Musslans hemlighet

[Ur nummer: 05/2004] Veckorna hastar snabbt, innan vi vet ordet av är det sommar. Med bad och båtar och andra härligheter!
När det gäller våra kusthav påminner statens så kallade miljömålsråd om att det återstår en hel del att göra för att få dem friska igen. Både i Östersjön och Västerhavet täcks de grundaste vikarna av fintrådiga grönalger. Som en tjock, bubblande spenatsoppa proppar de igen fiskynglens barnkammare.
När de sedan frampå höstkanten dör och bryts ned sjunker syrehalten i vattnet och drabbar havskräftor och andra djur som får svårt att andas och överleva.
Skulle vanliga beskedliga blåmusslor kunna
bidra till att lösa detta problem på Västkusten? Ja, säger forskarna på Kristinebergs marin-
biologiska station i Fiskebäckskil i Bohuslän. En medelstor mussla pumpar på en timma fyra
liter vatten genom sin kropp. Det innebär att
en musselodling på 150 ton filtrerar 430 miljoner liter vatten – på ett dygn! I varje droppe finns näring som musslan fångar upp och
bygger in i sina vävnader. Kvävehaltiga ämnen från bilavgaser, åkrar och avloppsreningsverk som omvandlas till läckert musselkött. Istället för att skapa övergödning och syrgasbrist.

Musslor är havens egna fantastiska reningsverk. Därför kommer forskarna nu att försöka ”anställa” dem för att göra Västkustens vatten friskt igen. Biologen Odd Lindahl och hans kolleger på Kristineberg har stora visioner. De vill framöver odla cirka 50 000 ton musslor på många ställen i skärgården, på en yta som sammanlagt motsvarar Landvetters flygplats.
Jordbruk och kommuner skall kunna köpa in sig på ”kvävekvoter” som garanterar att blåmusslor filt-rerar deras utsläpp av alltför näringsrikt vatten. Avgifterna de betalar omvandlas alltså i en eller flera strategiska musselodlingar.
En ordinär musselodling kan bestå av tio rader med vardera hundra blå tunnor som håller en tjock vajer flytande strax under vattenytan. Från vajern hänger speciella band ner i vattnet, kanske med en total längd av ett par mil.  När horderna av små mussellarver driver omkring i havet i början av juni kommer många av dem att sätta sig fast på bandet och växa upp till mogna musslor. I september året därpå när de hunnit bli 4-6 centimeter stora skördas de,
sorteras och skickas till svenska butiker. Eller körs med lastbil direkt till guldkrogarna i Paris!

 
Det finns fortfarande en del problem kvar att lösa för entusiasterna.
När musslor ätit plankton singlar deras egen avföring ner på botten. Under odlingen blir det på sikt en rejäl gödselhög som måste lyftas upp och föras bort. 

Men det största frågetecknet handlar om något helt annat: Går det verkligen att sälja alla musslor från stora framtida svenska odlingar?  Kommer vi att lära oss älska musslor som fransmännen gör – och därmed öka vår konsumtion? Eller måste odlarna förlita sig på att de kan få in en fot på den redan så ”musseltäta” marknaden nere på kontinenten?