Mikael har koll på mejeribjässarna

Nr 12/2017

De globala mejeriföretagen etablerar sig i Indien som både har världens största mjölkproduktion och en växande medelklass som efterfrågar nya produkter. Foto: Malin Klingzell-Brulin

– Vi försöker få till anställningsförhållanden som är värda namnet inom mejerisektorn, säger Mikael Larsson, som sitter i styrgruppen för IUL:s fackliga mejeridivision.

Mejerisektorn är den mest globaliserade. Priset på mejerivaror, framförallt mjölkpulver, bestäms på onlineauktioner som det nyzeeländska mejeriföretaget Fonterra håller på en internetplattform, Global Dairy Trade, GDT. När priset på mjölkpulver faller på GDT leder det till ekonomisk kris för mjölkbönder runt om i världen, också för de svenska Arla-bönderna, och krisen sprider sig till andra mejeriföretags bönder och till de anställda i mejeriindustrin.
Dessa kriser har med jämna mellanrum drabbat mejerisektorn som både är statligt reglerad (i Europa genom EU) och domineras av ett begränsat antal gigantiska företag (se faktaruta) som går in på tillväxtmarknader och köper upp varumärken och anläggningar, framförallt i Asien och Afrika.

Det globala facket, IUL, skapade 2013 ett globalt fackligt samarbete inom sektorn, IUL:s Mejeridivision, med målet att kartlägga företagens verksamhet och samordna aktioner för att åstadkomma fler organiserade anläggningar runt om i världen och högre organisationsgrad bland mejeriarbetarna.
Ett par företag har valts ut som fokusföretag. Det är franska Danone, som är ett bra företag ur ett fackligt perspektiv och som IUL har slutit flera globala avtal med, bland annat om rätten till facklig organisering och rätten till fast anställning för alla som arbetar på företagets anläggningar.
Ett annat fokusföretag är dansk-svenska Arla Foods som också är mycket expansivt och som köpt bondekooperativa företag i Nordeuropa och satsat på att etablera sig på tillväxtmarknader i bland annat Kina och Västafrika.

Mikael Larsson, som kommer från Arlas mejeri i Götene, sitter i styrgruppen för det globala fackets, IUL:s Mejeridivision. Han gör det inte för Arla-fackets räkning utan för Livs och gör det tillsammans med Natasa Stojkovic, som är Livs förbundsombudsman.
– Jag försöker av naturliga skäl hålla koll på det som händer inom Arla Foods, säger Mikael Larsson som också är facklig representant i Arla Foods europeiska företagsråd, EWC, vilket ger honom möjligheter att både få tillgång till information och påverka.
– Tillsammans med de andra fackliga representanterna försöker jag ha en dialog med Arla Foods ledning, säger han.

Några lyckade exempel på denna dialog mellan det globala facket IUL (som inkluderar fackliga representanter i Arlas EWC) och Arla Foods ledning finns redan.
Så var det 2015 då Arla Foods vid anläggningen i Leeds ville lägga ut sin logistik på ett omstritt entreprenadföretag, Moran Logistics, som inte tecknade kollektivavtal och inte erkände de anställdas rätt att organisera sig fackligt.
– Att lägga ut transporter på ett antifackligt företag är ur vår synvinkel helt uteslutet och borde vara det ur företagets. Det bryter mot Arlas egen uppförandekod, säger han.

Den uppmärksamhet som Arlas EWC och IUL skapade kring det som höll på att ske i Storbritannien fick effekt och entreprenadföretaget ändrade sin inställning och erkänner nu de anställdas rätt att organisera sig samt ha kollektivavtal.
– Vi har också fått till ett forum på global nivå mellan IUL och Arla Foods, där parterna träffas två gånger per år. Målet är att få till ett globalt avtal liknande det IUL har med Danone om bland annat rätten till facklig organisering och fasta jobb i Arlas anläggningar runt om i världen.
Mikael Larsson konstaterar att IUL anses som en mycket trovärdig och seriös aktör och det blev uppenbart att Arla Foods inte ville bli uthängt i en global kampanj som ett företag som kränker fackliga rättigheter. IUL:s kampanjer är effektiva.
– Man kan säga att på 80 procent av Arlas mejerier runt om i världen fungerar det bra ur facklig synpunkt, men på 20 procent gör det inte det, och de anläggningar som inte gör det ligger i länder där de fackliga rättigheterna sitter trångt, där man som facklig ledare i värsta fall kan riskera livet.
Förutom Arla Foods har två av världens ledande mejeriföretag etablerat sig i Sverige. Det skedde när konkurrensen med bjässen Arla Foods blev övermäktig för Skånemejerier och företaget såldes. Österlens-mejeriet köptes av Danone och Malmömejeriet, Kristianstadsanläggningarna samt Jordnära mejeri i Hjo köptes av Lactalis.

Joakim Wallin, klubbordförande på Öster-lensmejeriet, säger att han har haft stor nytta av det fackliga samarbetet inom IUL. Han har varit på flera fackliga Danone-möten och fått hjälp av IUL:s ombudsmän i Genève för att få information om ägaren. Han har kunnat delta på de årliga mötena med Danones högsta ledning.
– Nu ser det lite ljusare ut för vår anläggning. Danones ledning säger att vi kommer att finnas kvar och då får vi lita på det.

• Har ni nytta av IUL:s globala Danone-avtal om rätten till fasta jobb?
– Nej, inte direkt, eftersom våra kollektivavtal ger det efter två år, och just nu har vi ju arbetskraftsbrist i Sverige, men jag vet att det är betydelsefullt för mejeriarbetare i andra delar av världen där Danone har produktion, till exempel i Ryssland och Sri Lanka.
Han säger att Danone har stora visioner om vilken positiv roll företaget skulle kunna spela i världen, men att det kan ha problem med att föra ut denna syn till cheferna på de fabriker man köper upp i olika länder.

Michael Sundsmyr, klubbordförande på Malmömejeriet, som är en del av Skånemejerier, säger att det egna koncernfacket betyder mycket mer än det globala facket.
– Jag har varit med på ett IUL-möte i Frankfurt, och tyckte att det var intressant att få en inblick i vad som händer i branschen, men det var inte något som jag hade direkt användning för i mitt fackliga arbete.
Den skånska mjölken förädlas i Sverige och det sker för Skånemejeriers del inte någon flytt av produktion över gränserna inom Lactalis.

Relaterade artiklar