Skadades på jobbet – tvingas slåss mot Afa

Nr 9/2017

Trots att Elisabeth Oskarsson råkat ut för en arbetsolycka på snusfabriken i Vårgårda avslog den medicinska experten på Afa Försäkring hennes begäran om ersättning för arbetsskada. Det är vanligt att kvinnor i hennes ålder drabbas av den typen av besvär (smärta i axlarna) lydde motiveringen.

Elisabeth Oskarsson är sjukskriven från sitt arbete på JTI:s snusfabrik i Vårgårda, men har denna augustidag åkt till jobbet för att berätta om sin kamp för att få sin arbetsskada godkänd.
Hon har bokat ett konferensrum i övervåningen och börjar med att gå igenom säkerhetsföreskrifterna. Det är ordning och reda som gäller på fabriken och hon är ansvarig för vår säkerhet. Det ska vara skyddskläder, desinfektion av skor, hörselproppar samt uppmärksamhet på trucktrafik och utrymningsvägar.
Först tar hon med oss ut på gården för att visa platsen, där arbetsolyckan ägde rum för 3,5 år sedan och därefter ska vi gå in i produktionen.
Hon började på fabriken som inhyrd i städningen, jobbade några dagar i veckan, fick anställning och jobbade under några år med diverse servicearbeten som inköp och planering av besök. Då hon var 52 år lärde hon sig köra en förpackningsmaskin av snus och tyckte inte att det var några problem. Därefter tog hon truckförarkort och kort för mobil arbetsplattform (köra saxlift), höll i kvalitetskontrollsprojektet 5S, lärde sig de engelska termerna och var utomlands i företagets regi.

Vi går över gårdsplan. Det är en vacker miljö. Snusfabriken är inrymd i en del av gamla Vårgårda Kvarn, där Kungsörnen tillverkade havregryn och ris. De gamla byggnaderna är kulturminnesmärkta och håller på att renoveras.
När arbetsolyckan hände skulle hon slänga restmaterial i en container.
– Det är inte samma container längre. Den är utbytt av företaget, säger hon och ser mer allvarstyngd ut.
Locket på den gamla containern var mycket tungt och det fanns en hävstång som hon skulle lossa och dra i för att öppna. Hon brukade be någon av de yngre arbetskompisarna, som är längre och starkare, om hjälp. Själv är hon kortväxt. Men denna gång gjorde hon inte det, hade bråttom, och hävde sig upp över hävstången med axeln för att lossa den, men då flög den upp och drog med armen. Axeln fick ett kraftigt ryck uppåt. Hon landade på asfalten.
– Smärtan gjorde att jag inte kunde komma upp på egen hand. Jag blev tvungen att sjukskriva mig för skadan i axeln som inte gick över. Jag har haft så ont att jag inte kunnat klä mig själv, inte kunnat sova på nätterna, varit tvungen att ligga på rygg. Senast ville läkaren att jag skulle binda upp armen när jag sov.

Själva arbetsolyckan är oomtvistad. Den är anmäld och godkänd. Företaget har bytt ut containern till en annan modell, så att olyckan inte ska kunna hända igen.
Problemet för Elisabeth har varit Afa, alltså det försäkringsbolag som facket och Svenskt Näringsliv äger tillsammans.
Eftersom hon blev stel och hade rejält ont i axeln sökte hon sig till vårdcentralen och där ansåg man att det var en sträckning som skulle besvära henne under några månader. Efter cirka två månader insåg hon att besvären bara blev värre och då vände hon sig till en sjukgymnast och fick träffa en läkare. Det var inflammationer som behandlades med kortisonsprutor. En ultraljudsundersökning gjordes och det visade sig att en sena i axeln nästan var av.
Smärtan gav inte med sig och hon vände sig igen till vårdcentralen. Denna gång träffade hon en läkare som sa att det var slut med kortisonsprutor. En magnetröntgen togs som visade att skadan fanns kvar.
Hon anmälde sin arbetsskada till Afa:s arbetsskadeförsäkring TFA, men då inleddes en ny prövning utöver den hon redan hade gått igenom. Hon blev nekad ersättning från TFA med motiveringen att hon inte omedelbart hade vänt sig till läkare.
– Jag blev jätteupprörd, säger hon. Det var ju sjukvården som hade bedömt att jag skulle behandlas med kortison och att smärtan skulle gå över på några månader. Dessutom står inget i försäkringsvillkoren om att man omedelbart ska vända sig till läkare.

