Varför förhandla under hot?

Nr 3/2020

Regeringen har tillsatt en utredning med uppdrag att försämra arbetsrätten. Utredningen har fått direktiv som visar vad den ska åstadkomma: Tydligt utökade undantag från turordningsreglerna, och att det ska bli billigare för arbetsgivare att säga upp personal av ”personliga skäl”.
Regeringen har sagt att om parterna på arbetsmarknaden kommer fram med en egen överenskommelse om arbetsrätten så ska man låta den gälla. Men om de inte gör det så kommer utredningens förslag drivas igenom med lagstiftning.

Det innebär att om den fackliga sidan, LO/PTK, kräver någonting som går utöver och är bättre än utredningens förslag, så kommer de aldrig få igenom det.
Det som kommit fram i media om den pågående utredningen är för det första att alla företag ska få göra sex undantag från turordningsreglerna utan att förhandla med facket – vilket i praktiken avskaffar all form av anställningstrygghet i mindre företag.
För det andra ska möjligheten att ogiltigförklara uppsägningar från fackets sida begränsas. Det innebär i praktiken att man överger saklig grund utan att säga det rent ut. Om facket inte kan bestrida uppsägningar av personliga skäl som inte skett korrekt och på saklig grund, då har ju bestämmelsen om saklig grund inget värde.
Det förhandlingarna kan uppnå kan alltså inte bli bättre än så. Varför skulle Svenskt Näringsliv gå med på något bättre om de bara kan säga ”nej tack” och då få precis som de vill genom att utredningens förslag blir lag?
Med andra ord kommer LO genom en uppgörelse med Svenskt Näringsliv bara att legitimera de grövsta inskränkningarna av anställningsskyddet sedan LAS instiftades. Inskränkningar man borde protestera och strejka mot.
Vi ser inget konstruktivt i att legitimera våra motparters agenda och vill uttrycka vår åsikt att Livs borde göra som Pappers, Kommunal, SEKO, Byggnads, Målarna och Fastighets – och lämna LAS-förhandlingarna.

Om regeringen försöker inskränka anställningsskyddet lagstiftningsvägen ska vi stå i främsta ledet och kämpa emot det med alla till buds stående medel.
Den 1 maj 2019 lovade Karl-Petter Thorwaldsson att LO aldrig skulle gå med på de diskuterade inskränkningarna av anställningsskyddet. Han sa till Aftonbladet; ”Jag är säker på att LO:s medlemmar är beredda att gå i strejk för att skydda vår arbetsrätt”.
Den 14 februari i år skrev alla LO:s förbundsordförande, inklusive vår, under en debattartikel i DN där det bland annat stod så här om LAS-förhandlingarna: ”Förhandlingarna kan dock inte ske under hot om lagstiftning om man inte kommer överens.”
Vi håller med. Men varför är då en stor del av förbunden fortfarande kvar i förhandlingarna? För det man skriver ”inte kan ske” är ju just vad som sker där.
Livsklubben Nybergs Deli, Johanneshov, Stockholm
Insändare enhälligt antagen på klubbens årsmöte 2020-02-20

• Svar direkt till Livsklubben Nybergs Deli
Livs har redan när januariavtalet presenterades varit tydliga med att vi är starkt kritiska till att behöva förhandla under hot om lagstiftning ifall vi inte kommer överens.
Förhandlingarna om trygghet och omställning påbörjades långt innan januariavtalet. Förhandlingar som LO och 13 av förbunden tog initiativ till för att komma till rätta med de problem vi ser på dagens arbetsmarknad. Det handlar bland annat om ökande antal visstidsanställningar, staplingar av visstidsanställningar, hyvling och ofrivillig deltid. Det handlar också om avsaknaden av kompetensutveckling, förbättrade möjligheter till omställning och en förbättrad a-kassa som fler omfattas av. De förhandlingarna har nu pausats under avtalsrörelsen, men återupptas efter sommaren. Vad ett resultat av de förhandlingarna blir vet vi inte idag.

Den statliga utredningen pågår trots vår kritik och vad den slutligt kommer fram till vet vi inte heller, men jag delar oron för att resultatet blir förslag som rejält minskar anställningstryggheten. Av den anledningen är det ännu viktigare att fortsätta förhandlingarna om trygghet och omställning.
Att i det här läget lämna walk over skulle vara att helt svika uppdraget – att tillvarata medlemmarnas intressen.
Eva Guovelin,
Livs förbundsordförande