Nyligen förlorade vår klubb den medlem som under längst tid av oss alla troget betalat in sin medlemsavgift. Varför? Han är nu över 65, men jobbar fortfarande kvar. Genom insändaren om Livs a-kassa i Mål & Medel nr 7–8 i år blev han, och även vi andra, medvetandegjorda om att det inte går att gå ur Livs a-kassa som medlem i Livs. Detta trots att det finns medlemmar som inte kan utnyttja a-kassan, till exempel de som jobbar vidare efter uppnådd pensionsålder.
Han lackade ur, sa att han alltid gillat facket och vad vi gör, men ska det bara börja handla om att krama ur folk maximalt med pengar så kan det kvitta. En fullt förståelig reaktion. I en tid när fackens förtroendekapital redan är rejält urholkat liknar det vansinne att smyga på folk en pålaga för en försäkring de inte kan ta del av, utöver den redan höga fackavgiften. Vi arbetar i en låglönebransch, och en bransch där många, inklusive vår före detta medlem, får betala ett högt pris i form av utslitna kroppar till följd av det tunga arbetet.

Den som trots det hårda slitaget på kroppen ändå kämpar på ett par år till efter 65 gör det förmodligen för att försöka dryga ut den ganska magra pension som är att vänta. Vi kan inte förstå hur man då kan välja att lägga extra avgift på dessa personer, eller på de som liksom insändarskribenten i Mål & Medel försöker hanka sig fram på sjukersättning. Fackavgiftens storlek är dessutom inkomstbaserad, men den extra avgift dessa personer tvingas betala är konstant 120 kronor i månaden oavsett inkomst. Är det så här förbundet ska agera, pungslå underbetalda äldre knegare och sjukskrivna för några spänn extra till kassakistan? Det är nämligen så det uppfattas ute i medlemsleden, oavsett vilka krystade anledningar som framförs till att det är så här.
Vår före detta medlem verkar inte varit den enda som reagerat som han gjorde enligt vad vi hört från andra inom Livs. Hur stor förlust är det inte att gå miste om deras medlemsavgifter helt och hållet?

Den största förlusten är dock att folk förlorar förtroende för facket i allmänhet och Livs i synnerhet. Det viktigaste kapital ett fackförbund har är sitt förtroendekapital. Det handlar inte bara om de direkt berörda. Snacket går.
Vår före detta medlem har sagt att han kommer gå med igen om det här ändras under tiden han fortfarande jobbar kvar. Vi hoppas förbundsledningen tar sitt förnuft till fånga så att vi kan välkomna honom tillbaka till klubben igen snarast möjligt. Gör det möjligt för den som inte kan utnyttja a-kassan att lämna den!
Livsklubben Nybergs Deli
Insändare enhälligt antagen på medlemsmöte 2019-09-26.

Svar direkt från Livs tredje ordförande:
Livsmedelsarbetareförbundets stadgar är tydliga när det gäller medlemskap i förbundet. Förbundets stadgar säger att varje arbetstagare inom förbundets verksamhetsområde har rätt till inträde i förbundet. Medlemskap i förbundet innebär skyldighet att tillhöra dess arbetslöshetskassa såvida inte hinder föreligger enligt kassans stadgar. (§ 4 Inträde)
Stadgarna antas på förbundets kongress av de valda kongressombuden, förbundsmötet och förbundsstyrelsen. Det är alltså medlemmar i förbundet, utsedda att representera övriga medlemmar i förbundet, som fattar beslut om Livsmedelsarbetareförbundets stadgar.
Kongressens beslut om vad som ska gälla för medlemskap i Livs handlar inte om att pungslå underbetalda äldre knegare och sjukskrivna för några spänn extra till kassakistan. Beslutet handlar om det fackliga löftet.
A-kassan är en del av det fackliga löftet.
Arbetslivet har förändrats. I dag är det, precis som det framgår av insändaren, allt fler som stannar kvar i arbete efter fyllda 65 år. Orsaken till varför allt fler väljer att jobba till 67 år kan skifta men även inom livsmedelsindustrin är det allt fler som stannar kvar längre i
arbetslivet i dag jämfört med tidigare.
Reglerna för a-kassan har inte följt med den förändring som skett. Livs som förbund kan inte själva ändra a-kassans regelverk. Av den anledningen är det viktigt att vi som förbund, men även som medlemmar, verkar politiskt för att ändra a-kassans regelverk så att även de som passerat 65 år har rätt till ersättning från a-kassan om de skulle bli arbetslösa.
Solweig Larsson,
Livs tredje ordförande