Fjällröding ger jobb i Vilhelmina

Nr 3/2018

Theresia Isaksson sorterar rödingar efter storlek på Umlax i Vilhelmina. Foto: Tomas Nybrand

På Umlax förädlingsanläggning, som ligger inbäddad i snö i centrala Vilhelmina, förädlas fjällröding som hämtats tidigare på natten från fiskodlingen i sjön Malgomaj tre mil bort.

Arbetarna, som slaktar, rensar och filear rödingen, är på plats klockan fem på morgonen och ska jobba fram till klockan halv två på eftermiddagen. Den här torsdagen ska sex ton fisk förädlas, det handlar mer om hel fisk och inte så mycket om filead fisk denna dag.
– Vi jobbar mot kund, det är deras beställningar som styr arbetet, berättar Mikael Ivarsson som jobbat på Umlax sedan 2009.
Tidigare odlade Umlax även regnbåge men numera är det enbart röding. All fisk förädlas på anläggningen i Vilhelmina. Produktionen ligger på cirka 15–20 ton i veckan, men de skulle vilja komma upp i 30 ton fisk i veckan, vilket inte är omöjligt eftersom efterfrågan är större än tillgången.
– Problemet är att fisken måste växa till sig och väga minst 500–600 gram innan den tas upp, förklarar Mikael Ivarsson.
Planen är också, att förutom att få fram mer fisk, att filea mer fisk.
– Tanken är att bygga en filéanläggning och filea cirka 70 procent av fisken. Det vore bra då det ger mer jobb på plats. Då skulle fler få heltidsjobb, idag tvingas folk söka sig härifrån för att få utökad arbetstid.

Idag är det i stort sett bara Mikael Ivarsson av ett tiotal anställda som arbetar heltid, mycket tack vare att han utför många sysslor och även har ansvar för städningen. Utöver honom finns fyra anställda på 50 procent och fyra på 75 procent, det finns också några timanställda.
– Fisken ska iväg så fort som möjligt efter att den slaktats. Det gör att jobbet måste koncentreras till förmiddagen och det skapar problem med heltidstjänster. Det går inte att dra ut på tiden.
Alla går strikt på avtalsenlig lön vilket innebär att de som jobbar heltid tjänar 23 558 kronor i månaden efter två års anställning. Då är det svårt att klara sig på halva lönen. Många anställda har därför andra jobb vid sidan om.
– Det är ett fantastiskt gäng som jobbar här. Det är inte alla som pallar detta arbete som är ganska så tufft.
Helt klart är fiskförädling en betydligt mer lönsam verksamhet än den som tidigare bedrevs här.
Mikael Ivarsson vet av egen erfarenhet. Han jobbade då här var renslakt och cirka 3 000–4 000 renar hölls i hägn och utfordrades på markerna runtikring. Han är utbildad köttmästare, har gått utbildning i Skellefteå, i renslakt och styckning.
– Det är tredje gången gillt för mig i de här lokalerna, första gången var 1993 och då hette företaget Lapplandsvilt och andra gången Sameprodukter AB som gick i konkurs.
Han jobbade därefter bland annat som personlig assistent innan möjligheten att arbeta på Umlax dök upp.
– Det kändes naturligt att fortsätta med livsmedel. Lokalerna hade också byggts ut och anpassats efter dagens behov.

Mikael Ivarsson, som varit medlem i Livs i många år, är både skyddsombud och arbetsplatsombud.
– Det är inte mycket skador här tack och lov.
Han berättar att de jobbat med att förbättra arbetsmiljön, men att det fortfarande återstår en del att göra. Det är kallt, det bullrar och det är genomgående ett ganska tungt och monotont arbete.
Det blir jag varse om när jag följer fiskens väg genom anläggningen. Fisken har avblodats strax efter midnatt och levererats till anläggningen i stora gula vattenfyllda plastbaljor.
Fisken i baljorna töms upp på bandet och sorteras efter storlek av Theresia Isaksson som står på den högsta punkten ute i produktionen, även kallad toppen. Hon sorterar de mindre fiskarna på ena sidan och de större på den andra sidan. Hon står här en timme innan hon roterar till en annan station utmed linjen.
– Det här är ett jobb som man känner av i axlar och rygg, säger hon.
Theresia Isaksson är vikarie och jobbar halvtid. Men inte länge till då hon snart ska vara havandeskapsledig, hon väntar barn i maj.
– Det tog inte lång tid innan jag fick svar från Försäkringskassan om havandeskapspenningen. De vet vilket tungt jobb det handlar om.
Hon började jobba här våren 2014. Det var efter att hon kommit tillbaka från Frankrike där hon arbetat med travhästar i sex och ett halvt år.
– Det var en upplevelse. Jag skötte om hästarna och tävlade. Jag jobbade för Anders Lindqvist som är en ganska så känd travtränare. Men till slut tog hemlängtan överhand och jag flyttade hem.
Hon berättar hur hon hamnade på anläggningen i Vilhelmina.
– Min pappa har jobbat som fiskodlare åt Umlax så det var naturligt att vända mig hit och fråga om jobb, säger hon och fortsätter:
– Jag har trivts. Vi har väldigt bra sammanhållning och har roligt ihop. Det gör att man orkar trots att jobbet är ganska så slitigt.
Maskiner tar hand om de större fiskarna som väger runt ett kilo, de mindre som går igenom en annan maskin, snittas upp för hand. Just nu är det Abbas Muhammadi som utför detta arbete med kniv. Han kommer ursprungligen från Afghanistan och kom hit som flykting för nio år sedan. Han är fast anställd på halvtid.
– Jag skulle vilja jobba mer, men det finns inte tillräckligt med arbete. Jag jobbar extra inom vården för att klara mig.
Detsamma gäller för hans arbetskamrat Asif Babaali som lyfter av låda efter låda med rensad fisk från linjen. Även han är fast anställd på halvtid och jobbar extra inom vården för att klara sig. Även han är flykting från Afghanistan.

Just nu finns ytterligare en flykting som jobbar på anläggningen; Kidane Tesfaslase från Eritrea. Han står i slutet av linjen och vänder varje fisk nedåt så att vattnet rinner ut, lägger i vit frigolitlåda och öser på med is över fiskarna som snart ska köras ut till kund. Kidane Tesfaslase fick uppehållstillstånd för två år sedan och har nu genom arbetsförmedlingen fått sju veckors praktik på Umlax. Det är hans första jobb sedan han kom till Sverige.
– Jag hoppas få fortsatt jobb här, säger han.
Vid halvtolv-tiden är dagens leverans packad och klar för att hämtas. Då tar de paus. Därefter återstår städning av hela anläggningen.
– I och med att det är slakt vi bedriver så gäller det att spola rent allt väldigt noggrant, inte helt lätt då fiskproteiner biter sig fast. Det är ganska svårstädat, men vi har våra rutiner, förklarar Mikael Ivarsson.

Relaterade artiklar