Hur ser det ut på mjöldammsfronten? Jobbar bagerierna för att förebygga så att de anställda inte drabbas av mjöldammsallergi eller astma? Ja, på Leksands bröd är detta en levande fråga. Här läggs mycket tid och kraft på att hålla dammhalten nere.

Leksands knäckebrödsfabrik ligger utmed riksväg 70 i Häradsbygden, omgiven av åkrar. Här jobbar 115 anställda. Det går bra för familjeföretaget som nyanställt fortlöpande i takt med att bageriet byggts ut.

De anställda jobbar dygnet runt och producerar nästan 8 000 ton knäckebröd om året. De hanterar med andra ord mycket mjöl. Här finns också en egen kvarn där allt rågmjöl som används mals.

På fabriken finns inga inhyrda. Det finns inte heller en massa visstidsanställda som jobbar år ut och år in. Däremot har de en pool med anställda som är garanterade 18 timmar i veckan fördelat på fem veckor. De i poolen har förtur till fasta tjänster.

Det är en ganska jämn könsfördelning på fabriken. Så har det inte alltid varit.

– Jag minns när första killen började i packen. Kvinnorna stickade en tröja åt honom, berättar Rolf Hellberg och ler åt minnet.

Han är klubbordförande och skiftbas. Han har jobbat på bageriet sedan 1982. Han skulle hoppa in en månad under semestern och blev kvar. När han började så blandade de deg för hand. Men i dag är det ingen på bageriet som kan kalla sig trågare. Den sysslan är automatiserad. All degblandning sker i slutna degrum.

Det här är något som Rolf Hellberg särskilt vill lyfta fram, att det finns ett framåttänk och att mycket av vinsten har återinvesterats i anläggningen.

– Det är Leksandsbröds styrka att tidigt försöka att automatisera så mycket som möjligt av produktionen.

Trots de stora mängderna mjöl som hanteras kan Rolf Hellberg inte erinra sig att någon anställd tvingats sluta på grund av mjöldammsallergi.  Han konstaterar att det lagts mycket kraft på de anställdas hälsa.

Han får medhåll av skyddsombudet Andreas Ruuth som jobbar som reparatör och  började 2007.

– Hör vi att personalen klagar över något så försöker vi ta tag i det så fort som möjligt. Det är korta beslutsvägar. Det kan räcka med att vi träffar vår vd i paketeringen och säger till att detta måste vi göra något åt, säger Andreas Ruuth.

Det fanns en period då anställda gick runt med mjöldammsmätare, det var åren 2002, 2005 och 2012. Det var företaget Arbetsmiljöservice som ansvarade för mätningarna. Upprinnelsen var anställda som upplevde att mjöldammet var ett problem, framför allt vid städning.

I samband med andra mätningen, 2005, gjordes en investering i en centraldammsugare.

Beslut togs också på att försöka suga bort damm så mycket som möjligt istället för att blåsa bort det. Dammsugaren är avsedd för hela fabriken, det finns en stor container utanför där det som sugs upp hamnar.

• Klarar ni Arbetsmiljöverkets gränsvärde på 3mg/m3 inhalerbart damm?

– Vi gör vad vi kan för att hålla oss inom detta gränsvärde, säger Rolf Hellberg.

På Leksandsbröd har de jobbat mycket med ventilation, med över- och undertryck.

– Det gäller att få koll på partiklarna så att de hamnar rätt, det vill säga att vi få ner dem, förklarar Andreas Ruuth.

• Så mjöldammsfrågan är levande hos er?

– Ja, det är något som vi jobbar med hela tiden. Det finns punktutsug vid varje maskin där det finns risk för damm. Till exempel när knäckebrödet sågas, då sugs allt damm ut direkt, svarar Andreas Ruuth.

Han berättar att de är totalt fem skyddsombud och att de gör skyddsronder varje kvartal.

– Det går åt en hel dag, vi går igenom precis allt. Är det någon som till exempel säger att utsuget är dåligt så tittar vi på det.

