[Ur nummer: 07/2004] Skulle genom mål&medel vilja få reda på vad som döljer sig  bakom att 13,8 miljoner av våra fackavgifter går till pensionskostnader. Hur stor del av dessa kostnader går till personer som är under 65 år? Under 60 år?
Hur många får del av dessa pengar? I dessa tider då vi arbetare får sänkt pension genom skrotandet av ATP, borde väl förbundet också skära ner i pensionskostnaderna.

Ulf Johansson, mejeriarbetare
Svar direkt: Pensionskostnaderna 2003 är allt för stora. Skälet till detta är att söka i den nedgång på börsen som inleddes år 2000.
Vi kan dock konstatera att vi fram till år 2001 inte behövt nettoinbetala några pensionskostnader till den stiftelse som handlägger personalens pensioner eftersom avkastningen varit högre än premien. Under 1999 och 2000 var det till och med så att Kooperationens Pensionsanstalt betalade ut drygt 4,4 mkr till förbundet eftersom tillväxten i pensionsfonden då var större än vad reglerna tillät.
När man tittar i backspegeln kan man dock konstatera att vi i framtiden bör hitta ett system där en del av överskottet, under de goda åren, reserveras så att vi inte drabbas under enskilda år med dålig tillväxt på börsen. Vi kan också konstatera att vi hittills under innevarande år är tillbaka i ett läge med ökad avkastning i pensionsfonden, varför vi med stor säkerhet kan anta att 2002 och 2003 års dåliga resultat i fonden är en parentes.
Pensionsåldern för ombudsmän är 63 år och för övrig personal 65 år. Därutöver finns det ett gammalt tillägg som innebär att de ombudsmän som har minst 20 års anställning  i förbundet efter särskilt beslut i förbundsstyrelsen kan beviljas pension från tidigast 60 år, dock ej tidigare.
Denna regel infördes en gång i tiden i syfte att säkerställa en konstant tillförsel av ”friska” krafter på ombudsmannasidan. Enligt det pensionsreglemente som gäller sedan 2000 kan dock de som anställts från och med 2001 inte pensioneras före 63 års ålder.
 
Hans-Olof Nilsson,
Livs andre ordförande