Under fem intensiva minuter före lunch är det gymnastik som gäller på Torsåsens Fågelprodukter. Arbetet att filea kyckling sliter hårt på kroppen. Att få röra på sig och stretcha från topp till tå är uppskattat bland de anställda.
Torsåsens Fågelprodukter ligger idylliskt invid Olofsbo Camping nära havet, norr om Falkenberg. Här jobbar de dagtid, måndag till fredag, och slaktar och filear cirka 42 000 kycklingar per dygn. Arbetet är både manuellt och monotont och rotation är en självklarhet.
– Vi har också gymnastik i fem minuter två gånger om dagen på betald arbetstid. Vi började med det för två år sedan för att förebygga arbetsskador och det har varit uppskattat, berättar Artan Bogiqi, Livs klubbordförande.
Han är 37 år och har varit engagerad i arbetsmiljöfrågor ända sedan han började på fabriken för fem år sedan. Han var också huvudskyddsombud innan han valdes till klubbordförande.
– Jag är reparatör till yrket och de saker som påpekas ser jag till att åtgärda direkt om det går. Det är inte bara jag, alla som jobbar i verkstaden är engagerade i att förbättra arbetsmiljön. Visst händer det att saker dras i långbänk men på det stora hela fungerar arbetsmiljöarbetet allt bättre.

Senast har de hala golven varit föremål för kritik. En halv miljon har nu företaget satsat på att komma tillrätta med problemen.
– Det var tack vare att skydd och fack stod på sig och krävde åtgärder, berättar han.
Det leder över samtalet på facklig styrka, något som diskuterades livligt på Livs kongress för ett år sedan. Det var Artan Bogiqis första kongress och den gjorde djupt intryck på honom.
– Jag blev förvånad över att det finns så många engagerade medlemmar. Det blev så tydligt varför facket finns och gav mitt fackliga arbete en större mening.
Han uppskattade särskilt diskussionerna om organisering och demokrati vilket senare skulle mynna ut i kongressbeslutet om Plan 2017.
– Det gjorde att jag fick större förståelse för denna satsning och att det handlar om facklig styrka. Ju fler som är med, desto mer kan vi uträtta.
Han vet vad han talar om. Av de 95 som jobbar i produktionen är 93 medlemmar, det vill säga 98 procent är organiserade. Det är inte många arbetsplatser av den här storleken som kan stoltsera med en så hög organisationsgrad.
– Jag kan inte säga att det är vår förtjänst att så många är organiserade. Det har varit så av tradition. Jag tror också att det har underlättat vårt arbete att värva medlemmar att nästan alla här är med i facket.

Han tror också att en förklaring till den höga organisationsgraden är att många på fabriken är utlandsfödda. Han är själv från Kosova, som han som alban kallar sitt hemland för.
– Jag tror att det finns många med min bakgrund som känner sig osäkra på hur reglerna i det svenska samhället fungerar. Det känns då tryggt att ansluta sig till en grupp som vet vad som gäller, säger Artan Bogiqi.
Han vill absolut inte själv ta åt sig äran vad gäller den höga organisationsgraden. Men faktum är att klubbstyrelsen jobbar mycket aktivt med medlemsrekrytering och håller hårt på facklig introduktion till alla nya på arbetsplatsen. Det visar sig också att Artan tillsammans med styrelsen har rekryterat ett 20-tal medlemmar de senaste fem åren.
– Tyvärr har det inte handlat om så många nya medlemmar sedan varslet i höstas då 20 tillsvidareanställda och åtta visstidsanställda fick gå, säger Artan Bogiqi.

