Livsklubben på Scan i Skara har fått Livs kulturpris för sitt arbetsplatsbibliotek. Det var en stolt klubbordförande som fick ta emot priset på Livs kongress i Malmö.
Ett par veckor senare besöker jag Scan i Skara för att ta en titt på det prisbelönta arbetsplatsbiblioteket som varit igång i snart två år. Mikael Ringqvist, klubbordförande, och Åke Fransson, bokombud, är på plats.
– Vi har tidigare haft boksnurror, som var ett samarbete mellan företaget och stadsbiblioteket, men de försvann i samband med neddragningar för mer än tio år sedan, säger Åke Fransson och fortsätter:
– Det fanns en boksnurra hos tjänstemännen och en i matsalen. Böckerna byttes ut kontinuerligt. Vi från Livskubben var inte alls involverade och efter att boksnurrorna försvann har det inte funnits någon möjlighet att låna böcker.
Avgörande var Boken på arbetsplatsen på Runö Folkhögskola. Det är en facklig utbildning som hålls varje år och som innehåller workshops, seminarier och författarmöten för den som vill starta eller utveckla ett arbetsplatsbibliotek. Det var Mikael Ringqvist som uppmanade Åke Fransson att gå utbildningen för tre år sedan.
– Det ledde till att vi startade vårt arbetsplatsbibliotek, konstaterar han nöjt.
Båda är entusiastiska över ”Boken på arbetsplatsen” och uppmanar alla som funderar på att starta arbetsplatsbibliotek att söka denna utbildning. Det finns mycket att lära, speciellt då deltagarna delar med sig av erfarenheter och tips om hur man kan jobba med arbetsplatsbibliotek. Det finns idag ingen förteckning över antalet arbetsplatsbibliotek inom livsmedelsindustrin, men helt klart har de ökat från år till år.

En bra grundplåt, när de startade biblioteket, var 5 000 kronor från företaget som var ett skadestånd som de förhandlat fram. Att de nu fått Livs kulturpris beror mycket på att den egna klubbstyrelsen nominerat deras bibliotek.
– Det är tillåtet. Rinkan (Mikael Ringqvist, red. anm.) sade till mig vad jag skulle skriva, och betonade att motiveringen inte fick vara för lång.
Diplomet som de fick i samband med att priset delades ut hänger nu på väggen i biblioteket som är inrymt i ett mycket litet rum, uppskattningsvis är det inte större än fem kvadratmeter. Här ryms nätt och jämnt en bokhylla och två fåtöljer att sjunka ned i. Men det är i gengäld en ljus och välkomnande liten lokal med stora fönster som ligger i nära anslutning till entrén och till produktionen.
– Vi har cirka 200 böcker och vi har ett enkelt system för utlåning. Om man vill låna en bok behöver man inte skriva upp det någonstans, vi litar på att våra arbetskamrater lämnar tillbaka boken efter att de läst den. Det är inte hela världen om böcker försvinner. Det är väl bra om de kan komma till nytta, får de fötter må det vara hänt, säger Åke Fransson.
Det är många olika sorters böcker som trängs i den smala bokhyllan. En del har köpts in och en del har de fått till skänks. Planen är att få in en bokhylla till, inte helt lätt men med skohorn går det nog. Det skulle innebära att de skulle kunna dubblera antalet böcker.
– Kulturpriset vi fick innebär att vi nu har 15 000 kronor att köpa böcker för och det är jättebra, säger Mikael Ringqvist.
Det de funderar på är att gå ut med en enkät för att höra vad medlemmarna har för önskemål. Förutom böcker finns tidningar att läsa: Skaraborgs Läns Tidningen, Arbetet och Mål & Medel. Åke Fransson berättar att han tittar till biblioteket varje dag i samband med att han lägger dit dagens tidningar.
– Det gäller att vi har koll. Ett villkor för att vi ska få disponera utrymmet är ordning och reda.
Åke Fransson säger att han inte hinner läsa så mycket själv, gjorde det mer förr:
– Tiden räcker inte till. Jag hoppas att jag kommer igen. Jag älskar att läsa böcker. Det slår vilken långfilm som helst. Jag har flera böcker liggande som jag ser fram emot att få läsa, som Karin Bojs ”Min europeiska familj de senaste 54 000 åren” och Lars Ericson Wolkes ”Kapare och pirater i Nordeuropa under 800 år”.

