Intresset för facklig verksamhet och ideologisk övertygelse är i sig könlöst precis som förmågan att lyfta andra. Livs har en medlemsbas med en könsfördelning på ungefär 75 procent män och 25 procent kvinnor, denna fördelning speglar helt naturligt även de som är regionalt förtroendevalda. Det finns ett kongressbeslut från förra kongressen som pekar på att jämna ut fördelningen så att vi får en jämnare könsfördelning bland de som representerar förbundet. För att detta ska ske så måste vi hjälpas åt att lyfta upp kvinnor och få dem att engagera sig genom projekt som ”tjejsatsningen”. Det låter bra, men någonstans blev det här fel och det är dags att vi vågar lyfta och prata om det.
Nyss hade förbundet en tillsättning av två personer som skulle gå ombudsmansutbildningen, detta har oundvikligt blivit en ”snackis” bland förtroendevalda. Vem har sökt? Hur kommer de tänka vid tillsättningen? Nu vet vi. En man och en kvinna blev valda. Perfekt! Jämställt! Halleluja!
Nej, tyvärr är eftersmaken enbart bitter. Anledningen att en man och en kvinna blev valda var för att man utgick från kön när man tog beslutet. Om vi som förbund ska främja jämställdhet och feminism så måste vi ignorera kön när vi väljer personer, det är en mindre utmaning än man kan tro, man väljer rätt person.
Att lyfta personer med kvinnligt kön så att de i större utsträckning på sikt kan konkurrera om samma platser är rätt väg att gå! Det är beslut vi har tagit tillsammans. Att kvotera in personer som har mindre erfarenhet och kompetens på grund av kön är motsatsen till jämställdhet.
I exemplet med ombudsmannautbildningen så vet alla inblandade, precis som det blev flaggat för redan tidigt från många olika källor, att det kommer att bli en kvinna och en man, oberoende av vilka som har sökt, vilken kompetens de har och vilken person som faktiskt är den rätta. Det är definitionen av ojämställdhet. Det är inte svårt att tänka sig in i orättvisan i att bli bortvald på grund av sitt kön när man sitter på mer kompetens och erfarenhet, det är det kvinnor har kämpat mot i århundraden! Det är det hela den feministiska rörelsen är grundad på! Hur kan vi idag göra samma misstag? Har vi inte lärt oss någonting?

Personligen tror jag att vi kan lyckas med att ha en kår av förtroendevalda med jämn könsfördelning så länge det finns en trovärdighet i att det är rätt personer, men vi måste arbeta för att behålla den trovärdigheten. Rätt person på rätt plats, inte ett specifikt kön, det är hela tanken med jämställdhet. Det är viktigt att vi pratar om det innan vi förstör visionen och gör oss själva en otjänst. Vi kan inte tillåta att ersätta ryggdunkade medelålders män med en annan form av könsförtryck som är precis lika dålig.
Vi har kommit längre, därför är det också dags att vi suddar ut frågetecknen i hur vi i förbundet ska lyckas nå visionen. Innehåller den att kvotera in personer på grund av kön med mindre erfarenhet och kompetens så tycker jag att vi ska tänka minst en gång till.
Mattias Rydberg,
RSO region syd