Är det verkligen rätt att rödlista svensk kyckling?

Nr 1/2022

I Världsnaturfondens (WWF) nya köttguide ges 99 procent av all kyckling som föds upp i Sverige rött ljus, vilket innebär att konsumenten uppmanas att undvika den. Endast svensk KRAV-märkt kyckling ges grönt ljus. Förändringen från gult till rött ljus för svensk konventionell kyckling baseras på nya kriterier och ökade krav avseende klimatbelastning och djurvälfärd, inte på att livsvillkoren för kycklingen plötsligt har försämrats. Det röda ljuset innebär att svensk kyckling hamnar i samma kategori som kyckling producerad i länder med betydligt sämre förhållanden för kycklingen och högre antibiotikaanvändning. Vi ser en uppenbar risk att WWF:s slutsatser kan leda till att fler konsumenter väljer den billigare importerade kycklingen eftersom svensk kycklings mervärden inte framgår i köttguidens slutsatser. 

Vilka mervärden har då en kyckling uppfödd i Sve-
rige? Svensk djurskyddslagstiftning är striktare än EU:s. Det innebär bland annat att kycklingar i Sverige har mer plats och att det ställs högre krav på byggnader och inomhusklimat. Genom systematiskt arbete med god skötsel och förebyggande åtgärder mot smittämnen behöver endast ett fåtal svenska kycklingflockar behandlas med läkemedel mot sjukdomar. Antibiotikaanvändningen är däremot fortfarande hög i många av de länder som vi importerar kycklingkött från, såväl i Europa som i länder utanför EU. Det är dessa mervärden som gör svensk kyckling dyrare än importerad.

I nya köttguiden ges svensk kyckling rött ljus för djurvälfärd och anledningar som nämns är avsaknad av utevistelse och olika problem kopplade till snabb tillväxt. Utevistelse är positivt på många sätt men för kycklingar är den förenad med vissa utmaningar och risker. Vårt klimat innebär att alla kycklingar i Sverige oavsett produktionsform hålls inomhus första månaden och vid kallt väder. Utevistelsen ökar risken att kycklingen ska smittas av bakterier och virus från utomhusmiljön och kycklingen blir också i högre grad bärare av tarmbakterien campylobakter. Campylobakter gör inte kycklingen sjuk, men om köttet inte hanteras hygieniskt i köket så finns risk att konsumenter drabbas av magsjuka med risk för komplikationer. Konventionell svensk kyckling har globalt sett en unikt låg förekomst av campylobakter tack vare ett systematiskt förebyggande arbete. 

Det finns en koppling mellan hög tillväxthastighet och benproblem. I dagsläget vet vi inte hur utbrett problemet är i svenska kycklingflockar eftersom den senaste studien av rörelsemönster och hälta gjordes för över 20 år sedan. Sedan dess har såväl avel som utfodring och skötsel anpassats för att minska problemen. Det är nu viktigt att förekomsten av benproblem i svenska kycklingflockar utreds inom en snar framtid så att köttguiden kan basera sina rekommendationer på aktuell forskning genomförd på svenska gårdar. En övergång till en mer långsamväxande kyckling kan vara ett intressant alternativ men innebär samtidigt en högre foderåtgång, ökad belastning på klimatet och högre uppfödningskostnader som konsumenten måste vara villig att betala för. Slutligen vill vi uppmana WWF att ta ställning till om de verkligen anser att kyckling uppfödd i Sverige hör hemma i samma röda kategori som kyckling producerad i länder med sämre djurhållning och hög antibiotikaanvändning. 

Helena Wall, 

professor i fjäderfäproduktion, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)

Ingrid Hansson, 

docent i veterinärmedicinsk bakteriologi, SLU

Oskar Nilsson, 

doktor i veterinärmedicin med ansvar inom antibiotikafrågor, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)

Désirée Jansson, 

docent i fjäderfämedicin, SLU & statsveterinär, SVA

Fotnot: Detta är en nedkortad version av en artikel på samma ämne publicerad på SvD Debatt 4/12