Nomad Foods hänsynslösa agerande i Bjuv är typiskt för riskkapitalister. Livsmedelsarbetare runt om i världen har erfarenhet av detta. Det fackliga internationella stödet för kampen mot nedläggningen av Findus i Bjuv har därför varit massivt.

Just nu pågår en kampanj som Livsmedelsarbetarnas globala yrkesfack (IUL) dragit igång på nätet. Alla som vill protestera mot nedläggningen kan gå in på IUL:s hemsida (iuf.org) och skicka ett protestmejl till de som är ansvariga för nedläggningen av Findus i Bjuv. Vid Mål & Medels pressläggning hade över 8 000 mejl skickats. På Facebook har även fackligt aktiva runt om i världen visat sitt stöd.
Många är de som fått erfara hur livsmedelsindustrin varit en mjölkko för riskkapitalister. De är inte ute efter långsiktigt ägande, inte ute efter att producera bra mat, nej de är bara ute efter snabb avkastning. Nedläggningen av Findus i Bjuv är ett av många tragiska exempel på denna förstörelse av mänskligt arbete.

Det som är förvånande är borgerliga politiker och borgerliga skribenters okunnighet. De hävdar att orsaken till nedläggning och flytta av produktion skulle vara för höga skatter och för höga löner. Inget av detta stämmer. Den som är det minsta påläst när det gäller riskkapitalbolag vet att så inte är fallet.
IUL varnade tidigt för riskkapitalbolagens framfart. IUL uppmanade till nationell och internationell facklig kamp redan för tio år sedan, innan riskkapitalbolagen hade gett sig in i välfärdssektorn och innan den stora finanskrisen 2008.
IUL tog också tidigt fram en skrift ”Arbetarnas guide till riskkapital” där fenomenet analyserades och en strategi formulerades.
Är det några som har erfarenhet av riskkapitalbolag som ägare så är det arbetarna på Findus i Bjuv. Det började med att EQT, familjen Wallenbergs riskkapitalbolag, köpte ut Findus från Nestlé år 2000. Till en början trodde de anställda och deras fackliga företrädare att framtiden såg ljus ut. Det faktum att EQT var ett riskkapitalbolag var inget som oroade dem. Allt lät bra. EQT skulle se till att Findus blev börsnoterat och att investeringar skulle göras.
Men av löftena blev det ingenting. Istället inleddes en stor köp- och säljkarusell. Det höll på att gå käpprätt åt helvete. Det hade det nog också gjort om de lokala facken inte hade agerat och slagit larm.
År 2006 byter Findus i Bjuv åter ägare när EQT säljer företaget till riskkapitalbolaget CapVest.
Två år senare, år 2008, säljs Findus igen, denna gång till riskkapitalbolaget Lion Capital, som är ett av Europas största.
Hösten 2015 är det dags igen, det är då som Lion Capital säljer Findus europeiska verksamhet till Nomad Foods, som bildats 2014. Under 2015 har Nomad Foods även köpt frysmatsjätten Iglo Group för 2,6 miljarder. För att köpet av Findus ska gå igenom krävs godkännande av den europeiska konkurrensmyndigheten, vilket kom i november 2015. Redan innan dess fördes en diskussion vilka följder den planerade affären skulle få, med facit i hand var oron med all rätt befogad.

Noman Foods är ute efter snabba pengar och inte långsiktigt ägande. Grundarna, två amerikanska dollarmiljardärer, har som affärsidé att köpa upp populära varumärken och centralisera produktionen. Nedläggningen av Findus skyller de på kostnad för långa transporter och överkapacitet i andra anläggningar.
Men när det gäller riskkapitalbolag, som ägnar sig åt kortsiktiga omstruktureringar, är det helt andra saker som driver dem. Saker de inte talar högt om. Riskkapitalbolag som agerar på detta vis tar ofta inte några större risker men kan tjäna svindlande summor, när de jagar dolda tillgångar. Ägandet är kortsiktigt, allt från några månader till maximalt åtta år. De anställda har ofta ingen aning om vilka dessa bolag är som äger företaget där de jobbar. Bolagen är ofta helt anonyma, registrerade på någon plats med låg kapitalbeskattning, precis som i fallet Nomad Foods.

Ett exempel som påminner mycket om nedläggningen av Findus i Bjuv var när riskkapitalbolaget CVC Capital lade ner Continental Foods (fd Campbell Soup) i Kristianstad efter att bara ha ägt fabriken i fyra månader.
”De uppför sig som begagnade bilhandlare av sämsta sorten. Vi har blivit lurade”, sade Björn Larsson, Livs klubbordförande i en intervju i Mål & Medel i april 2014.
Det var i oktober 2013 som riskkapitalbolaget CVC Capital hade köpt Campbells Soup Europadivision och i den ingick fabriken i Kristianstad med 110 anställda. De gjorde torra produkter som Blå Bands soppor och Varma koppen. Fabriken var lönsam.
Vid köpet framställde CVC Capital sig självt som en seriös och långsiktig ägare, men det fanns ingen sanning i det. Det var ett riskkapitalbolag med säte i London. Det har blivit uppmärksammat för att ha lagt ner Läkerol i Gävle och flyttat produktionen till en fabrik i Slovakien. Nu gjorde de samma sak igen. Lade ner fabriken de just köpt och flyttade produktionen till Belgien.
Själva köpet av Campbell Soups Europeiska division gick till så som är brukligt när riskkapitalbolag är i farten. CVC finansierade sitt köp genom att ta upp lån i det företag som man köpte.

Det som är glädjande i fallet Findus är det motstånd som uppbådats mot Noman Foods planer. Det är av sällan skådat slag och har förhoppningsvis skakat om riskkapitalisterna rejält. Tack vare sociala medier har den brutala nedläggningen av Findus i Bjuv blivit vida känd. Förutom den internationella kampanjen bildades också snabbt en Facebook-grupp med enda syfte att stoppa nedläggningen. Vid Mål och Medels pressläggning hade den över 17 700 gillande.
Regeringen är också engagerad. Statsminister Stefan Löfven har krävt en förklaring av Nomad Foods. Näringsminister Mikael Damberg har haft ett möte med representanter från Findus och Nomad Foods som meddelade att de ska satsa på forskning och utveckling i Bjuv.
För de 450 anställda på Findus i Bjuv är framtiden fortsatt oviss. Men de vet idag att de inte är ensamma om att känna ilska över det som de blivit utsatta för. Det ryktas också om att andra intressenter vill ta över och driva anläggningen vidare men frågan är om Noman Foods kommer att gå med på det. Även andra lösningar för att rädda jobben diskuteras. Det som Noman Foods varit tydliga med är att de vill lägga ner anläggningen snabbt, redan till årsskiftet, snabba pengar är uppenbarligen deras enda motiv.