Maria Hamberg: Ovärderlig miljöskildring om köttindustrin

Nr 7-8/2018

”Inom ett par minuter började emellertid hjulet att svänga och männen på båda sidor därom sprungo till sitt arbete. I händerna hade de kedjor som de slogo om benen på första bästa gris; andra ändan av kedjan hakade de fast vid en av ringarna på hjulet. När så hjulet svängde blev grisen omkullkastad och svingad upp i luften: ”Det ångestfyllda skriket åtföljdes snart av ett annat, ännu högljuddare och plågsammare – ty när grisen väl påbörjat denna resa kom han aldrig mer tillbaka; vid toppen av hjulet blev han stucken, avknuffad och kastad på en vagn samt kom nerseglande i rummet. Under tiden uppsvingades ett annat svin, så ett annat, så ytterligare ett annat, till det fanns en dubbel rad av grisar, alla hängande i ena bakbenet ursinnigt sparkande med de andra benen – och skrikande.”

Verbformerna avslöjar att texten är äldre, men miljöerna känns väl så moderna i Upton Sinclairs
Vildmarken, en roman om köttindustrin i Chicago,
fläskpackarstaden kallas staden i den översättning jag har från 1925. Händelserna utspelar sig strax efter förra sekelskiftet, i centrum står en invandrad storfamilj från Litauen vilka råkar ut för alla, och då menar jag verkligen alla, olyckor som kan drabba arbetare. Barnen svälter, ett drunknar i en regnpöl på den gropiga ”gatan”, de köper ett hus i tron att det är nytt och blir grundlurade, en flicka tvingas bli prostituerad. De hamnar i de värsta tänkbara monotona arbeten i köttindustrin, blod och slamsor, inga omklädningsrum och omedelbar uppsägning när tillgången på slaktdjur sjunker.
Jag påstår inte att det ser ut så i svensk köttindustri idag, men jag har träffat amerikanska meatpacking-arbetare. De berättade att de åt sina medhavda smörgåsar i omklädningsrummen, att de löpande banden trimmades och tvingade dem till att arbeta med händerna i axelhöjd när skinkorna eller vad det var kom seglande förbi. Jag har också sett filmer från grisstallar i Kanada, djurtransporter i Danmark, äggfabriker i Sverige …

Medan jag läste var jag irriterad på författaren som envisades med att redovisa allt så detaljrikt, människorna kom i bakgrunden, det blev miljö-erna och djurplågeriet, den råa kapitalismen, hänsynslösheten och den totala avsaknaden av empati från samhället som hamnade i förgrunden. Men sedan jag lagt ihop boken inser jag hur påverkad jag blivit.
Den diskussion som förs idag om hur grymt industrisamhället behandlar djur har förts i över hundra år! Och det har inte blivit mycket bättre, det har snarare blivit sämre. I Nederländerna står mjölkkorna i trevåningsladugårdar! Samtidigt som backen utanför svämmar över av gödsel och åkrarna används för att få fram foder. Hektar på hektar av samma gröda svälter ut humlor och bin, blåklockor och rödklöver är rara växter på kontinenten.

Jag stod i sju år och snurrade korv i fabriken vid Medborgarplatsen i Stockholm. De pass jag stod vid sprutan balanserade jag på ett ben, det andra knät styrde sprutandet. När man snurrade korv stod man med spänd överkropp och tillverkade lagom långa, lagom tjocka wienerkorvar, frukost- eller varmkorvar alltmedan musklerna i nacken, särskilt på högersidan, brände allt intensivare medan dagen led. Det kryper i mig medan jag känner igen mig.

Som litteratur har inte Upton Sinclairs Vildmarken imponerat, den är för pratig, för detaljerad för lite inkännande med sina karaktärer. Men som miljöskildring och historiskt dokument är den ovärderlig. Därför ska jag även läsa hans roman om Wall Street.