Allt sedan denna arbetsolycka har hon haft plågsam smärta i axeln och varit sjukskriven i omgångar. Hon har fått hjälp av sin chef och arbetskompisar så att hon har kunnat komma tillbaka till jobbet. Hon är ordförande i Livsklubben på snusfabriken och har jobbat en dag i veckan fackligt. Hon har fått nya arbetsuppgifter som inte är lika fysiskt belastande, men smärtan och stelheten har funnits kvar och nu är hon sjukskriven igen i väntan på operation.
– Jag hade ju rätt till ersättning, säger hon. Det är en arbetsolycka som är orsaken och jag har dokumentation på skadan (en nästan avsliten sena i axeln). Därför bestämde jag mig för att överklaga Afa:s beslut.
Överklagande och processande är inte något som man ska behöva göra när man har ont och är sjukskriven. Men av någon anledning är det så Afa Försäkring fungerar. Elisabeth läste i tidningar, bland annat Aftonbladet, om hur Afa går med överskott, för att man är så ogin med att betala ut arbetsskadeersättning. Istället går pengar tillbaka till arbetsgivarna.
Elisabeth gav inte upp utan överklagade igen. Men hon fick åter avslag. Denna gång ansåg Afa:s medicinska expert att den typ av besvär (stel, smärtande axel) som Elisabeth drabbats av var vanligt förekommande hos kvinnor i hennes ålder och att orsaken skulle kunna vara spontan (icke-traumatisk).
Det finns två olika typer av smärta och stelhet i axeln (adhesiv kapsulit). Den ena kallas traumatisk och innebär att orsaken är ett slag mot axeln. Icke-traumatisk innebär att besvären uppstår spontant, av en obestämd orsak, och det var det senare som den medicinska experten inte ansåg att han kunde utesluta i Elisabeths fall.

Afa:s medicinska expert valde åter igen att avslå, men nu med motiveringen att det gått så lång tid mellan arbetsplatsolyckan och besvären och att besvären skulle kunna ha icke-traumatisk orsak, vilket är vanligt hos kvinnor hennes ålder.
– Jag blev ledsen och fattade ingenting. Det kändes som om de inte trodde mig, som om jag ljugit om det här. Som tur var hade jag ultraljudsundersökningen som visade att senan i axeln nästan är av. Det gjorde att jag orkade överklaga, men det tog en massa tid och det var inga jättesummor det var frågan om.
Elisabeth fick rätt efter att hon överklagat Afa:s beslut två gånger. Hon har fått 13 000 kronor för sveda och värk samt 35 000 kronor minus skatt i förlorad inkomst under sjukskrivningen.
– Varje ord som man skriver i överklagandet nagelfars av försäkringsbolaget. Vem kunde fatta att den olycka som hände för 3,5 år sedan skulle få sådana här följder, och det tar inte slut. Nu är jag åter sjukskriven i väntan på operation.
Som sjukskriven lever hon på 14 000 kronor i månaden, vilket är mycket tufft ekonomiskt, särskilt med tanke på att det är något som hon råkat ut för på jobbet. Hon förlorar 6 000 kronor i månaden på grund av en arbetsskada.
Hon måste åter igen processa med Afa för att få ersättning för den nya sjukskrivningsperioden. Det handlar om 2 000 kronor extra i månaden. Hon vet fortfarande inte om det kommet att betalas ut.
Hon har svårt att förstå varför ett försäkringsbolag, där den ena parten är LO och PTK ska fungera på detta sätt.
– Jag började jobba 1975 och har under alla dessa år betalat in pengar till Afa genom att avstå löneutrymme. Jag har gjort det för att få ersättning ifall jag skulle bli skadad på jobbet. Och nu har jag blivit det och då säger Afa:s medicinska expert att det ligger mig i fatet att jag är kvinna och i en viss ålder.

Till Livs kongress i maj motionerade Elisabeth om att Livs ska ta itu med det här problemet som drabbar arbetsskadade. Hon vill att en översyn av försäkringsvillkoren för arbetsskadeförsäkringen TFA ska göras, så att det tydligt framgår vad som krävs för att få ersättning, till exempel om det krävs omedelbart läkarbesök, och hon vill att bedömningar och utlåtande vid avslag ska vara könsneutrala. Inget mer snack om att ”det-är-vanligt-förekommande-hos-kvinnor-vid-en-viss-ålder”.
På kongressen gick hon upp i talarstolen och fick med sig en majoritet av ombuden på kravet att Livs ska verka för en översyn och könsneutral tillämpning av arbetsskadeförsäkringen TFA.
– Det var stort att gå upp och prata. Jag hörde hur ombuden började viska i salen. Att många kände igen sig. Även från arbetskamrater och bekanta har jag fått mycket gehör. Det är många kvinnor som drabbats av den här könsdiskrimineringen.
På vägen tillbaka träffar vi Jonathan Hedberg som är fastighetsskötare och medlem i Livsklubben JTI. Han säger att han och arbetskamraterna är stolta över Elisabeth och det hon gör för att alla ska få en bättre arbetsskadeförsäkring.