Ur askan har ett nytt slakteri rest sig. Ingen som jobbar på Skövde slakteri glömmer branden en fredagskväll i oktober 2014. Det var mycket som förändrades i ett slag. De har alla fått göra stora ansträngningar fram till nu.

Det var dramatiskt när slakteriet i Skövde brann för ett och ett halvt år sedan. Framför allt var det svinslakten som drabbades hårt. Ägarfamiljen stod inför tre val; bygga nytt, flytta verksamheten eller lägga ner.
– Det var ganska jobbigt första tiden. Det var många rykten i omlopp innan beskedet kom att ägaren skulle satsa och bygga nytt. Då lättade det, berättar Daniel Ödberg, klubbordförande på Skövde slakteri.
De anställda har hela tiden ställt upp mangrant, både vad gällde släckningsarbetet och att rädda varor för flera miljoner. De har också gjort vad de kunnat för att hålla produktionen igång utan uppehåll under uppbyggnaden, bland annat pendlat till andra orter.
Skövdes svinslakt kom nämligen att inrymmas i Scans nyligen nedlagda slakteri i Skara. Det underlättades av att flera av slaktarna som jobbat i Skara precis fått jobb i Skövde. De kunde nu utan problem köra igång den nedlagda slaktlinjen i Skara. Även nötslakten fick under en tid flytta ut, under ett par veckor hyrde Skövde slakteri in sig hos Scan i Linköping.
– Vi har överlevt mycket tack vare vår flexibilitet genom åren. Nu har detta dragits till sin yttersta spets genom att vi har pendlat till andra slakterier för att utföra vårt arbete, säger Marcus Andersson, vice klubbordförande.
Han har jobbat som slaktare sedan 1996, är skyddsombud i svinslakten och sedan ett halvår tillbaka försteman.
– Det har varit en ganska påfrestande tid för alla inblandade då inget fungerat och dagarna blivit långa. Det är klart att folk blivit irriterade men de har ändå försökt att göra det bästa av situationen, säger han.

Nu är alla anställda och all produktion tillbaka i Skövde. Så har det varit sedan i höstas. Fast först nu anses allt så pass klart att det är dags för återinvigning vilket ska ske dagen efter mitt besök, fredagen den 13 maj. Den del som är nybyggd syns långa väg. Den är skinande vit. Här ryms den nya svinslakten, den nya k-packen och en ny kontorsdel. Kommunen har ställt upp och dragit om vägen för att skapa plats för nybyggnationen. Omläggningen är inte klar vilket gör att det är minst sagt knepigt att bilvägen ta sig till slakteriet trots att det ligger ganska så centralt.

Det har varit snabba ryck för att få allt på plats. Målsättningen har varit att bli Sveriges modernaste slakteri och det har man lyckats med. Det blir jag varse om när jag guidas runt i slakteriet och får bevittna arbetet som utförs av tre slaktrobotar, de första i Sverige.
Robotarna utför det tyngsta arbetet på linjen. Den första roboten sotar och knäcker grisens bäcken. Den andra sågar bröstben och öppnar upp magen. Den tredje klyver grisen i två delar.
– Man orkar tio år längre om man slipper dessa moment, säger Marcus Andersson och får medhåll av klubbordförande Daniel Ödberg som jobbat som slaktare i många år, började 1994 direkt efter gymnasiet:
– Det är stor skillnad på gamla svinlinjen och den nya. Det går inte att jämföra, det är som natt och dag.
Han berättar att arbetet som slaktare slitit hårt på hans kropp. Det ledde till att han sökte sig från slakten. Han arbetar numera i verkstaden och ansvarar för 20 000 slaktkrokar och går under smeknamnet krokministern.
En förhoppning som han har är att arbetsskadorna i slakten nu kommer att minska.
– Det är för tidigt att säga att så är fallet. Det tar tid att köra in ett nytt slakteri. Men vi har tagit bort tre tunga moment och det borde ge effekt, säger Daniel Ödberg.

Det är en hel del finslipning kvar, påpekar Kim Jacobsson Björk som är huvudskyddsombud. Hon är en av dem som snabbt var tillbaka på anläggningen i Skövde. Hon jobbar i paketeringen i nötstycken som knappt berördes alls av branden. Hon har varit huvudskyddsombud i fem år.
– Det var mycket som jag var tvungen att ta tag i när jag blev vald. Det fanns inga rutiner att falla tillbaka på.
Hon kopplades in direkt när det stod klart att det skulle byggas nytt. Hon berättar att det varit en ganska så stor utmaning.
– Jag fick vara med på byggmötena men min kunskap var begränsad.
Ändå hade hon lagt sig vinn om att förbereda sig så gott hon kunnat. Hon tog bland annat hjälp av ett regionalt skyddsombud som bistått henne med råd vad hon borde tänka på.
Kim Jacobsson Björk har inte varit ensam om att inte ha kunnat greppa allt.
Till exempel var det ingen av de inblandade som förutsåg hur trångt det skulle bli i svinslakten trots utbyggnaden.
– Det såg bra ut på ritningarna men faktum är att det inte alls blev så rymligt. Slaktrobotarna tog mycket mer plats än vad som framkom av ritningarna, förklarar hon.
Inte heller insåg de inblandade att det skulle bli problem med buller i svinslakten. Bullernivån är betydligt högre jämfört med hur det var tidigare. Det har med maskinerna att göra. Det här håller på att ses över.
Även golven blev för hala. Det berodde på att de slipats mer än vad som sagts för att få perfekt fall. Det ska ju vara lätt att göra rent men ledde till allvarlig halkrisk. Det åtgärdades så fort det upptäcktes.
Marcus Andersson understryker att arbetsgivaren tagit arbetsmiljön på allvar och att man lagt sig vinn om att ha med facket.
– Det har varit lite si och så med det tidigare, konstaterar han.
Skövde slakteri har växt mycket de senaste åren. Det var inte länge sedan de var ett 60-tal anställda och körde boskaps- och svinslakt varannan dag.
I dag är de cirka 200 anställda och slaktar nötboskap och svin varje dag, och det i ett ganska högt tempo. Målsättningen från arbetsgivarens sida är att ha fastanställd personal. Företaget tar bara in inhyrda vid toppar, det är inget som man använder sig av stadigvarande.
Tyvärr är könsfördelningen inte den bästa. I styckningen jobbar inga tjejer alls, knappt i slakten heller, däremot i packen. Men alla jobbar de dagtid. I slakten är det fast lön som gäller, medan det i styckningen handlar om individuellt ackord.
En fråga som infinner sig är hur tempot kommer att påverkas av de stora investeringar som gjorts. Kommer pressen öka och arbetstakten drivas upp?
– Ja, det är klart att det påverkar oss men samtidigt måste vi kunna jobba på ett säkert sätt, säger Marcus Andersson.
– Företaget kommer inte att kunna tjäna några pengar om inte våra kroppar orkar, skjuter Daniel Ödberg in.