handla om 18 tjänster.
– Vi har fått höra att vi gjort ett bra jobb. Men det känns inte så när de inte vill ha kvar den egna produktionen. Vi har velat samla er för att ni har rätt att få reda på mer fakta bakom det som nu hänt och hur vi har agerat, inleder Alicja Högberg.

De kan nu i detalj berätta för medlemmarna om de turer som varit och återge resonemangen bakom de beslut som fattats. Noggrant redogör de för beslutsprocessen och hur de gjort allt för att förhindra beslutet om nedläggning men utan framgång förutom att de lyckats uppnå en viss fördröjning.
De har också tydligt markerat att de inte varit överens och reserverat sig vilket inte alltid framgått.
De frågor som bageriarbetarna ställer är i stort sett desamma som charkarbetarna. De vill ha en tidsplan och datum för när de står utan jobb, om de inte tillhör de som får fortsätta. Frågan är också var den produktion som blir kvar ska hålla till, ska det byggas nytt eller ska den rymmas i befintliga lokaler? Deras fackliga representanter har få svar, det mesta är förhandlingsfrågor alternativt svar som bara deras vd Tomas Sjölander sitter inne med.

Efter mötet dröjer sig fyra kvinnor kvar som tillverkar smörgåstårtor, det vill säga den produktion som kommer att finnas kvar. Men de är ändå sorgsna för ingen vet med säkerhet att de kommer att få behålla jobbet, inte ens Elisabeth Jakobsson som jobbat i 35 år.
– Det är ingen som kan vara säker, även om jag jobbat i många år.
Hon får medhåll av Catharina Söderberg:
– Jag har jobbat i 25 år och skulle få guldklocka i år men vet inte om jag hinner få det.
De säger samfällt att de lever på hoppet. Men de är bekymrade över det dåliga rykte som Konsum Värmland kommer att få efter att beslutet blir känt.
– Den egna tillverkningen har ju varit Konsum Värmlands flaggskepp, det som varit unikt, säger Malou Juvél.
Och de kommer sent att glömma dagens besked.
– Först blir man ledsen och sedan blir man förbannad, säger Ingela Hermansson.
De vet inte vad de ska göra om de inte får fortsatt jobb. Ingen av dem har utbildning. Det är dock inte själva jobbet de kommer att sakna mest, det är sammanhållningen. De är totalt tolv som tillverkar smörgåstårtor. De är alla kvinnor och de jobbar i en egen stor lokal, en fabrik i fabriken.
– Jag tror att det är det värsta, den sociala gemenskapen vi har, att den går förlorad. Vi har också gjort vad vi kunnat. Vi har verkligen ställt upp. Vi har på alla sätt försökt bidra med idéer, säger Elisabeth Jakobsson.

Lite senare stöter jag på Lina Ahl som jobbar i paketeringen på bageriet.
– Jag var beredd på det värsta. Jag var inställd på det. Jag tänker börja plugga. Samtidigt som det är en trygghet som försvinner så kan det leda till något annat. Jag funderar på att läsa till präst.
Hon är 34 år och har varit medveten om att det är nu eller aldrig om hon ska förverkliga sina drömmar. Hon har alltid varit Konsum Värmland trogen, jobbat på bageriet sedan 2002. Även hennes mamma har jobbat här.
– Jag beklagar verkligen beslutet. Det har ju varit själva grejen med Konsum Värmland att man haft egen produktion, säger Lina Ahl.