Även Mikael Ringqvist skulle vilja läsa mer än vad han hinner med. Han har idag en liten hög med böcker liggande på nattduksbordet, men minns inte titlarna.
– Det är min fru som köpt dem. Det är hon som köper alla böcker.
Både Mikael Ringqvist och Åke Fransson betonar betydelsen av att läsa och att arbetsplatsbibliotek spelar en viktig roll:
– Ju mer folk läser ju bättre ordförråd får de och ju mer kan de argumentera för sin sak istället för att ta till nävarna. Överhuvudtaget är det ur ett fackligt perspektiv bra att kunna uttrycka sig.
De vet inte riktigt hur många som kommer förbi.
– Det vi kan se är att det har besökts i och med att böcker plockats runt.
Åke Fransson har koll på de som brukar besöka biblioteket som jobbar på hans skift vilket innebär att de packar hamburgare tillsammans, som Stefan Ellerström som kommer förbi för att berätta vad det betytt för honom:
– Jag brukar inte låna med mig böcker men jag brukar bläddra i de som finns på hyllorna. Jag brukar också läsa tidningarna som finns här.
Han berättar att han gillar deckare men att han gärna skulle se att där fanns barnböcker som han kunde låna med hem.
– Jag läser mycket för mina barn, förklarar han.
Han har jobbat 30 år på fabriken och kommer ihåg boksnurrorna som fanns en tid men tycker att denna form är bättre.
– Det är skönt att kunna sitta ner och läsa och vara lite för mig själv. Jag uppskattar också att det är så tyst här. Visst kunde biblioteket vara större men risken finns att det blir mer sorl.
Gunilla Karlsson, som jobbar på samma skift och också kommer förbi, håller med. Hon har jobbat hela 40 år på fabriken och uppskattar även hon lugnet.
– Jag kommer förbi minst en gång om dagen. Det är så lugnt och skönt här. Jag brukar inte låna med mig böcker utan läser dem på plats, framför allt kokböcker. Förr plöjde jag böcker men det gör jag inte längre. Det går lite i perioder, blir mest deckare.
Gunilla Karlsson och Stefan Ellerström bryter upp för att återgå till arbetet vid linjen och packa hamburgare. Jag ställer några sista frågor till Mikael Ringqvist och Åke Fransson om hur deras arbetsplats förändrats. De har båda jobbat över 35 år på fabriken och varit med om hur antalet anställda minskat från 900 till 160. Det finns ingen slakt eller styckning kvar. Det som de idag producerar är hamburgare, köttbullar, pastejer och grillprodukter.

Det är när de berättar om vad de producerar idag som något mycket märkligt händer. Det visar sig att platschefen, Stefan Thörn, som jag hälsat på inledningsvis sedan stått utanför och lyssnat för att försäkra sig om att ingenting avhandlas som inte har med arbetsplatsbiblioteket att göra. Nu bryter han bryskt in och säger att jag inte håller mig till ämnet, att det var sagt att intervjun skulle handla om biblioteket och inte vad som produceras. Jag har under mina drygt 30 år som journalist aldrig varit med om något liknande. Jag blir helt överrumplad. Jag förklarar att detta i högsta grad har med biblioteket att göra; det är ju ett arbetsplatsbibliotek.
Jag avslutar intervjun snabbt. Det var märkligt. Vad hände? Var det censur som platschefen försökte sig på? Det handlar också om den psykosociala arbetsmiljön på Scan i Skara. Varför detta kontrollbehov? Vad är Stefan Thörn och i förlängningen företaget som han representerar rädda för när en intervju om ett kulturpris behöver avlyssnas?