Provsmaka är en del av arbetet

Nr 12/2017

Flora Musa och Jonas Solveström gillar den nya tekniken och vill gärna lära sig mer. Provsmakning av chipsen är del av jobbet. Foto: Anna Rehnberg

– Det finns ju inte någon utbildning för just våra chipsmaskiner. De är byggda och anpassade för vår produktion. Vi måste lära oss dem på plats på fabriken, säger Michelangelo Sonego, klubbordförande på Estrella i Angered.

Knappar och vred togs bort för ett drygt decennium sedan. Därefter har produktionen på chipsfabriken i stort sett varit datorstyrd, det är relativt lite manuellt arbete, men det finns kvar, eftersom alla moment inte går att ersätta med maskiner och det kan vara enklare att låta en människa göra ett arbete. Dessutom fungerar inte alltid utrustningen.
– När det krånglar ringer operatören på mig, säger Michelangelo Sonego, som är underhållstekniker på nattskiftet och verkar ha en avspänd och optimistisk inställning tilldatorer och ny teknik.
– Vi kan inte jobba lika snabbt som robotar och inte lika länge, och det ska vi inte heller. Fabriken byggdes 1983 och den var då mycket modern. Då var vi ledande, men sedan fick vi olika ägare som inte satsade så mycket på oss. Det resulterade i att utvecklingen av utrustningen stannade av.

Men det har förändrats. Estrella har blivit uppköpt av Intersnacks, ett tyskt familjeägt företag, som har ett 30-tal chipsfabriker över hela Europa med starka lokala varumärken och som vill bli eller är ledande på snacksmarknaden.
Fabriken i Angered har idag den modernaste och mest avancerade utrustningen. För ett år sedan invigdes den nya linschipslinjen, där en ny råvara används, och i september kördes grytchipslinjen igång, där ny teknik används. Chipsen friteras i små satser som i grytor och får en hemgjord och mer lyxig karaktär. Så beskrivs det av Michelangelo Sonego som är stolt över produktutvecklingen.
– Linschipsen innehåller mindre fett och mer protein. De är nyttigare och veganska.
Automatiseringen har inte lett till att någon förlorat jobbet på Estrella, eftersom nya produkter tillkommit. Fabriken körs dygnet runt i tre skift. På varje skift jobbar omkring 25 personer. Till helgen görs uppehåll i produktionen för disk och städning.
Nu är det eftermiddag och Michelangelo har sovit på dagen, då barnen varit i skolan och det är lugnt hemma, om man bortser från en nyinförskaffad hundvalp som stökar runt och vill leka, men det är också mysigt. Han ska jobba natt
och har åkt i förväg för att träffa oss.
Han visar det nya linschipset som är gjort av formad linsdeg, pellets, det ser ut som en pastabit och den ska friteras. Pelletsen har tagits fram av ett italienskt företag. Kokaren som friterar den sköter sig själv, allt är färdigprogrammerat och operatörens uppgift är att ta prover och se till att allt fungerar rätt. Han eller hon går mellan maskinen och labbstationen.
– Men se här, säger Michelangelo.
– Här finns ett manuellt moment. Lock och kartonger matas in för hand. Man kan tycka att det hade varit bättre att satsa på en automatisk resare, men när vi frågar säger ledningen att det är på den här nivån maskinen ska ligga, det är förmodligen en kostnadsfråga.
Michelangelo är 36 år och började på Estrella 2001. Då studerade han, men han gick inte på någon teknisk utbildning utan läste ekonomi och språk på gymnasiet. Så blev han kvar på chipsfabriken, till en början som inhyrd, och efter ett tag som fast anställd. Han hade ett tekniskt intresse, lärde sig fler och fler maskiner och började vikariera som underhållstekniker.

• Blir du aldrig stressad av tekniken?
– Nej, den stressar inte upp mig, inte för fem öre. Jag tänker att det är en människa som har konstruerat den, det är ett program, och då kan jag ta reda på vad det är som har blivit fel, hur det var tänkt att det ska fungera.

• Hur skulle du vilja att jobben på fabriken utvecklades?
– Mer kompetensutveckling till personalen. Maskinerna behöver automatiseras mer så att de manuella momenten byggs bort. Utrustningen borde bli säkrare, så att det blir färre fellarm.

• Hur lång tid tar det att lära sig en linje?
– Det tar sex månader till ett år. Det fungerar inte att använda inhyrda, som slutar efter att de har blivit upplärda. Det är bortkastade pengar för företaget. Istället borde fler personer anställas tillsvidare. Det är det vi argumenterar för som fackklubb och företaget håller med oss i princip, men verkar ändå dra sig för att ge folk fast anställning. Som fackklubb försöker vi trycka på.

