Åttiofem år gammal roman skildrar det hårda livet

nr 10/2019

Gösta Larsson föddes i Malmös arbetarkvarter 1898. I unga år emigrerade han till USA, skrev sex romaner på engelska, den sista utkom postumt sen han tagit sitt liv 1955.
Kajerna vid Hudson river från 1945 var Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskaps årsbok 2011. AKS senaste årsbok är debutromanen från 1934, Vårt dagliga bröd, i ny översättning av Eva De Loisted. Jag tror inte att fattiga arbetare i Malmö storstrejksåret 1909 hade vardagsrum, som översättaren skriver.

Det är närmast klassiskt att en debuterande författare ser tillbaka på sitt liv. Det självbiografiska syns i romanen även om det inte uttrycks, som Torbjörn Flygt så väl exemplifierar i förordet.
Att samhället vid den här tiden var orättfärdigt vet vi. För Gösta Larsson är det viktigast att skildra hur fattiga människor hanterar sina liv. En tydlig självbiografisk koppling finns till Erland, pojken som fyllt elva, skriver verser och hyser drömmar om ett annat liv men tvingas lämna skolan och arbeta för att bidra till försörjningen.

Romanen skildrar några familjers dagliga kamp för överlevnad i ett samhälle som hunsar de sämst ställda, och där även konventioner och gudstro håller dem nere. Mot en fond som skildrar den tidens samhällskonflikter, sociala motsättningar och en landsomfattande storstrejk som kulminerar med Almatheadådet berättar Larsson sin historia om utsatta människor. Trots knapphet, svält, umbäranden och sociala orättvisor rymmer deras liv förhoppningar och livslust. En föraning om och en tilltro till det nya som är på väg att växa fram i samhället, och att de tillsammans med likasinnade en dag kommer att kräva förändring.

Gösta Larsson skriver detaljerat och mångordigt, som var gängse när romanen skrevs, i stort blir varje gest, uttryck eller känsla förklarad i texten. Idag betraktas en så utförlig text som omständlig, den tynger mer än den visar, och nyöversättningen är mer texttrogen än ”up to date”. Men ger man romanen tid och läser utan hets möter man en författare som hade något väsentligt att berätta, och gjorde det med säker hand.
För åttiofem år sen skrev Gösta Larsson en stark roman om solidaritet som fortfarande är giltig och berör läsare som delar hans värderingar.

Håkan Boström