[Ur nummer: 12/2004] I de två senaste numren av mål&medel har man skrivit om kameraövervakning på arbetsplatser.
Att det inte finns klara regler för hur man får kameraövervaka människor, då de har beträtt en arbetsplats, är kanske inte så förvånande. Men likväl värd att debatteras!
Var finns nu alla dessa frihetens apostlar som brukar dra en lans för allt från fri narkotika till rätten att slippa betala skatt? Här är ju en fråga som verkligen handlar om personlig integritet.
Att utredningen som såg över lagen om allmän kameraövervakning inte hade några direktiv när det gäller arbetsplatser är ju ganska talande, men arbetare kanske inte kan räknas som ”allmänna”, utan mer är att betrakta som arbetsgivarens privata egendom.
Skall vi ha ett samhälle där arbetaren är reducerad till en handelsvara som arbetsgivaren, via anställningsavtalet, kan behandla som det passar? Kan man komma närmare en omyndigförklaring av människan?
När framtiden diskuteras ställer man sig ibland frågan: Var skall det sluta? I det här fallet borde i stället frågan bli: Hur kan det få fortsätta?
Här är en fråga som hela den samlade fackföreningsrörelsen borde driva tillsammans med alla andra som vill fortsätta att kalla sig demokrater.