Det har sagts förut, men tål att sägas igen. Att läsa är att resa.

[Ur nummer: 07/2004] För oss som inte kan åka likt globetrotters och frottera oss med vita handdukar i likadana hotell världen över, för oss kan skönlitteraturen ge oss en betydligt verkligare bild än vad vita sandstränder och klirrande Dry Martinis kan ge dem som har råd med det.

En meter böcker
Jag brukar ta med mig en meter böcker från bibblan varje sommar. Jag lånar tunna och tjocka böcker, nya och gamla, av kända och okända författare, svenska och utländska. Sedan väljer jag alltefter väder och humör. Det är det fantastiska med biblioteken, jag får pröva mig fram, helt gratis.  Varje sommar hittar jag några pärlor som jag läser och läser om. Som jag ber andra läsa för att de är så bra. Som jag går i antikvariat och söker för att jag vet att jag kommer att vilja läsa dem igen, om inte nu så om några år. Jag tänkte dela med mig några utav mina guldkorn. Det är det fantastiska med litteratur, jag kan dela och dela ut det allra bästa jag vet och tycker om, men har alltid lika mycket kvar till mig själv, minst.

* Denna bländande frånvaro av ljus av Tahar Ben Jelloun handlar om hur berättaren,  Aziz, överlevde arton års underjordisk fångenskap i Tazmamart-fängelset i Marocko. Läs den och ni förstår vidden av människans koncentrationsförmåga, vikten av sammanhållning och berättelsernas betydelse för mänskligheten.

* Farlig kärlek av Ben Okri. En ung målare i Lagos ghetto i Nigeria brottas med sin längtan att måla det han ser trots censuren, och med sin vilja att leva det liv han vill trots arrangerade och konvenansäktenskap. Jag har aldrig varit man och aldrig varit i Lagos men Ben Okri lyckades få mig att känna hur leran på gatorna hotade att kvälja mig. Läs den!

* Farväl Gulsary av Tjingiz Ajtmatov. De uråldriga myterna i Kirgisien vävs ihop med byråkratiseringen av Sovjetunionen. Sveket som huvudpersonen Tanabaj råkar ut för blir så stort att han till slut inte har någon annan än sin älskade häst att anförtro sig åt. Jag grät och förstod.

Hoppas bara skuggan duger…
När ni läser det här hoppas jag att det är så varmt att bara skuggan duger, att ni har något kallt och läskande att svalka er med och att ni hittat något som tar er bortom bergen och bortom horisonten. Jag skall prova Thomas Mann, tror jag.
Vad skall ni ta?