Invandring och integration är ett stort debattämne i samhället. Det som sällan diskuteras är utvandringen. Regelbundna folkräkningar har genomförts i Sverige sedan mitten av 1700-talet. Befolkningsstatistik från SCB 1749-2019 visar att det i Sverige utvandrat cirka 3,6 miljoner människor och invandrat cirka 4,6 miljoner människor mellan åren 1749-2019.
Från 1850 till och med 1950 utvandrade cirka 1,5 miljoner människor från Sverige, mestadels till Nordamerika men också till Danmark och Tyskland. I Danmark betraktades de svenska arbetarna som ”Nordens kineser”. Samtidigt invandrade cirka 600 000 människor till Sverige. Statistiken visar att nettoinvandringen främst ökade från 1930-talet. Många utlandssvenskar återvände, samt under kriget då många flyktingar sökte och fick skydd här. Under 1970-talet rekryterade många arbetsgivare arbetskraft utomlands vilket bidrog till nettoinvandringen.
Under åren 1972-73 återvände många arbetskraftsinvandrare på grund av oljekrisen och utvandringen var större än invandringen i Sverige de åren.
Från 1980 fram till 2019 utvandrade 1 467 792 människor, men som tur var invandrade samtidigt 2 965 308 människor. Hade vi endast haft en utvandring så antar jag att vi inte hade haft en bra ekonomisk utveckling.

Året 2019 var folkmängden cirka 10 327 589. Räknar man födda, döda, invandrare och utvandrare det året, så visar det sig att befolkningsmängden ökade med cirka 93 844 jämfört med året innan. 2017 var det år som vi hade högst nettoinvandring i denna statistik, 117 127 människor.
Från och med året jag föddes 1953 till och med 2019 har vi haft en nettoinvandring på cirka 1 497 516 människor. I snitt blir det cirka 22 350 människor per år, som bidragit till den välfärd och tillväxt som Sverige har.
Invandringen är en tillgång för ekonomin. Om ingen flyttat hit så skulle vi varit fattigare, inte bara ekonomiskt utan även kulturellt. När människor flyttar hit så börjar de skapa saker, konsumerar, lär ut och lär sig, vilket ökar tillväxten och BNP. Integrationen är viktig och måste förbättras men inte genom att stoppa invandringen. Invandringen behövs för att bevara välfärden.

Dessutom handlar det om vilket samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett samhälle där människor känner sig behövda, lyckliga och älskade – ett samhälle där ingen lever i fattigdom och där alla får vara med att bidra. Eller vill vi ha ett samhälle där grupper ställs mot grupper, där etnicitet, kultur och religion ska avgöra vårt människovärde. Vi ska inte lyssna till budskapet från en allt mer högljudd mobb av hel- och halvrasistiska gnällspikar som inte förstår att socioekonomiska faktorer påverkar människors beteende. Man behöver inte ha högskolepoäng för att förstå att de som inte får en plats i samhället är en rekryteringsbas för kriminalitet och utslagning oavsett nationalitet.
Tyvärr så handlar integrationsdebatten mer om den lilla grupp som hamnar på fel sida om lagen än om den stora majoritet som är på rätt sida om lagen. I stället för en politik som går ut på att slänga ut, spärra in, hota, hetsa och hata så ska vi arbeta för solidaritet, jämlikhet och jämställdhet.
Hasse Axelsson