Maria Hamberg: Att välja rätt kan vara knepigt

Nr 9/2019

Det där med vilken bok man ska läsa när en har tagit slut, det kan vara knepigt. Det är inte alltid att den som ligger överst i högen, närmast till hands, känns som rätt bok. När jag läser baksidestexten eller granskar insides-flikarna ger det mig ingen impuls att börja bläddra. Och så lägger jag bort den om det är hemma. Går till nästa i hyllan, är det på biblioteket lyfter jag blicken och söker lite planlöst eftersom jag inte hade någon plan för mitt läsande, sökande. Väl hemma efter biblioteksbesöket kan jag tycka att jag var dum, att jag borde varit lite mer nyfiken, vad spelar det för roll om jag lånade men inte läste? Ändå gör jag hela tiden om det. Och sedan, en dag, vecka eller flera år senare kan jag upptäcka att den bok jag undvek visar sig vara en fenomenal ögonöppnare och läsupplevelse.

Vad som skiljer det ena tillfället från det andra är svårt att sätta fingret på, men det är väl som med människor. Det är inte alltid det klickar, det beror på väder, humör, tillfälligheter, hur man blir tittad på, allt möjligt. Men det är roligt och berikande när bekantskapskretsen, vänkretsen utvidgas. På liknande sätt får jag relationer till böcker.
Länge har jag haft en amerikansk klassiker, Hjärtat jagar allena av Carson McCullers(1940), liggande i hyllan för olästa böcker. Många gånger har jag lyft på den, vänt och vridit men alltid ändå efter någon minuts funderande lagt tillbaka den bland dammsamlarna. Tills nu.

Varför jag just i sommar tyckte att den kunde ”duga” vet jag inte. Den utspelar sig i amerikanska södern, så det är inte det ångermanländska sommarvädret 2019 som inspirerat. Men väl påbörjad kunde jag inte sluta läsa. Det är en fantastisk bok! På sätt och vis en kollektivroman, huvudpersonerna är många. En fattig flicka, Mick, i tolv-trettonårsåldern. Barägaren som bjuder henne på glass, den vilsne och alkoholiserade mannen som vill förändra klassförhållandena i USA utan att ha en susning om vare sig politik eller organisationer.
Eftersom det utspelar sig i södern finns en svart familj, en vuxen dotter Portia som är hembiträde i Micks hus och som inte har något att laga mat utav. Hennes far, en läkare som enbart behandlar svarta patienter och misshandlas av polisen, hennes bror som blir fängslad för en mindre förseelse och hamnar i straffcell och tvingas amputera båda sina fötter. Det låter eländigt och det är eländigt. Och dessutom finns där Mr Singer. En man som i boken kallas ”dövstum”, han är helt döv men fenomenal på att läsa på läppar. När han blir ensam blir han allas förtrogne. Alla tycker att han förstår dem bäst av alla. Alla vräker sina frustrationer och tankar över honom, men själv har han ingen att prata med. Det är enbart envägskommunikationer. Och genom dessa möten mellan stadens innevånare och Mr Singer fångar McCullers stämningen i staden, instängdheten hos människorna. Rasismen och klasskillnaderna finns där som självklarheter som knappt behöver förklaras, de beskrivs och pratas om, det ligger som ett raster över hela berättelsen. Hur det går känns som förutstakat, det är synd om människorna som Strindberg sa, men att få fram så många porträtt på ett sådant sätt! Carson McCullers måtte ha varit en fenomenal iakttagare och en väldigt empatisk person för att uppfatta så många människors olika perspektiv.

Jag är väldigt glad över att till slut ha läst Hjärtat jagar allena, och precis som med alla de som öppnar sig för Mr Singer så känns det som att även jag fått lätta hjärtat flera gånger. Kanske var det just det, jag var tidigare inte beredd? Hur som, gå till bibblan! Ta ut boken ur hyllan och känn efter om det är idag du vill läsa den. Vänta annars till när det känns rätt, då kommer de människor den berättar om att fastna i minnet ditt. Som om du mött dem på riktigt.