Varför finns inte arbetarrörelsens historia med i vår skola mer än vad den gör? Varför börjar vi inte prata med våra barn om detta ämne redan när de är små? I hemmet, på förskolan och i skolan och vidare i vuxna livet? Jag vet att det finns de som gör detta men det räcker tyvärr inte.
Det är viktigt att få alla människor som finns på vår jord och i vårt land att förstå vidden av våra rättigheter och att vi ser till att vi får behålla dom. Vi måste tillsammans kämpa för vår arbetsrätt, vårt sociala nätverk som socialbidrag och annan hjälp från samhället samt sjukvård och så vidare.
Är det meningen att vi ska göra allt privat? Att de som inte har det så bra ekonomiskt ska bli ännu mer lidande på grund av att vissa vill ha allt just nu och inte kan vänta en liten stund. Vill verkligen människor ha det som i USA? Nej, jag tror egentligen inte att de vill det. Vårt samhälle är så stressande för många av oss så att vi inte hinner tänka oss för innan vi agerar. När konsekvenserna av vårt handlande kommer ikapp så frågar alla sig vad som hände. Varför är det så här illa?
Tänk om alla kunde förstå hur viktigt det är att vara medlem i facket. Hur viktigt det är att kämpa tillsammans. Vi är på väg mot ett Sverige som jag tror inte många vill leva i om de verkligen tänker efter.

Jag försöker få människor i min omgivning att förstå men det är inte lätt alla gånger. Varför kan inte människor läsa och ta reda på fakta innan de bara häver ur sig saker och innan de delar saker på Facebook och Instagram? Källkritiska måste vi vara. Finns väl ingen mening med att dela saker som inte är sanna och elda på hatet som finns. Varför är vi så slöa att vi inte tänker efter innan vi fortsätter dela något? Är det stressen i dagens samhälle?
Jag förstår inte varför vissa inte vaknar och inser vad de gör mot sina medmänniskor genom att rösta på till exempel Sverigedemokraterna. Vi måste läsa på och ta reda på så mycket fakta vi kan innan vi röstar. Det är viktigt att inte missnöjesrösta. För snälla hallå, det är vi som måste göra förändringen tillsammans. Det hjälper inte att sitta vid köksbordet hemma eller i fikarummet och gnälla. Sträck på dig och gör något aktivt.
Låt inte det mörka ta över för då sitter vi i skiten och kommer att få sämre och sämre villkor på alla plan. Vi kommer få kämpa mycket för att få behålla ens en liten del av det vi har idag. Jag hoppas verkligen att vi alla kämpar allt vi kan så det ljusa och bra vinner.

Vi får inte ge upp. Vi måste få yngre och äldre att förstå. Vi måste kämpa tillsammans för att få fler medlemmar i vårt förbund. Vi måste våga prata om fackliga frågor. Vi måste våga prata om det som är jobbigt som till exempel invandrarpolitiken, vården och skolan. Har vi en bra skola? Varför mår unga psykiskt dåligt? Vi måste börja tänka efter före och det nu! Vi måste alla ställa oss frågan vad det är för samhälle som vi vill leva i.
Monica Korpa