Krönikor

Det där med vilken bok man ska läsa när en har tagit slut, det kan vara knepigt. Det är inte alltid att den som ligger överst i högen, närmast till hands, känns som rätt bok. [Läs mer…]

Det kan tyckas vara länge sedan det var 1917. Mer än hundra år. Men sedan jag läst ut Albert Vikstens självbiografiska roman, Storm över Niporna, känns det inte så. Så här på ett sekels avstånd [Läs mer…]

På 1980-talet kände jag en ung kvinna som introducerade mig för min första persondator. Hon tog hem ett stort åbäke till dator till sin lägenhet och jag fick prova att skriva på den. Själv harvade [Läs mer…]

När jag skriver det här har jag precis läst om och ut John Steinbecks Öster om Eden. En tjock roman, nära sexhundra sidor. Jag hade läst den förut, mindes den som en gripande släktkrönika, som [Läs mer…]

Om du arbetar i ett företag som blir uppköpt av ett annat företag övergår i de flesta fallen din anställning till det nya bolaget. Men om du arbetat tillfälligt får det inte finnas för långa [Läs mer…]

En gång i tiden, före digitaliseringen, jobbade jag som en av flera avsnittsförfattare på en teveserie. Min bestående erfarenhet var att huvudförfattaren, seriens ”chef”, inte ville ha min speciella kompetens och mina idéer som romanförfattare. [Läs mer…]

Den där känslan. Av underlägsenhet, av att inte duga, av att vara fel sort. Jag vet att ni vet vad jag talar om, de flesta av oss som inte bestämmer över andra är liksom impregnerade [Läs mer…]

Min morfar hade hästar. Han hette Anders Forsman och var född i Forsmansgården på Born i Orsa men bodde i den närbelägna byn Slättberg, där jag nu bor. Han blev väl vuxen på 1920-talet då [Läs mer…]

När jag var liten brukade min mammas gamla farbror komma till oss på storhelgerna.”Farbror Nicke” var född i slutet av 1800-talet, han underhöll oss barn med historier från förr. Jag har tänkt mycket på honom [Läs mer…]