Orsaken till neddragningarna var minskad efterfrågan på frysta kycklingdelar som Torsåsens Fågelprodukter är specialiserade på.
Medlemsmötena som klubben håller på fabriken är välbesökta. Det är nästan 100 procents närvaro då de har sina möten på arbetstid.
– Vi brukar hålla på i en timme ungefär men nu senast höll vi på i två timmar då medlemmarna hade mycket frågor som hängde ihop med varslet i höstas.
Han tycker att det fackliga arbetet på arbetsplatsen på det stora hela fungerar bra och att de har en motpart som lyssnar även om det funnits tillfällen då de haft helt skilda uppfattningar. Han menar att så är det, arbetstagare och arbetsgivare har olika utgångspunkter. Men så länge han varit där har de kunnat komma överens i slutänden även om det krävts en del kamp.
Innan han började på kycklingfabriken så arbetade han i tre år som montör på Volvo i Torslanda. Han var inhyrd från Adecco och inte organiserad. Det var en dyrköpt läxa.
– Jag blev inte rättvist behandlad utan var helt utlämnad till hur chefen resonerade. När de drog ner på personal var det vi inhyrda som drabbades först.
På kycklingfabriken har de idag inga inhyrda, arbetsgivaren slutade hyra in folk för två år sedan.
– Det här är ett seriöst företag, konstaterar Artan Bogiqi nöjt.
Det är en stor anläggning som byggts ut i omgångar. Vi befinner oss i den del där de styckar och filear kycklingdelar, och som kallas för gul zon. Det är relativt nya linjer men mycket av arbetet här är fortfarande rent hantverk. Det är också många som jobbar här. Arbetarna står tätt och bullret från maskinerna är besvärande. Det krävs öronskydd och är inte helt lätt att föra ett samtal.

Mattias Nilsson, 28 år, är för stunden upptagen med att mata in kycklingbrösten i en maskin som styckar bröstkorgen bit för bit.
– I förra veckan jobbade jag i slakten. Jag hoppar in där jag behövs, jag kan det mesta då jag jobbat överallt.
Han har arbetat på fabriken i fyra år. Han har varit tillsvidareanställd men förlorade jobbet i samband med de neddragningar som nyligen varit. Nu har han återanställts som vikarie. Medlem i facket har han varit länge.
– Jag blev värvad. Faktum är att de ville ha med mig som suppleant i klubbstyrelsen fast jag inte var medlem. Jag hade ingen aning om vad det innebar och var inte ens fastanställd men det ledde till att jag gick med i facket.
Han berättar att han haft ett tiotal tillfälliga jobb innan han började på kycklingfabriken.
– Jag trivs väldigt bra här och hoppas få en tillsvidareanställning igen.
Lite längre ner vid samma linje står Maria Lalog, 31 år, och drar bort brosk från kycklingbrösten för hand. Hon har jobbat här i tio år och varit med i facket lika länge, blev värvad av en tidigare klubbordförande.
– Jag fick förklarat för mig hur facket fungerade. Det visste jag inte då det här var mitt första jobb.

Vid en annan linje står Britt Johansson och klipper bort brosk från lårfiléer. Hon har jobbat här i elva år.
– Det var en slump att jag hamnade här. Jag gick arbetslös och fick tips om jobb av en som arbetade här. Själv hade jag inte tänkt på att fabriken fanns trots att jag kört förbi varje dag.
När hon började gick hon med i Livs. Hon hade själv koll då hon tidigare varit organiserad i både Fastighet och Kommunal. Men hon har inte varit fackligt aktiv, det ligger inte för henne, säger hon.
Hon känner av jobbet i händerna. Det gör nog de flesta, tror hon. Samtidigt visar det sig att hon fyllt 65 år, ska snart fylla 66 år.
– Jag har fortsatt jobba av ekonomiska skäl, berättar hon.

Nantawan Premjit jobbar som andre man och hoppar in där det behövs folk. Just nu putsar hon bröstfiléer med sax. Hennes man jobbar på Carlsberg och är medlem i Livs. Det var han som såg till att hon gick med.
– Jag är inte fackligt aktiv men jag brukar gå på medlemsmötena, berättar hon.

I den del där kycklingen förpackas jobbar Ingela Axebrink.
Hon berättar att hon tidigare arbetat i många år inom tekoindustrin med sömnad och tillskärning.
Det var efter att hennes arbetsplats lagts ner som hon sökte jobb på kycklingfabriken. Idag är hon 63 år och linjeansvarig på förpackningslinjen. De är fem och hon är den enda kvinnan. De var fler kvinnor tidigare men varslet ledde till att hon blev ensam kvar, berättar hon.
Hon är medlem i Livs, har alltid varit medlem i facket, begärde själv övergång från Beklädnads där det begav sig.
– Men jag tycker att avgiften är väldigt hög, speciellt om man är lågavlönad som jag är.