Hur kan vi under årtiondena framöver utveckla en mer solidarisk livsstil inom ramen för ”den globala byn”? Jag menar att det bland annat handlar om hur vi lär oss producera och fördela välfärd med allt mindre ohälsa, miljöbelastning och förbrukning av naturresurser som olja, el, mineraler och vatten.

[Ur nummer: 06/2005] I dagarna lämnar jag min utredning ”Bilen, biffen, bostaden” till konsumentminister Ann-Christine Nykvist. Där visar jag tydligt att mer välfärd ger stora vinster för både privatekonomin, hälsan och miljön. Men då måste också regeringen komma till skott och besluta om morötter i marknaden som driver utvecklingen i en långsiktigt hållbar riktning!
I utredningen granskar jag de tre områden där hushållen satsar 90 procent av sina disponibla inkomster efter skatt, och där 50-70 procent av miljöbelastningen och delar av ohälsan har sina rötter: bostaden, bilen, maten. Låt oss kolla bilismen först!
Sverige har Europas törstigaste – och näst äldsta! – bilpark, med en hög andel tunga fordon och därför 20 procent högre bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp än snittet i EU. Ett tungt fordon av typen ”stadsjeep”, SUV, har kanske fyra gånger större koldioxidutsläpp än den mest energieffektiva småbilen. Det är för dyrt, både för hushållsekonomin och miljön.

Regeringen vill att utsläppen 2010 skall ligga på 1990 års nivå. Men som trenden nu ser ut är detta bara en rosenröd dröm: redan nu har de istället ökat med 15 procent!

Medicinen är knappast att höja bensinskatten några tiotals ören då och då. Det är själva sammansättningen av den svenska fordonsparken som måste förändras. Jag föreslår därför att en koldioxid-differentierad försäljningsskatt införs, i kombination med en kraftigt höjd skrotningspremie. Den som byter till en lättare bil skall premieras! Skatten på förmånsbilar skall också relateras till koldioxidutsläppet. Stat, kommun och landsting bör vara föredömen, med energieffektiva fordon, transporttjänster och resepolicies. Och genom att via upphandling driva på så att bränslesnåla bilmodeller tas in på svenska marknaden. Alla dessa förslag gynnar både konsumentens plånbok och kampen mot klimatförändringen.

En annan fråga gäller maten. Centrum för tillämpad näringslära i Stockholm har med sitt fräscha koncept S.M.A.R.T-mat visat att relativt små förändringar i den dagliga kosten har oerhört positiva effekter på hälsan, miljön och privat- och samhällsekonomin. Det handlar främst om att öka andelen frukt, grönt och extensivproducerat nötkött, med högre innehåll av hälsosamt omega 3-fett. Och att halvera snacks, läsk och godis (som i dag svarar för minst 40 procent livsmedelsbudgeten).
Folkhälsoinstitutet och Livsmedelsverket har gjort överslagsberäkningar där de genomsnittliga livsmedelsutgifterna i dagens konsumtion jämförs med kostnaderna för att äta enligt ”smart”. Matkostnaderna per person och år skulle sannolikt minska med ca 3 000 kronor eller 15 procent!

Det är dags att slimma välfärdens konsumtion. Möjligheterna finns. Men utan producenternas, handelns och politikens medverkan förblir konsumentmakten
en illusion.