”Jag växte upp, jag åldrades på Ford, jag blödde på Ford. Jag känner mig begagnad.”
Jag tror att alla som någonsin varit med om att få sparken i samband med en nedläggning av en arbetsplats kan känna igen sig i raderna. Själv fick jag sparken från ett bageri 2001. Orden kommer från en dikt som jag läser i Mark Nowaks bok Social Poetics. Den handlar bland annat om hur man kan använda sig av poesi för att utbyta tankar och erfarenheter inom arbetarrörelsen.

Denny Dickhausen, som skrivit dikten, hade jobbat 36 år på Fords bilfabrik i St Paul, Minnesota, USA; när fabriken stängde och han fick sparken. I samband med stängningen höll Nowak från Worker Writers School workshops i att skriva poesi och den gamle bilarbetaren Denny tog då chansen och skrev sitt livs första dikt. Hans fru trodde att han skämtade när han berättade om det. Det var visserligen första gången han skrev poesi, men Dickhausen hade under alla år skrivit anteckningar. Han hade fyllt block efter block med roliga citat, diskussioner och jobbtankar. Fört ett slags jobbdagbok. Fabriken stängde och livet gick vidare. Dikten gick vidare. Nowak tog med sig den till Fords fabriker i Sydafrika där han också skulle ha workshops. Eller rättare sagt tog han med sig ett filmklipp där Denny läser sin dikt. De sydafrikanska arbetarna blev berörda. Under fem timmar diskuterade de och skrev själva. De oroade sig för att gå samma öde till mötes som arbetarna i Minnesota.
”Genom poesin talade en vit Fordarbetare från Minnesota med en svart arbetare i Sydafrika, genom transnationella poesisamtal. Chefer och ledningen har, naturligtvis, massvis med tillfällen att mötas, att lägga upp planer och strategier. Men arbetare får sällan sådana möjligheter.”

Men genom dikterna ser vi inte bara likheter utan även skillnader. Där dikten från USA uttrycker hopplöshet så slutar en dikt från Sydafrika med uppmaningen att ”vara förberedd”. Och en starkare känsla av solidaritet har vuxit fram. Arbetarna i USA är inte längre utan namn, röst och ansikte för sina kollegor i Sydafrika. En känsla av att man har mer gemensamt än vad man tidigare trodde.
Idag rör sig lobbyister och kapitalägare fritt och oberoende över nationsgränserna, medan arbetarrörelsen inte har klarat av att hålla jämna steg. I det läget kan kanske poesin vara ett sätt att knyta kontakter mellan fotfolket ute på arbetsplatserna.

Nowaks bok tar upp poesin som ett sätt att uttrycka sig, men inte genom att var och en ska sitta hemma och skriva, utan som ett gemensamt sätt att säga något, som ett sätt att mötas. Men också som ett sätt att kollektivt tänka fram en annan värld.
Under tio års tid har han genom Worker Writers School skrivit poesi med arbetare runt om i världen. Han var i Sverige 2018 i samband med bokmässan i Göteborg och höll då bland annat föredrag i Föreningen Arbetarskrivares monter.
Henrik Johansson
POESI. Marc Novak, Social Poetics, Coffee House Press 2020.