De som arbetar inom livsmedelsindustrin har enligt lag haft rätt till fria skyddskläder och arbetsskor. Lagen har nu ersatts av en EG-förordning som inte är lika tydlig på den punkten. Det här kan därför bli en fråga i avtalsrörelsen.

[Ur nummer: 11/2006] Det har funnits en strävan att inte ha med sådant i avtalstexter som regleras i lag. Det har varit skälet till att skrivningar om arbetskläder och arbetsskor inte funnits i Livs avtal.
– Vår ambition är nu att få med en skrivning om fria arbetskläder och arbetsskor i avtalstexten. Det kommer vi att kräva om inte arbetsgivarsidan klart deklarerar att det är den gamla ordningen som gäller, säger Thomas Henriksson, arbetsmiljöombudsman på Livs.
Vid tidigare tvister på det här området har Livs hänvisat till livsmedelsförordningen. Där har det klart framgått vad som varit arbetsgivarens skyldighet. Den 1 januari upphörde denna förordning och ersattes av en EG-förordning. I den framgår inte lika tydligt vad som gäller. Där står inte mycket annat än att ”alla personer som arbetar på platser där livsmedel hanteras skall iaktta god personlig hygien och bära lämpliga, rena och när det är nödvändigt, skyddande kläder”.
– Det här är inget som vi kan luta oss mot när tvister uppstår, konstaterar Thomas Henriksson.
Som han ser det borde detta inte vara någon stor fråga. De flesta arbetsgivare inom livsmedelsindustrin står för arbetskläder och arbetsskor utan några som helst diskussioner. Problemet är några få svarta får som inte följt lagen och som förbundet nu kan få ännu större problem med.
– Av någon outgrundlig anledning så krånglar arbetsgivare inom bageribranschen. Det är dock helt uteslutet att anställda ska stå för dessa kostnader. Inte minst då det inom livsmedelsindustrin ställs speciella krav på både kläder och skor, säger Thomas Henriksson och fortsätter:
– Självklart ska EU-förordningen tolkas så att arbetsgivaren både ska tillhandahålla och stå för kostnaden. Så har det varit och det var också utgångspunkten för de avtal som träffades 2004.