Tillsammans följer vi mjölets väg från kvarnen till paketeringen. Det är intressant att se hur företaget konkret jobbar med att få bukt med mjöldammet.

Viktig är den gigantiska ventilationsanläggningen som förser bageriet med frisk luft. En annan minst lika viktig del är utsuget av dammig luft (aspirationen). Ett nytt aspirationsrum har nyligen byggts, det är här allt damm från de många punktutsugen hamnar.

Ute i bageriet har de precis haft skiftbyte. De som började klockan 14 och ska köra fram till klockan 22. Det är ganska varmt och ganska så bullrigt, det är de problem som man vid sidan av mjöldammet ständigt brottas med.

Marie-Louise Caris är utbildad bagare, har jobbat på knäckebrödsfabriken i 30 år. Hon har blicken fäst på de många runda degkakorna som glider fram för att gräddas.

– Jag håller koll på att det kommer bröd hela tiden. Det är viktigt att ugnarna är fulla. Så fort det saknas några kakor blir kakorna runtikring brända.

Hon berättar att hon efter alla år känner av mjöldammet.

– Jag måste säga att jag blivit känsligare i näsan än vad jag har varit. Jag är inte allergisk, men näsan börjar ta stryk. Man kommer inte undan mjöl, det är ju bara så, vi bakar av mjöl. Jag känner att när jag är på semester då lugnar sig näsan.

Det är städningen som är problematisk, för förutom att hålla koll på brödet så ingår att städa. Alla bagarna städar minst en timme per arbetspass.

– Det som sagts är att vi inte får blåsa bort damm mer än nödvändigt, att det är dåligt. Men det är en avvägning, ibland måste man blåsa för att få bort mjölet.

Hon förklarar att det är maskinerna, som ständigt är igång, som är knepiga att rengöra. Ibland funkar det inte att vare sig dammsuga eller sopa. Ska det bli riktigt rent måste hon blåsa bort dammet. Hon har funderat på att börja använda munskydd även om det är lite besvärligt.

– Det känns inte bra att använda munskydd men det kanske är en vanesak. Jag har tänkt på det som börjar bli lite känsligare i näsan, man ska ändå klara av att jobba några år till.

Elisabeth Halfvars jobbar i paketeringen. Hon är vice klubbordförande och har jobbat 6-7 år på bageriet. Även om arbetet i paketeringen till stora delar är automatiserat så finns fortfarande en hel del manuella inslag. Rotation är ett måste, berättar hon och tillstår att hon har känningar av arbetet. Det hon för stunden gör är att hon för hand plockar bort de sågade knäckebröd som inte håller måttet.

– Just nu har brödet låg volym. Knäcket är inte så tjockt som det borde vara. Det ska de rätta till.

Hon har inte problem med mjöldamm, däremot plågas hon av värmen.

– Men om säckarna går sönder blir det dammigt, det vill säga de säckar där det damm som sugits ut hamnar, men det händer inte så ofta.

Även hon städar under sitt pass. Hon säger att de uppmanas att inte blåsa så mycket.

– Men ibland är det bråttom och då blåser man ändå.

Hittills har vi gått runt i den del av bageriet där det traditionella knäckebrödet bakas. Nu kommer vi in i den del där de bakar och packar tunnknäcke hantverksmässigt.

Susanne Stenman är fullt upptagen med att handpacka de tunna bitarna med frön på. I två år har hon jobbat här.

– Jag hade tur att få jobb här i samband med att de öppnade denna avdelning.

Det är ganska tyst härinne. Tack vare investering i ventilation är det inte heller så varmt längre, vilket tidigare har varit ett problem.

När arbetet här för tre år sedan drog igång var tanken att två bagare skulle både baka och paketera. Istället för budgeterade 30 ton var de snabbt uppe i en försäljning på 100 ton och nu jobbar 16 personer här.

Susanne Stenman säger att hon inte märker av något mjöldamm i packen, däremot i bageridelen.

– Planen är att detta lilla kvalitetsbageri, som det kallas, på sikt ska byggas om och att arbetet ska automatiseras, berättar klubb-ordförande Rolf Hellberg.