Robotarna väcker frågan om ledighet

Nr 2/2018

Ostarna bitas med en ultraljudskniv och placeras rätt av roboten inför vakuumpackningen. Foto: Mikael Lundgren

– Arbetstidsförkortning vore bra. Produktionen har automatiserats och blivit så mycket mer effektiv, och det ska inte bara tas ut i vinst, utan vi borde också kunna minska vår arbetstid, säger Janne Vaattovaara, vice klubbordförande på Norrmejerier i Umeå.

Frågan om arbetstidsförkortning är svår att undvika när man besöker den nya helautomatiserade ostförädlingen i Umeå och ser alla dessa effektiva, gula Fanuc-robotar och den långa Multivac-linjen som börjar i vit zon, där stora runda ostar delas, bitas och packas och därefter går över i svart zon, där de avsynas, vägs, etiketteras och paletteras.
Det här görs så mycket snabbare av robotar än av människor, men dessa robotar och maskiner behöver övervakas, justeras, rengöras, ställas om och repareras av operatörer och tekniker. Och mejeri är känslig produktion. Så människorna finns kvar
i industrin och så kommer det att förbli.
På Umeåmejeriet jobbar totalt 200 personer.

På Livs kongress i Malmö förra året lyftes frågan om jobben och den nya tekniken. Behövs det mer utbildning? Och vem ska betala för den? Går det att bygga ut arbetstidskontot?
– Tekniken går hela tiden framåt. Det är alltid bra med utbildning, så att man förstår mer, men jag är tveksam till om det verkligen är en prioriterad facklig fråga. Då är det viktigare med bättre arbetsmiljö och höjning av ob:et, säger Janne Vaattovaara.
Däremot tycker han att en fortsatt utbyggnad av Livsmedelsavtalets arbetstidskonto vore bra. I dag är det 47,5 timmar. I den senaste avtalsrörelsen lyckades Livs inte utöka antalet timmar på grund av Livsmedelsföretagens motstånd utan fick nöja sig med en extra avsättning till deltidspension.
På fritiden snickrar Janne Vaattovaara. Han gick byggnadslinjen på gymnasiet och det är det han gillar att göra när han är ledig från jobbet. I mejeriet är han samordnare och det innebär att han kan en del om de flesta maskiner. Han har lärt sig dem på arbetet.

Helena Jonsson, klubbordförande och småbarnsmamma, tycker också att det behövs mer tid för återhämtning.
– Jag tycker att vi borde fortsätta att öka på timmarna på arbetstidskontot och låta det vara fritt för var och en att välja hur man tar ut dem, alltså i ledighet, pengar eller pension.
Den snabba tekniska utvecklingen gör att frågan om den ökade effektiviteten behöver diskuteras. Det är en klassisk fråga: Vem har rätt till det mervärde som produktivitetsökningen ger och hur ska det fördelas?

– Arbetstidsförkortning är skönt att få. Man kan gå tidigare på fredagar eller ta ledigt. Det har inte varit några problem för oss att ta ut timmarna. Jag tar mina i ledighet, säger Claes-Göran Johansson som sköter den nya Multivac-linjen.
Han var med för två år sedan hos leverantören i Tyskland för att lära sig den. Den bitar ostarna med en ultraljudskniv och vakuumförpackar sedan bitarna. I dag kör man 750 grams Herrgårdsost.
I en liten svart bok skriver han upp det som händer, olika inställningar på skärmen, olika larm, några kommer ytterst sällan, andra är vanligare. Det här finliret har betydelse för att få maskinen att prestera maximalt.
– Man får gå och rengöra, särskilt om man kör vaxad ost. Rengörningen görs vid behov. Grepparen ska man också byta beroende på vilken ost man kör, säger Claes-Göran.
De är tre stycken som kör linjen. Just nu kör de 66 bitar i minuten.
Claes-Göran är ”receptansvarig”. Han justerar olika parametrar på skärmen. Han kan dra upp hastigheten något, men hastigheten måste anpassas till det som händer längre fram på linjen, där den övergår i svart zon med packade produkter. Han håller koll på vakuumet och justerar beroende på vilken ostsort det är.
– Vakuumet skiljer sig mellan olika ostar beroende på deras hårdhet och hålrum. På Herrgård är det mindre hålrum än på Grevé.

Det är olika saker som de håller koll på, till exempel sugpropparna som lyfter den packade osten.
– Man kan testa vakuumet på sugpropparna, det är frågan om slitage.
Målet är att robotarna jobbar jämnt med så få stopp som möjligt.
– Om det är ett larm på Multivacen kan du trycka in beteckningen på skärmen och kolla vad det är. Vi kan ofta hitta felen, det kan vara vinkeln som ostarna hamnar i på bandet.
Hur lång tid det tar att lära sig maskinen är svårt att säga. Att bara köra den tar några veckor till en månad, men därefter kan man lära sig mer, finjustera på skärmen, lokalisera fel som uppstår. Det är viktigt att man har koll på alla grejer.
– Man måste också hålla koll på filmen som förvärms till 95 grader och svetsas ihop av svetsstationen. Och så är det viktigt att dammsugarna töms.
Det är inte bullrigt, men ultraljudskniven har ett högt ljud som är farligt för hörseln och därför har man hörselkåpor vid maskinen.
– Min grej är att se detaljerna, så att maskinen kan mata på 66 bitar i minuten, det är en bra hastighet, man kan öka den eller minska den något, förklarar Claes-Göran Johansson.
Från den vita zonen går linjen in i den svarta zonen med packade produkter. Här är det Camilla Hiitti som tar över.

Det finns metalldetektorer som sorterar bort ostar om de skulle innehålla någon metall och en våg som sorterar bort dem om de skulle ha fel vikt.
Därefter passerar de etiketteringsmaskinen och plockrobotar, där de packas i gråbackar och får ett kollinummer, som säger vad det är för ostsort och all annan information som behövs för att de ska kunna spåras bakåt.
Plockrobotarna är i en robotcell och för att gå in i den måste man slå av strömmen, trycka på stopp, annars kan man inte öppna dörren. Dessa robotar byter verktyg själva, om de behöver mindre eller större gripdon för att plocka ostarna.
– Det är inte så mycket manuellt arbete. Man är inte bunden vid maskinen, men man behöver hålla sig vid den för att se att allt fungerar, det är övervakning och justeringar, säger Camilla Hiitti.
Arbetskompisar snackar hon med genom ett headset som också fungerar som hörselskydd.
– Om allt är rätt inställt så spelar det egentligen inte någon roll vem som kör maskinen, men om det börjar krångla har det betydelse, för då gäller det att snabbt åtgärda felet.
Camilla började på ysteriet 2012 och i den nya ostförädlingen 2016. Hon jobbade från början natt, men tyckte att det var för slitigt och begärde då att bli omplacerad till ostförädlingen, så att hon kan jobba dagtid.
Jobbet har hon lärt sig genom att gå bredvid på linjen. Någon speciell maskinutbildning har hon inte fått, men tycker att det är kul med tekniken. Hon tar också ut arbetstidskontots timmar i ledighet.

Relaterade artiklar