• Hur lär ni er den nya tekniken?
– Det är installatören av maskinen som lär ut hur den fungerar. Det är olika parametrar som vi ska hålla koll på som temperatur, hastigheter, fukt, salt och kryddning. Det är olika ”setpoints”.
När ett fellarm går krävs att operatören har vana, för om det är första gången, då vet man inte hur man ska fixa det. Det går inte att lära sig alla fellarm innan de har uppstått.
– Därför är det så viktigt med kontinuitet och att vi lär oss mer och mer.
Han berättar om ett fellarm som uppstod vid en maskin. Varje gång det hände var man tvungen att stoppa och tömma. En tekniker från leverantörsföretaget kallades in och han kopplade på en felsökningsdator och maskinen fungerade hur bra som helst. Det var inga fellarm som gick så länge tekniken var på plats och körde felsökningen, men så fort han gav sig iväg så gick larmet igen och man var tvungen att kalla tillbaka honom.
– Till slut förstod man att det var något i felsökningsdatorn som maskinen använde sig av för att fungera på ett korrekt sätt. Om inte felsökningsdatorn var inkopplad så gick larmet. Och då kunde man lista ut det. Ofta är det så det går till. Man lär sig genom att köra maskinen och rätta till de fel som uppstår.
Därför, menar Michelangelo, att det behövs fler fast anställda på fabriken som har den långa vana som krävs för att sköta maskinerna och fixa felen när de uppstår. Om de fast anställda blir sjuka eller måste vara hemma för sjukt barn blir det svårt.
– Det går inte att bara ta in nya bemanningsanställda och lära upp dem, säger Michelangelo.

• Tycker du att facket ska förhandla för att få rätt till utbildning?
– Jag vet inte. Om det innebär utebliven lönehöjning är jag tveksam. Och jag tror att det är en fara för att det bara blir utebliven lönehöjning och inte någon utbildning, för vårt problem är att försäljningen går så bra och det gör att företaget har svårt att frikoppla personal för att gå kurser. Det vi skulle behöva är fler fast anställda som utbildas här på plats i fabriken.

Som det är idag hinner de nya bemanningsanställda som kommer från Söder & Co i stort sett bara få den obligatoriska hygienutbildningen. Det är så stor efterfrågan på de nya linschipsen att Estrella skulle kunna köra igång en linje till.
– Det vi behöver är mer egen personal och att företaget satsar på att utbilda dem här på plats i fabriken. Det är den kompetensutvecklingen vi behöver.
Att få operatörerna så självgående som möjligt är målet. De ska kunna lösa alla vanliga problem som uppstår.

Denna eftermiddag kör Jonas Solveström och Flora Musa den nya grytchipslinjen.
Jonas började för tre år sedan som inhyrd från bemanningsföretaget Söder & Co. Han jobbade heltid i två år fram till mars förra året, då fackklubben lyckades se till att han fick en fast anställning på Estrella.
– Jag är 28 år och har för tillfället inga andra planer än att jobba här. Jag vill ha fast jobb och lite trygghet. Det är viktigt också för att kunna söka lägenhet.
Efter att han fick fast jobb har han också fått ett lägenhetskontrakt, tidigare var han tvungen att lösa boendet på olika sätt genom kompisar och flickvän.
När han fick fast jobb skickade han en inträdesansökan till facket.

• Tycker du att facket borde försöka förhandla fram rätt till mer utbildning?
– Jag tycker att facket borde se till att fler får fast jobb. Erfarenhet väger tyngre än utbildning när du kör en linje. Att det hela tiden kommer nya från bemanningsföretaget är jobbigt.
– Det är redan nu många inhyrda som jobbat länge och kan jobbet, de borde få fast anställning.

• Vilken betydelse har det fasta jobbet?
– Man blir ju mer motiverad att lära sig mer, när man vet att man ska jobba kvar, så är det, utan tvekan. Man tar också mer ansvar för linjen.

• Har lönen stor betydelse för att du ska lära dig mer?
– Ja, det har den. Det har väldigt stor betydelse att man får mer betalt. Det är en motivation.

Flora Musa som är 37 år och har jobbat i 17 år på Estrella säger att hon började som kontraktsanställd. Man fick kontrakt två veckor åt gången, det var visstid.
•När gick du med i facket? När du var fast anställd?
– Nej det gjorde jag redan som visstidare. För mig var det självklart att gå med.

• Vad tycker du om den nya tekniken?
– Den är rolig. Jag vill lära mig mer. Jag har jobbat på de flesta ställen i fabriken. Vissa har sina egna favoritställen där de vill vara, men så är det inte med mig. Jag tycker att arbetet har blivit bättre med den nya tekniken. Det är mindre lyft och inte så mycket onödigt arbete. Förut hade man ju vagnar till kryddsäckarna som vägde 25 kilo. Det var tungt.

• Ska facket jobba för mer utbildning?
– Ja, det gör jag. Det vill jag ha. Jag tycker att det är kul med datorer och ny teknik.

Michelangelo berättar att klubben håller på att förhandla med företaget om ett nytt lönesystem som ger mer betalt när man lär sig mer. Lönen ska vara en drivkraft, men det ska vara objektiva parametrar som gör att alla löneskillnader går att motivera och förklara.
– Vi har ännu inte kommit så långt att vi har ett förslag på lönesystem som vi kan presentera för medlemmarna. Vi har letat efter förebilder och ett är det lönesystem som SKF i Göteborg använder sig av. Där får alla som vill lära sig mer och det ger också mer betalt och det görs inga subjektiva bedömningar, säger han.

Relaterade artiklar