Vad utmärker framgångsrika svenska matproducenter? Den frågan ställer arbetsgivarföreningen Livsmedelsföretagen i en ny rapport och det svar man ger är häpnadsväckande: En framgångsfaktor är att facket inte efterfrågas och att få eller inga är fackligt anslutna.

Rapporten heter ”Snabb, snäll och dyr: Framgångsfaktorer för svenska livsmedelsföretag” och den presenterades av Livsmedelsföretagens vd Marie Söderqvist och Carl Eckerdal på Matdagen den 11 maj på Moderna museet i Stockholm, då företagsledare från hela branschen var närvarande och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht delade ut pris till Årets Livsmedelsexportör.
Att läsa Framgångsrapporten ger en smått overklig känsla. Vad är det här? Har Livs motpart blivit fackföreningsfientlig?
Ett svar kunde vara: Nej, det är klart att arbetsgivarorganisationen inte är det. Skjut inte budbäraren. Man har bara undersökt verkligheten. Man har identifierat 13 företag som lyckats ekonomiskt under flera år i följd och hittat olika framgångsfaktorer, varav en kallas företagskultur: facket har en svag ställning, ingen efterfrågar facket, informella lösningar är bäst och i de fall många är fackligt anslutna råder en ”familjär stämning” med nöjda medarbetare och få eller inga konflikter.
De 13 framgångsrika företagen i studien är: Absolut, Bröderna Nilsson, Carolines kök, Fria Bröd, Gateau, Kavli, Klädesholmen, Nils Oscar, Polarbröd, Semper, Skruf snus, Wapnö och Åre Choklad.
Det rapporten kommit fram till skulle – om det vore sant – vara mycket oroande för facket. Ingen organisation vill ju vara irrelevant. Så låt oss titta närmare på hur rapportförfattarna gått tillväga. Utgångspunkten borde givetvis vara relevanta fakta: den fackliga organisationsgraden. Är det sant att ”få eller inga är fackligt anslutna” i de framgångsrika företagen? För att besvara den frågan räcker det inte med att skicka ut en enkät och göra djupintervjuer med företagssidan, vilket rapportförfattarna gjort, dessutom anonymiserat.

Man måste helt enkelt gå till källan som är Livs medlemsregister och då blir svaret att samtliga av de 13 framgångsföretagen i studien har anställda som är fackligt organiserade. De stora framgångsrika företagen har arbetsplatsklubbar och hög organisationsgrad på 80-90 procent och de små framgångsrika familjeföretagen har lägre organisationsgrad, inte över 50 procent. Det är svårt att säga exakt, eftersom det är få tillsvidareanställda och mycket säsongsarbete.
Att som rapportförfattarna göra en poäng av att det är låg organisationsgrad i små familjeföretag som presterar bra på marknaden är tämligen meningslöst eftersom det är lika låg organisationsgrad i små familjeföretagen som presterar dåligt.
Med andra ord är det ingen lämplig faktor att välja för att förklara det lilla familjeföretagets framgång på marknaden.
Det kan naturligtvis vara lockande att utifrån djupintervjuer med företagsledare och företagsekonomisk litteratur analysera olika framgångsfaktorers betydelse, men faran är att man ställer ledande frågor, det vill säga att intervjupersonerna bara bekräftar den undersökande skribentens egen uppfattning och det verkar vara vad som har hänt.
Den framgångsfaktor som rapportförfattarna vill lyfta fram kallar man företagskultur och preciserar den som ”familjär”, ”informell” och ”direkt dialog mellan chef och anställd”. Och hör och häpna! Just denna framgångsfaktor har man funnit i sina djupintervjuer med anonymiserade företagsledare.
Ska man över huvud taget ta denna rapport på allvar? Ja, avsändaren tvingar oss till det. Det är Livs motpart, som tillsammans med facket bär upp kollektivavtalet och ger juridisk rådgivning till medlemsföretag.
Så låt oss alltså göra det rapportförfattarna inte har haft intresse eller ork att göra. Vad säger facket på de företag som lyfts fram som framgångsrika om företagskulturen?

Priset till Årets Livsmedelsexportör gick till Fria Bröd, ett företag i Västra Frölunda som gör glutenfria produkter. Det är ett av de 13 företagen i studien.
Fria Bröd är ett företag som lyckats med att ta fram rätt produkt och rätt produktionsteknik, med andra ord goda nyheter och välförtjänt pristagare. Men företaget har vuxit snabbt och den snabba tillväxten har gjort att kollen på arbetsmiljö och schemaläggning inte hängt med. Att kalla denna företagskultur ”familjär” och ”informell” kan möjligen vara riktigt, men då måste orden ges en kritisk innebörd, alltså tvärtom mot i rapporten.
För två år sedan fick de anställda nog av bristen på struktur i arbetsmiljön och bildade en arbetsplatsklubb. Många är fackligt engagerade och vill förbättra.
Alexander Pettersson, Livs klubbordförande, är naturligtvis mycket stolt över Fria Bröds pris som årets exportör och tycker att de anställda bidragit till framgången, men för att det ska vara hållbart i längden måste det bli bättre ordning.
Det var därför de bildade fackklubb. Han säger att det familjära (i positiv betydelse) möjligen fanns i början då ägarna själva jobbade i produktion, men nu är det ett snabbt växande familjeföretag. 27 arbetskamrater är med i Livs och organisationsgraden ökar, den ligger nu på cirka 60 procent.
Att den ”familjära” företagskulturen på Fria Bröd skulle präglas av få konflikter, vilket hävdas i rapporten, stämmer inte. En tvist har redan gått till central förhandling. Och en till är på gång att lyftas.

Vi kan fortsätta med nästa företag bland de 13 i studien, Semper, som utsågs till 2015 års livsmedelsexportör. Organisationsgraden är mycket hög, uppåt 90 procent.
Anna Widell, Livsklubbens ordförande, håller med om att personalen är väldigt lojal, ställer upp för företaget, kanske mer än som är nyttigt för dem.
Det finns en god relation mellan företag och fack, men att beskriva den som ”familjär” tycker hon är högst diskutabelt.
Om det innebär att de anställda känner sig uppskattade och är nöjda så kan hon ställa upp på det, men det familjära kan också innebära att företaget inte riktigt tar itu med viktiga frågor, glider förbi dem.
– Hos oss är arbetet med den systematiska arbetsmiljön en sådan fråga, den är under all kritik. Vi måste lyfta den om det ska hända något. Vi måste vara aktiva som fackklubb för att det ska bli en förändring på detta område, säger hon.

Och vi kan fortsätta. Polarbröd, ett hyllat företag, med bland de 13 i studien, utsedd till årets livsmedelsexportör 2007, har mycket hög organisationsgrad på de tre fabrikerna.
Att det skulle vara familjärt, informellt, få konflikter; inget av detta håller Stefan Hortlund, Livs klubbordförande i Älvsbyn med om. Han valdes till klubbordförande 2008 efter att den föregående klubbstyrelsen avgått i protest mot att företagets HR-ansvarige var omöjlig att samarbeta med.
Åre Choklad, ett litet företag, växande, är också med i studien. Också här är facket närvarande. Livs regionala skyddsombud, Robert Kuusikko, åker dit minst två gånger per år för att bevaka arbetsmiljön. Han gör det tillsammans med det lokala skyddsombudet som är tvillingsyster till en av ägarna.
Slutsats: Livsmedelsföretagens Framgångsrapport 2016 är en studie med oriktiga fakta och med ett högst märkligt budskap för att komma från en arbets-
givarorganisation.