Krönikor

En gång i tiden, före digitaliseringen, jobbade jag som en av flera avsnittsförfattare på en teveserie. Min bestående erfarenhet var att huvudförfattaren, seriens ”chef”, inte ville ha min speciella kompetens och mina idéer som romanförfattare. [Läs mer…]

Den där känslan. Av underlägsenhet, av att inte duga, av att vara fel sort. Jag vet att ni vet vad jag talar om, de flesta av oss som inte bestämmer över andra är liksom impregnerade [Läs mer…]

Min morfar hade hästar. Han hette Anders Forsman och var född i Forsmansgården på Born i Orsa men bodde i den närbelägna byn Slättberg, där jag nu bor. Han blev väl vuxen på 1920-talet då [Läs mer…]

När jag var liten brukade min mammas gamla farbror komma till oss på storhelgerna.”Farbror Nicke” var född i slutet av 1800-talet, han underhöll oss barn med historier från förr. Jag har tänkt mycket på honom [Läs mer…]

Häromdagen höll jag i handen danskan Hanne-Vibeke Holst svarta tegelstensroman Som pesten. Den handlar om hur en ny pest, en influensaepidemi drar in över världen. I Elin Boardys senaste roman Tiden är inte än vandrar [Läs mer…]

En policy som innebär att det inte är tillåtet att vägra ta i hand på grund av kön, kan utestänga personer med viss trosuppfattning från delar av arbetsmarknaden. Det är slutsatsen i den uppmärksammade diskrimineringsdomen [Läs mer…]

I George R.R. Martins romanserie Sagan om is och eld (Game of Thrones som teveserie) har folken i Västeros byggt en enorm mur i norr för att skydda sig mot de okända, primitiva krafterna bakom [Läs mer…]

De vingabrödna, de vingbrutna – så kallar författaren Mary Andersson de människor som likt henne själv tidigt i livet blivit skadskjutna och kantstötta av dåliga livsodds. De vingbrutna har stora drömmar, men inga vingar som [Läs mer…]